Projektet Farmers Grain Export höll på tisdagen ett informationstillfälle i hamnen i Lovisa. 50 personer deltog, främst jordbrukare från SLC Nylands och MTK-Kaakkois-Suomis verksamhetsområde.
– Ni får inte tro att ni har en vara som ingen vill ha. Spannmål är fortfarande en efterfrågad vara i Finland och det finns intresserade köpare, säger Eero Kovero från andelslaget ViljaTavastia.
Kovero är en av de två personer som jobbar med andelslagets ordinarie verksamhet.
– Aktiva inom MTK-Häme hade fått inspiration från amerikanska spannmålsandelslag och hösten 2016 var vi sedan redo att grunda ViljaTavastia.
Andelslagets verksamhet är inte bunden till ett visst område utan har medlemmar i hela Finland.
– Bakom landsvägsfärjor i skärgården och i insjö-Finland, vi ser inte en avlägsen placering av gården som ett hinder för att vara medlem.
Alla medlemmar måste ändå bedriva växtodling, det är ett uttryckligt krav. En medlem betalar 300 euro i andelskapital och 100 euro i anslutningsavgift.
– Medlemsantalet har fördubblats under det senaste året och ökar just nu med fem i veckan. Målet är att växa till ett andelslag med 1.000 medlemmar, säger Kovero.
Lätt organisation
Andelslaget ViljaTavastia sysslar med spannmålsförmedling, köper och säljer spannmål. Dess syfte är att påverka spannmålsmarknaden via spannmålsbalansen och man jobbar så gott som enbart på den inhemska marknaden. Man har centraliserade analystjänster, som sköts av NSL:s försöksgård Västankvarn i Ingå, och konkurrensutsätter frakten för spannmålen.
– Våra medlemmars gemensamma areal är nu mer än 50.000 hektar och tillväxten fortsätter. När det gäller spannmålsförmedling krävs tillräcklig volym för att hitta marknaderna och vara en framgångsrik aktör på dem, säger Kovero.
ViljaTavastia har en mycket lätt organisation. De dagliga rutinerna och själva spannmålshandeln sköts av Kovero och hans kollega Juha Salovaara, båda jordbrukare. Faktureringen sköts av ProAgria.
– Andelslagets fördel är medlemmarnas fördel och medlemmarna har stora påverkningsmöjligheter.
ViljaTavastia har också ett stort intresse för spannmålsexport.
– Hittills har vi enbart spannmålsexport till Estland, men förhandlingar pågår ständigt, säger Kovero.
Exklusiv havre för export
Veli Hietaniemi är forskare vid Luke och berättar om hur man ska odla kvalitetshavre.
– Hela idén med vårt forskningsprojekt är att hitta nya marknader för havre och att skapa ett starkare varumärke kring havre internationellt, säger Hietaniemi vid Luke.
I fjol användes 92 miljoner kilo havre för livsmedel i Finland, det är 10 procent mer än 2016. Många företag utvecklar nya havreprodukter hela tiden.
– Havren är känd långt utanför Finland för sin goda kvalitet, smak och ljusa färg, säger Hietaniemi.
Enligt honom måste vi ändå ytterligare särskilja oss gentemot havre från andra länder.
– I synnerhet när vi etablerar oss på internationella marknader måste profilera oss ännu starkare, det gäller att ha kunna producera renhavre, ekologisk havre eller till och med ekologisk renhavre. Och sedan förstås etablera ett varumärke som en glutenfri produkt.
Hietaniemi har varit involverad i ett projekt där man utomlands marknadsfört havre från Sastamala. Inom projektet utgick man från kvalitetskraven för kvarnar i Tyskland. Hektolitervikten ska vara minimi 56, fukthalten minimi 14 procent, främmande kärnor får det finnas maximalt 2 procent och minst 90 procent av partiet ska inte gå genom 2 millimeters sållet.
Havren måste uppfylla EU-kraven om DON-, ZEA- och OTA-mögeltoxinerna. Partiet får inte innehålla skadegörare eller ha en främmande lukt.
– Det här är som ni ser inga konstigheter, säger han.
Utöver det rena marknadsarbetet forskar Hietaniemi också i havrens DON-värden och olika sorters sortspecifika tålighet mot mögeltoxiner.
– Det finns klara skillnader hos olika havresorter när det kommer till motståndskraft mot mögeltoxiner.
Gedigen jämförelse av tre länder
Utredningsmannen Csaba Jansik jämför spannmålsandelslagen i Estland, Frankrike och Storbritannien.
– Motiveringen för spannmålsexport är samma i alla tre länder. Att få ett högre pris än man har möjlighet till på hemmamarknaden.
Utgångsläget i alla tre länder är också det samma som i Finland. Man producerar mer spannmål än vad som behövs för den egna konsumtionen. I synnerhet i vissa länder är det förstås fråga om betydligt mycket mer.
Estland har inget offentligt finansierat exportfrämjande program. Frankrike har en enorm export. Storbritannien har igen haft ett flertal olika problem med spannmålsexporten och just nu har man problem med att uppfylla kvalitetskraven på grund av det aggressiva ogräset renkavle.
Jansik specificerar gällande förutsättningarna för spannmålsexport överlag.
– En lätt organisation som ViljaTavastia fungerar när det gäller den inhemska marknaden. Men när man ska exportera spannmål krävs helt enkelt vissa strukturer. Man behöver till exempel lager i hamnen och laboratorium, säger han.
FOTNOT: Farmers Grain Export är ett projekt som drivs av SLC och MTK. Bekanta dig med projektets webbplats på fge.fi.
