Stefan Saaristo, medlem i ÖSP:s sockerbetsutskott, är glad över att intresset för odlingen ökar i Österbotten. Han understryker att det finns utrymme för fler odlare.
– I år hanteras cirka 65.000 ton vitsocker och kapaciteten vid fabriken i Säkylä är 100.000 ton vitsocker utan större tilläggsinvesteringar (1 ton sockerbetor ger cirka 160 kilo socker). Så arealen kan egentligen öka hur mycket som helst framöver, säger han.
Saaristo konstaterar att sockerbetan under senare år har haft ett stabilare pris och en garanterad avsättning än de flesta spannmålssorter och att det kan ha lett till ett ökat intresse.
– Sett till genomsnittet har sockerbetan haft en något bättre lönsamhet än spannmålsgrödorna men jag skulle inte påstå det har varit markant bättre. Sockerbetan har sina utmaningar och man ska också komma ihåg att skördarna varierar på grund av växtsäsongens klimat. I år blev det inga toppskördar på landsnivå, säger han.
SLC och MTK har mandat att förhandla om kontrakt och priser med Sucros. Sedan i år är Stefan Saaristo MTK:s representant i de förhandlingarna.
– Jag blev MTK:s representant främst på grund av stöd från odlare i Södra Österbotten och tackade därför ja till uppdraget, säger han.
I förhandlingarna diskuteras spelregler och priser mellan odlarna och Sucros. Nästa säsong kan Sucros erbjuda tre olika kontraktsmodeller. Priset för ett ettårigt fastpris nästa år blir det samma i år, 26 euro tonnet. För ett treårigt fastpris-avtal är priset lite högre. Priset gäller råa betor. Till det här tillkommer olika avdrag och tillägg beroende på renhet och sockerhalt.
– Som förhandlare eftersträvar vi ett så högt pris som möjligt, men man måste också vara realist och utgå från marknaden och pejla läget i övriga Norden och Europa. Sedan utgår vi också från kostnadsstrukturen så att vi får ett pris och en lönsamhet som gör att produktionen kan utvecklas, förklarar han.
Förhandlar om tillägg
Det förhandlas också om olika prisjusteringar. En detalj som ändras nästa år är att stukningstillägget ändras till ett rättvisare system.
– De som lagrar betor efter 1 november får en stigande ersättning för varje dag man lagrar. Tillägget justeras därmed rättvisare för de som lagrar längre, vilket är positivt.
Något som också är på tapeten för förhandlarna är transportkostnaderna. Överstiger avståndet från odlaren till fabriken 160 kilometer betalar odlaren själv en del av frakten. Det gör att österbottningarnas nordliga läge blir en utmaning.
– Nästan alla odlare i Österbotten hamnar att betala en självrisk för transporten. En möjlighet som jag ser på är att via stödförhandlingar få upp transportsidans ersättning så att odlarnas självrisk minskar för längre avstånd än 160 kilometer. Det skulle enbart gynna österbottniska odlare utan också odlare längre söder ut från fabriken, vars roll i produktionen har blivit viktigare i takt med att odlingsarealen behöver utökas, säger Saaristo.
Men det kanske viktigaste av allt – både ur Sucros och odlarens synvinkel – är att öka produktionsvolymen till 75.000 ton. Det skulle ge alla odlare ett premiumtillägg, det vill säga i praktiken ett högre pris, enligt Saaristo.
– Stiger volymen till 75.000 ton vitsocker effektiveras produktionen och det skulle gynna både fabriken och odlarna. Det skulle ge odlarna ett högre pris och dit ska alla odlare i hela Finland sträva. Alla vinner på en ökad produktion.