Snellman har sagt upp produktionsavtalet med svinproducenten Sami Yli-Rahnasto. Till saken hör att Yli-Rahnasto är ordförande för köttutskottet i MTK Etelä-Pohjanmaa och att han, inte minst, under våren kritiserat kötthuset i offentligheten.
Yli-Rahnasto uppger nu för Maaseudun Tulevaisuus att det är möjligt att gårdens svinproduktion upphör i och med det här. Vi vet inte vad som är orsaken till uppsägningen av produktionsavtalet med Yli-Rahnasto. I artikeln i MT säger Yli-Rahnasto att han tror att man vill göra ett varnande exempel av honom.
Snellman är inte det enda kötthuset som sysslat med oannonserade prisförändringar under vintern och våren. I vissa segment har det ibland skett regelrätta prishöjningar, precis som det också skett regelrätta prissänkningar i andra segment.
Oavsett vilket kötthus det gäller tenderar ändå prisförändringarna att vara en komplicerad helhet. Någonting höjs, någonting sänks, någon ny kategori skapas. Som producent är det inte alltid så lätt att hänga med i svängarna och skulle man vara misstänksam kunde man tro att allt är ägnat att skapa en förvirrande dimridå.
Det är helt klart att kötthusen styr och även måste få styra sin produktion enligt efterfrågan. Men onödigt trixande med producentpriserna hos producenter som redan befinner sig i ett pressat läge skapar förstås missnöje i leden.
Samtidigt är inte bönderna naiva. Det var de inte tidigare heller, men det är de i synnerhet inte efter den lönsamhetskris som pågått inom husdjurssektorerna i snart tio års tid. De som är ens lite insatta inser att det finns en kraftig obalans mellan aktörerna i livsmedelskedjan.
I dessa coronatider, med den ökande uppskattning för inhemska livsmedel som lär finnas bland finländarna, kunde man kanske tro att det skulle finnas utrymme för lite solidaritet mellan aktörerna i livsmedelskedjan. Men det är nog att låta invagga sig i falska förhoppningar. Solidaritetens tid tycks vara förbi sedan länge.