Vid Tolkis såg i Borgå fanns i början av 2000-talet en portvakt, Kjello, som alltid svarade i telefon med ”Stora Enso och lilla Kjello”. August Eklöfs såg från 1885 hade vid det laget upplevt en rad företagsaffärer och -fusioner och tillhörde då Stora Enso.
Humor förstås, men hälsningsfrasen avspeglar också förhållandet och avståndet mellan den lilla närvarande portvakten och den stora frånvarande ägaren, storkoncernen Stora Enso.
Tolkis såg stängde för gott 2009, men för två veckor sedan meddelade Stora Enso att man tänker avsluta massa- och cellulosaproduktionen i sina bruk i Kemi och i Kvarnsveden i Sverige. I Finland kommer 670 personer att bli av med jobbet, i Sverige 440. Enligt planen ska fabrikerna sluta tillverka cellulosa och papper under det tredje kvartalet i år.
Fabriken i Veitsiluoto i Kemi har tre pappersmaskiner med en årlig kapacitet på 790.000 ton. Bruket producerar cellulosa, papper och virke. Sågverket har ungefär 50 anställda, som enligt bolaget skulle jobba kvar.
Stora Enso bryr sig sannolikt mest om sitt resultat och de som följt med bolagets strukturella utveckling och aktiekursens utveckling vet att alla ekonomiska nyckeltal inte är negativa, långt ifrån. Igen en gång handlar det om att papper, och främst då tidningspapper, behövs allt mindre i dagens samhälle. Samma öde som för en tid sedan drabbade UPM:s pappersbruk i Kaipola drabbar nu Stora Ensos pappersbruk i Veitsiluoto.
För sysselsättningen i Kemitrakten och hela närregionen är det givetvis ändå förödande att 670 arbetstillfällen nu försvinner. I Kemi, precis som i övriga Lappland, växer arbetstillfällen inte på träd, i synnerhet inte inom industrin. Och alla som bor i Lappland kan helt enkelt inte jobba inom turismen.
Metsä Groups nya biomassafabrik i Kemi ska enligt vad vi nu känner till ge 1.500 nya arbetsplatser så den räkneoperationen landar trots allt fortfarande på plus.
Vad det hela innebär för den finländska skogsägaren återstår att se. Vi kanske ändå vågar hoppas på en totalt sett positiv effekt i slutändan i och med att det här sker ett skifte från produkter som inte längre efterfrågas i lika stor utsträckning som förr, till sådana som marknaden efterfrågar och är beredd att betala för.