Hela husdjurssektorn lider av stigande kostnader för produktionsinsatser. Läget nu är att många inom köttsektorn producerar på förlust. Hit hör smågrisproducenten Westfarm som i likhet med många andra lantbruksföretag genomlever den kanske värsta krisen hittills.
– Det känns otroligt tungt nu. Kostnaderna har skenat iväg samtidigt som priset för smågrisar sjunkit mycket. Som det är nu producerar vi på förlust och i kombination med samhällskritiken mot kött finns det faktiskt inte mycket som gläder. Så här nedstämd har jag inte varit under min tid som delägare i Westfarm, säger Kjell-Göran Paxal.
Bredvid honom sitter Henrik Holm som tillsammans med Paxal, Tomas Långgård och Anders Lillandt äger Westfarm som producerar smågrisar. De senaste veckorna har de fört allvarliga diskussioner om framtiden som just nu är oviss.
– Vi är verkligen bekymrade och det tar på humöret när siffrorna börjar visa rött. Vi har en slimmad produktion och hör till de bästa företagen sett till smågrisproduktion, men ändå får vi det inte att gå runt. Så det har blivit sömnlösa nätter för oss och samma sak är det också för många andra i köttsektorn, berättar Holm.
Kostnaderna skjutit i höjden
Hela husdjurssektorn påverkas nu mycket negativt av stigande kostnader för produktionsinsatserna. Bränslepriserna har stigit, likaså foderkostnaderna och kostnaderna för konstgödsel och andra viktiga insatser.
– För oss är det en ohållbar situation när man samtidigt beaktar att producentpriset gått ner, konstaterar Lillandt och Långgård.
Vi tar en titt på Westfarms kalkyler. Den visar att bara foderkostnaderna sedan 2019 fram till nu stigit med 100.000 euro för företaget ifråga. Det ger en kostnadsökning på över 6 euro per smågris. Beaktas andra höjningar handlar det om ökad kostnad på över 8 euro per smågris.
Samtidig har priset per smågris under samma period gått ner med 10,50 euro.
– 2019 gjorde Westfarm en vinst på 10,25 euro per smågris. Förra året var vi uppe i 12,66 euro per smågris trots att priset sjönk, men vinsten ökade på grund av sänkta foderkostnader, förklarar Paxal.
Prognosen för det här året är att Westfarm fortsatt gör en vinst, men endast på 2,42 euro per smågris. Budgeten för nästa år är däremot ingen trevlig läsning.
– Om läget fortsätter med höga kostnader och låga priser kommer vi att under nästa år producera grisar på förlust. Då kommer vi att förlora 3,42 euro per producerad smågris. Vi kan inte skylla allt på foderkostnaderna utan även djurförsäkringen har stigit och lönerna.
– Men som alla förstår så är det inte på sikt möjligt att producera något med förlust, konstaterar alla delägare samtidigt.
Inga beslut ännu
Westfarm producerar cirka 16.000 smågrisar per år. Att nu bromsa den produktionen är inte möjligt eftersom de har avtal att uppfylla samtidigt som suggorna seminerades för fyra månader sedan då läget på kostnadssidan var ett helt annat.
Några planer på att sluta producera har delägarna ännu inte. Men på sikt, om den dåliga lönsamheten håller i sig, måste ett beslut fattas.
– Det går att producera på förlust en tid. Men om kassan på sikt töms och vi måste börja låna för att producera så vill nog säkert ingen av oss fortsätta göra det. Det är inte hållbart. Så inom ett år måste vi fatta ett beslut och vi är klokare när vi under nästa år tar ut mellanbokslutet. Visar det bara negativa siffror så måste vi på allvar börja fundera på hur vi går vidare, förklarar Paxal.
Långgård konstaterar att situationen är rätt lika för många kolleger inom hela husdjurssektorn.
– Det är tuffa tider för alla nu och vintern blir oviss. Nu är det många jordbrukare som sköter det dagliga utan att kunna ta ut någon lön. Man kan säga att en stor del av oss jobbar på talko och så kan det inte fortsätta, säger han.
Press på nya investeringar
Samtidigt som lönsamheten är körd i botten finns ett hårt tryck utifrån för många smågrisproducenter. Förädlingsindustrin ser gärna att smågrisproducenterna redan nu börjar ställa om till fri grisning och överger systemet med grisningshäckar.
– Det är väldigt svårt för oss att göra den omställningen nu. Vår inredning är i perfekt skick och som vi ser det vore det kapitalförstöring att kasta ut den och investera flera hundratusen euro i ett nytt system. Och med tanke på förutsättningarna är det inte särskilt lockande att göra investeringar när siffrorna visar på rött, säger Holm.
Samtidigt skulle en investering i fri grisning innebära ett extra stöd inom ramen för djurens välmående på sex euro per smågris.
– Sex euro till per smågris skulle i teorin innebära att vi kan producera på vinst, men tyvärr fungerar stödsystemet så att producenterna inte får det till godo. Man kan säga att stödet är till för att täcka investeringen och ersätta de merkostnader som fri grisning medför, förklarar Paxal och Långgård.
De ställer sig också frågan hur djurvänligt ett system som bidrar till ökad dödlighet bland smågrisar är i praktiken?
– Det här är en omställning som vi är lite rädda för. Westfarm ligger i topp med produktionen och har en av den lägsta dödligheten av alla företag i landet. Någonstans känns det främmande att gå in för ett system som riskerar att öka dödligheten. Att införa ett nytt system kan också leda till att produktionen lider, säger Lillandt och Holm.
Långgård fortsätter:
– Samtidigt har vi arbetat för en hög biosäkerhet, gått in för antibiotikafri och sojafri produktion. Men vi får inte ut något mervärde för det. Därför känns det osäkert att byta ett system som föranleder höjda kostnader. Och jag ifrågasätter om djuren har ett bättre välmående då fler smågrisar pressas ihjäl. Smågrisarna har väl också ett värde.
Svårt marknadsläge
Förädlingsindustrin har under hösten sänkt priset för smågrisar, men däremot gjort små höjningar för slaktsvin. Delägarna i Westfarm har förståelse för att industrin gör det för att säkerställa att djurflödet i kedjan hålls intakt.
– Förädlingsindustrin har kommit emot på olika sätt och marknadsmässigt är läget också utmanande för svinsektorn inom hela Europa. Så det ser inte särskilt ljust ut för prishöjningar, speciellt gällande smågrisar, på sikt heller. Men i slutändan är det från marknaden som prishöjningarna måste tas. Handeln är i slutändan den stora boven i det här dramat, menar Långgård.
Från producenthåll har det föreslagits bland annat kortare avtal mellan handeln och förädlingsindustrin. Möjligheten till mekanismer som skulle styra producentpriserna uppåt när kostnaderna ökar har också lagts fram.
– Men tyvärr börjar jag tvivla på att vi kan komma åt handeln på det viset, utan om det ska ske en jämnare fördelning av priset till hela kedjan så måste det ske genom lagstiftning. Och det är också svårt nu med tanke på regeringen där vi har de Gröna som motsätter sig allt gällande jordbruk, säger han.
I somras var livsmedelsmarknadsombudsman Olli Wikberg på besök i Österbotten och träffade då också delägarna i Westfarm. Förhoppningarna på att han ska kunna ta tag i orättvisan i livsmedelskedjan var då stora.
– Men vi börjar inse att Wikberg kanske inte kan påverka så mycket som vi trodde. Det ser inte ut som att han får något till stånd som skulle gynnas oss producenter, konstaterar delägarna besviket.
Det är slutligen upp till konsumenterna om de också i fortsättningen vill att Finland ska ha en egen livsmedelsproduktion.
– Ska vi kunna producera livsmedel i Finland också i framtiden måste konsumenterna vara beredda för att betala för produkterna. Just nu med tanke på den pågående klimatdebatten så känns det rätt motigt, säger Paxal.
– Det finns rättvisemärkta bananer och kaffe. Men gällande inhemska livsmedel finns ingen rättvisa. Inte ens inhemskt producerat kött och mjölk duger åt Helsingfors stad längre, fortsätter Långgård.