Nötköttet och rött kött i allmänhet har under senare år fått mycket negativ publicitet på grund av dess inverkan på klimatförändringen. Trots att utsläppen från nötköttsproduktionen har minskat i vårt land i takt med att antalet nötkreatur stadigt gått ner sedan 1950-talet, anser ännu många ”klimatexperter” att det första vi skall göra för att minska vårt klimatavtryck är att äta mindre s.k. rött kött.
Den här rekommendationen har fått många nötköttsproducenter att känna sig som miljöbovar och jag måste erkänna att som före detta rådgivare för producenter av nötkött har jag personligen upplevt det som synnerligen olustigt och mycket orättvist.
Vidstående tabell 1 över antalet nötkreatur i Finland och antalet i hela världen sedan början på 1960-talet, visar att globalt har antalet vuxit med ca 35 procent (framtill 2014), medan antalet minskat i vårt land med över hälften under samma tidsperiod och i år är antalet endast ca 40 procent i jämförelse med läget år 1961.
Tabell 1: Antalet nötkreatur (i miljoner) i Finland, världen och Brasilien 1960-2021 | |||
|---|---|---|---|
| År | Finland | Världen | Brasilien |
| 1960 | 2,06 | 957 | 56 |
| 1970 | 1,87 | 75 | |
| 1980 | 1,75 | 1200 | 119 |
| 1990 | 1,36 | 147 | |
| 2000 | 1,06 | 1300 | 170 |
| 2010 | 0,93 | ||
| 2014 | 0,91 | 1470 | 212 |
| 2021 | 0,84 |
Källa: Ourworldindata.org, Luke
Större och mer produktiva djur
Hela sanningen berättar inte den här jämförelsen, mjölkkorna är större i dag, de äter mera foder och producerar därför mera metan. Dikorna var få i början av 1960-talet, men antalet har ökat mycket sedan dess och de flesta av dem är större än nötkreaturen var i medeltal i början av perioden.
Största skillnaden hittar vi då det gäller storleken på ungdjur till slakt. Nu är storleken på slaktkropparna ungefär dubbelt större än på 60-talet, främst beroende på högre slaktålder men också på bättre uppfödningsmetoder.
Trots denna utveckling vågar jag ändå påstå att metanutsläppen minskat från vårt lands nötkreatur under de senaste 60 åren.
Koldioxidutsläppen minskar i Finland
Diagrammen 1-3 här ovan visar kurvor över hur halterna av koldioxid och metan stigit i atmosfären, den första sedan början av 1900-talet i ett antal länder med stora utsläpp medan det andra diagrammet visar utvecklingen sedan slutet av 1950-talet.
Kurvan över metanhalten går inte längre bakåt än till slutet av 1980-talet, men visar en ökning på ungefär 14 procent fram till 2021. Motsvarande ökning för koldioxidhalten sedan periodens början är ca 24 procent.
Tabell 2: Koldioxidutsläppen i Finland 1960-2018 | |||
|---|---|---|---|
| År | Ton per capita | Folkmängd | Koldioxidutsläpp miljoner ton/år |
| 1960 | 3,41 | 4,43 | 15,1 |
| 1970 | 8,77 | 4,61 | 40,4 |
| 1980 | 12,19 | 4,78 | 58,3 |
| 1990 | 10,59 | 4,99 | 52,8 |
| 2000 | 10,64 | 5,18 | 55,1 |
| 2010 | 11,66 | 5,36 | 62,5 |
| 2018 | 8,04 | 5,51 | 44,3 |
Källa: Världsbanken
Tabellen över koldioxidutsläppen i Finland, enligt Världsbankens statistik, per capita och totalt visar en kraftig ökning från 1960 och framtill 2010. Uppgifterna för år 2018 tyder dock på att trenden vänt, eller var det möjligen en tillfällig minskning? Statistikcentralens preliminära resultat över utsläpp av växthusgaser i vårt land under 2020 tyder dock på att utsläppen faktiskt minskat (9 % jämfört med 2019).
En sak kan vi åtminstone konstatera utgående från alla tabeller och diagram: nötkreaturen i vårt land har inte del i att kurvorna för koldioxid- och metanhalterna har stigit så brant under de senaste decennierna.
Med andra ord; om någon beskyller den finländska nötköttsproduktionen för klimatuppvärmning skäller denne under fel träd.
Jan-Olof Johnsson
Skribenten är pensionerad husdjurs- och vallrådgivare.