Kåre Pihlström odlar specialträd på sina marker i Skarpkulla i Pojo. Förnämast är eken, som Pihlström delvis odlar i samband med julgran. Drivkraften bakom verksamheten kommer främst från ett intresse för olika trädslag och landskapseffekter, men Pihlström talar varmt för att betrakta ädla lövträd som en del av ett aktivt skogsbruk.
Utmed sluttningarna som utlöper från Kåre och Maj-Britt Pihlströms gård i Skarpkulla i Pojo breder behagliga ekodlingar ut sig. När de köpte gården i början av 1990-talet bestod omgivningen främst av gammal jordbruksmark och slyskog, men idag är det specialträden som dominerar: ek, skogsalm och klibbal.
– Det mesta är planterat för ungefär trettio år sedan, och främst av forstligt intresse och i syfte att få in variation i landskapet. Visst kommer det att ge fint timmer i sinom tid, men det är inte det ekonomiska intresset som utgör ledmotiv.
Pihlström är själv forstmästare och arbetade med skogsbruk på Fiskars i tjugo års tid. De egna skogsägorna uppgår till hundra hektar varav drygt tio hektar består av julgransodlingar som delvis kombineras med ekodling. Fyra hektar har Pihlström åsidosatt för ädla lövträd och klibbal.
– Personligen tycker jag att vi borde odla mera ädla lövträd, både i rena bestånd och som en del av det konventionella skogsbruket. Om specialträden skulle betraktas som annat än bara naturvårdsträd tror jag också att skogsägaren skulle vara mera motiverad att släppa fram dem och därmed också öka utbudet av specialtimmer.
Ljus åt kronan, skugga åt stammen
En av slänterna på Skarpkulla vetter ner mot en konstgjord sjö. Här står ett ekbestånd där Pihlström planterat in gran under för cirka tio år sedan.
– Det är en grundregel då man odlar ek att det skall vara ljus för kronan och skugga för stammen. Granarna skulle gärna få vara ett par meter längre så att de skulle skugga lite mera, förklarar Pihlström.
Skuggningen är viktig för eken och även vissa andra lövträd eftersom dessa annars bildar vattskott, det vill säga nya skott på en gång kvistfria stammar. Eken har dessutom en benägenhet att breda ut sig om den får utrymme.
Kvistarna försämrar kvaliteten och utbredningen av kronan håller tillbaka den tillväxt som annars skulle ske på höjden.
– Om man bara är ute efter att producera kvalitetsvirke skall man inte tänka på det landskapsmässiga. Då är det bra med slyskog som kommer upp till halva trädhöjden och beskuggar stammen för att hålla tillbaka kvistarnas tillväxt.
Enligt Pihlström är eken långsam i starten, men när den nått en höjd på dryga tre meter tar tillväxten fart. I början gäller det därmed att hålla tillbaka sly och gräs samt att kapa små kvistar.
Trots att ekodlingarna inte enbart handlar om ekonomi utan ett intresse för träden i sig, är tanken att de skall ge värdefullt timmer. Gallringarna görs därmed ofta men lindrigt.
– Vid följande gallring är idén att få ut något som skall kunna sågas upp, men slutavverkningen sker först om fyrtio år.
Julgran under ek
Pihlström har även planterat ett ekbestånd utan gran under eftersom det ger ett trevligt och parkaktigt intryck i landskapet. Intill växer skogsalm som planterats i samma tider som eken.
– Almplantorna har överlevt bra och tillväxten är god. Almen har dessutom ett fint virke som har nästan lika bra vedegenskaper som eken.
Pihlström odlar även ek med julgran under, vilket är en fungerande kombination som ger god ekonomisk lönsamhet. Ett stenkast från almbeståndet står en ekodling beblandad med tredje generationen julgran.
– Nu börjar ekarna ha så kraftigt rotsystem och ta så mycket näring, vatten och ljus att det börjar hämma julgransproduktionen, så det här blir nog sista skörden julgran.
Längre ifrån gården har Pihlström anlagt en plantskog på 0,7 hektar där ek och julgran planterades samtidigt 2018. Här kommer han att skörda bara en julgransgeneration.
– Alla granar blir ju inte julgranar, och då är det lämpligt att de blir kvar och konkurrerar med eken och skuggar stammen tillsammans med den sly som kommer upp.
Granen är planterad med 1,5 meter emellan, eken på varannan rad och två granar emellan. Sammanlagt växer det 800 ekar per hektar.
– Vid slutet av omloppstiden är det ungefär 200 ekar per hektar som kan växa till riktiga stockdimensioner, men en stor del kan ändå nyttjas som timmerträd vid gallringarna.
Pihlström beskär både ekarna och granarna för att optimera tillväxten och beskuggningen. De största problemen i beståndet har varit den äldre typ av plantrör som saknar ventilation och där plantorna vantrivts. Viltskador har dock inte utgjort något större problem, och behandlingarna med Trico har varit framgångsrika.
– Eken är rätt så stryktålig, så risken är inte så stor. Trots att vi har en väldigt stark hjortstam i trakten kan jag inte säga att odlingen på något sätt omöjliggjorts av djuren.
Klibbal och ask
Pihlström odlar även klibbal som planterats för tjugo respektive trettio år sedan. Klibbalen behöver en fuktig växtplats, men enligt Pihlström duger inte vilken våt växtplats som helst, utan det krävs rörligt markvatten.
I detta fall handlar det om gammal dikad ängsmark. Bestånden har gallrats två gånger, senast för fem år sedan.
Omloppstiden är kort, då tillväxten börjar plana ut efter trettio år.
– Alen är ett utpräglat pionjärträd till skillnad från ek och alm, det vill säga den växer från första början med en väldig fart. Det lönar sig att ta tillvara den tidiga tillväxten, om man är för sen med de första gallringarna blir nämligen kronan för liten. Här ser vi redan lämpliga dimensioner för panelvirke.
Pihlström påpekar även att ett bra sätt att odla ask är att plantera den under klibbalen. Efter att skogen gallrats skulle just den här platsen fungera bra för plantering av ask för följande generation.
– Asken är ganska frostöm och lövskärmen skulle utgöra ett skydd mot frosten. När man sedan avverkar klibbalen i femtioårsåldern så har asken vuxit till sig nog att klara sig på egen hand.
Specialträd i skogsbruket
Enligt Pihlström kunde fler skogsägare föra in ädla lövträd i skogen, både som små rena bestånd och som blandbestånd i det konventionella skogsbruket.
– Fast man planterar ett litet bestånd ek, alm eller ask så ger det som ringar på vatten nog så småningom naturligt uppslag i omgivningen. Gällande exempelvis asp, sälg och rönn handlar det om att på lämpliga ställen ge utrymme för naturliga uppslag av dem.
Ett bekymmer är dock att marknaden för specialträd inte riktigt tagit fart, eftersom det fortfarande är svårt för köpare och säljare att hitta varandra, och de jämförelsevis små partierna skapar logistiska utmaningar.
Ektimmer används främst för parkett och möbler, men idag importeras det mesta av råmaterialet. Finska special- och finsnickare använder dock även en del inhemsk ek som de köper in i eget lager när det erbjuds, men det skulle finnas förutsättningar för en större användningsgrad.
– Större köpare anskaffar ofta inte annat än tall, gran, björk och klenare dimensioner av asp med den förevändningen att alla övriga träd skall lämnas kvar för mångfalden. Det låter bra, men kan motverka sitt syfte, för om det skulle finnas efterfrågan på andra lövträd skulle man kanske som skogsägare vara mera benägen att låta specialträden växa fram och kanske också odla dem.
Enligt Pihlström tycks det ändå finnas ett ökande intresse för specialträd bland skogsägare. Skogscentralens kurser om specialträdsodling har fått stor uppslutning och plantproducenter som odlar specialträd säger att plantorna har stor åtgång.
– Det går bra att exempelvis i en granplantering slå in hundra eller några tiotal ekar per hektar, bara man ser till att inte granen kommer för nära och tränger på. Almen är också ett riktigt bra alternativ, asken åter kräver väldigt bördig mark. När de växer upp producerar de frö och sprider sig i omgivningen.