Vid sidan av allmänna spannmålsöversikter var A-Foders spannmåls- och kontraktshandel, foderspannmålskvalitet och mögeltoxiner några tunga och centrala ämnen som avhandlades på A-Foders spannmålskväll i mitten av februari.
A-Foders spannmålskväll på Yrkesakademin i Gamla Vasa i mitten av februari blev en välbesökt historia.
– Cirka 100 deltagare har slutit upp ikväll. Vi inledde med en middag. Ifjol deltog cirka 80 personer i det här evenemanget, sade Sören Stenroos från A-Foder/ Österbottens Kött.
I sitt föredrag framhöll Stenroos att fjolårets inhemska spannmålsskörd var något högre än året innan. I hela EU-området noterades samtidigt en resultatmässig minskning på över åtta procent, främst på grund av riklig nederbörd under olika skeden av odlingssäsongen.
– Den inhemska havreskörden blev speciellt stor ifjol. Veteskörden var någorlunda bra, medan kornskörden var något lägre än genomsnittet.
Dessutom har odlandet av proteinrika baljväxter ökat efter hand i Finland. Den totala odlingsarealen överskrider nu 40.000 hektar.
– A-Foder har i fortsättningen behov av cirka 30 miljoner kilo foderärt och tio miljoner kilo bondböna.
Beträffande spannmålssäsongen och höstskörden 2025 är de internationella utsikterna goda för närvarande, framför allt i Nord- och Sydamerika.
– Spannmålspriserna är för närvarande något högre än i höstas, sade Stenroos.
Några hotbilder under årets säsong är ryska exporttullar för vete, sämre kondition på höstsådda grödor i Europa och överlag den aktuella världspolitiken, tillade Stenroos.
Odlingskontrakt mera förmånliga
Atria-kedjan har ett årligt behov på 800 miljoner kilo foderspannmål, framhöll Joni Staffas från A-Foder/Österbottens Kött.
– Vi försöker hela tiden minska vårt beroende av importerat protein. Mellan 2014 och 2024 har användningen av soja minskat med 60 procent. Idag utfordras 85 procent av Atrias slaktsvin sojafritt, betonade Staffas.
Under sitt föredrag berättade Staffas om allt från gällande fuktgränser för spannmål och proteingrödor till olika fördelar som potentiella odlingskontrakt, kvalitetstillägg och lagringsersättningar medför för producenters vidkommande.
Exempelvis när det gäller kontraktsodling med havre kan den ekonomiska fördelen vara upp till 15 euro per ton.
Till de grödor som A-Foder speciellt efterfrågar hör storkärniga havresorter. Dessutom köper företaget gärna foderärt. Det spelar ingen roll om ärten är hel eller halv eller vilken färg det handlar om, framhålls det.
– Vi eftertraktar främst gula ärter eftersom den sorten har den högsta proteinhalten. Vi är dock intresserade av ärt i alla färger med undantag av mögliga ärter, sade Staffas.
Foderärt som är odlad med stödväxt måste sorteras innan försäljning, påpekades det samtidigt.
Ser ljust ut för inhemskt proteinodlande
Daniel Klockars från A-Foder/Österbottens Kött betonade att det överlag ser ljust för den inhemska produktionen av proteingrödor.
– Utsikterna för framför allt ärtproduktion är goda i landet. Men det gäller att komma ihåg att inte odla grödan alltför ofta.
– I Danmark odlade man ärt i ett avsnitt för många år i rad. Sedan slog ärtrotsrötan till. I såna fall kan det ta upp till 20 år tills ärt kan odlas på åkrarna igen, fortsatte Klockars.
Klockars nämnde också att användningen av foderärt som utfodringsgröda inom Atrias broilerproduktion har ökat märkbart, från en procent till 18 procent sedan 2016.
– Det finns också mera potential för rågvete som fodermaterial. Det har bland annat gjort lovande försök på svinsidan. För uppfödning av slaktsvin kunde det användas rätt stora mängder rågvete, tillade Klockars.
Se upp för främmande växter och mögeltoxiner
Dan Kjällberg, växtodlingsrådgivare på ProAgria Österbottens Svenska Lantbrukssällskap, lade fram olika lönsamhetskalkyler i samband med att han höll ett föredrag om lönsam odling av ärt och bondböna.
– Inför den nya odlingssäsongen 2025 känns det som om det allmänt taget har blivit svårare för producenter att fatta beslut om egna odlingsprojekt, konstaterade Kjällberg.
Kjällberg gav några allmänna tips till odlarna:
– Anpassa odlandet till det som efterfrågas på marknaden.
– Sprid risker genom att odla olika växter och försök ha reservplaner i bagaget. Precisionsodling kan också vara ett alternativ att beakta.
– Det gäller att se upp för främmande växter såsom flyghavre och det nya gisslet hönshirs samt rödmögel. Gränsen för mjöldryga i råg sänks för övrigt från 0,5 till 0,2 g per kilo i år, sade Kjällberg.
Forskaren Merja Högnäsbacka från Naturresursinstutet Luke fokuserade på förekomsten av mögeltoxiner i spannmål. Angreppen har fått större framfart i de inhemska spannmålsfälten, till betydande del på grund av växlande temperaturer och exempelvis varma och fuktiga försomrar.
– Under de två senaste åren har DON-mögeltoxiner varit klart mera utbredda än på länge. Mest ansatt av spannmålsgrödorna är vårvete.
– Problemet har varit mest synligt i Mellersta Finland och Norra Österbotten. I sydöstra och södra Finland har spannmålsfälten inte varit lika mycket drabbade, sade Högnäsbacka.
Att bespruta mot rödmögel med effektiva medel rekommenderas. Ett annat led i kampen mot mögeltoxinerna är växtförädling och exempelvis mera hållbara havresorter.
– Vädret är förstås en grundorsak till problemet. Men man kan minska riskerna med egna handlingar, underströk Högnäsbacka.