SLC:s spannmålswebbinarium om den finländska spannmålsodlingens och spannmålsmarknadens framtid som hölls i slutet av november samlade cirka 100 deltagare.
Under webbinariet talade Peter Österman från A-spannmål om odlarsamarbete, medan Dennis Grönroos från DG Växt lyfte fram hur man som odlare kan tackla olika marknadssituationer.
Kenneth Ahlqvist från Berner talade om hur odlaren och hela spannmålskedjan kan agera för att befrämja spannmålsexporten.
Dan Kjällberg från ÖS belyste de strategier som kan tillämpas på den egna gården.
Odlarsamarbete ger bättre priser
Peter Österman från andelslaget A-spannmål inledde webbinariet med att berätta om odlarsamarbete i inköp och försäljning. A-spannmål består av 60 andelsägare och 200 odlare, har en omsättning på 4,2 miljoner euro och ett verksamhetsområde som sträcker sig från Kimito till Lovisa.
– Vårt syfte är att gemensamt marknadsföra sådana varor som finns i lager på gårdarna. Uppköparna ger prisbud varpå vi gör en jämförelse och säljer till den som har det bästa priset. Under de två senaste åren har vi också utvecklat försäljningsavtal där vi fastslår priset före skörd.
Enligt Österman ligger det pris som A-spannmål förhandlar fram på 5-15 euro per ton över genomsnittet. En spannmålsgård på 50 hektar med 200 tons volym kan därmed räkna med 1.000-3.000 euro mer i intäkter per år.
A-spannmål konkurrensutsätter även frakter, vilket ger ett 10 procent lägre utgifter. På oljeväxtsidan samarbetar man med Apetit och kan på så sätt även där få ett lite bättre pris.
– Det är väldigt viktigt att sälja i rätt tidpunkt. Vi följer med marknaden och ger råd till våra medlemmar.
A-spannmål samarbetar även kring förnödenhetsköp eftersom större volymer kan innebära billigare uppköp av brännolja, växtskyddsmedel och gödselmedel.
– Gödseln kommer främst Yara, men vi beställer också kvävegödsel och NPK-gödsel från Baltikum. Här kan vi få 5 procent lägre förnödenhetskostnader.
Gör kalkyler – gå på dina åkrar
Dennis Grönroos, privatrådgivare för specialgrödor på DG växt, berättade om hur man som odlare kan tackla den utmanande marknadssituationen.
Grönroos påtalade att det är svårt att påverka spannmålpriserna, medan stöden sjunker och äts upp av inflationen. Detta innebär samtidigt att skörden blir ett allt viktigare moment, vilket i sin tur kräver förhandskalkyler.
– Det gäller att kolla sina egna kostnader och se på de gårdar som det går bra för. Det som tenderar att variera mest är maskinkostnader – där görs eller förloras resultatet. Här kan man samarbeta med andra.
Grönroos påtalade även vikten av att dikningen är i skick eftersom goda skördar annars inte är möjliga oavsett vilka andra åtgärder som görs.
– Det jag ser ute på gårdarna är att dikning och kalkning ger skillnad. Det gäller att få tag i fosforn, och även magnesium är viktigare än vad man tidigare förstått.
Balansen mellan näring och jordstruktur samt växtföljd är enligt Grönroos de viktigaste aspekterna, men även bondens relation till sin mark och sina odlingar.
– Den största skillnaden mellan den som det går bra respektive dåligt för är huruvida man är ute och går på åkern.
Export kräver planering och dedikation
Kenneth Ahlqvist från Berner gav sin syn på spannmålsexportens betänkligheter och potential.
På ett politiskt plan lyfte Ahlqvist upp frågan om farledsavgifter. På ett praktiskt plan handlar förbättringar på exportsidan delvis om att bättre kunna utnyttja och påverka hamnarnas lagerutrymmen.
– Det inverkar väldigt mycket på priserna om vi inte har rum att ta emot exportvaran i hamnarna, utan måste ta emot den någon annanstans, frakta den till hamnen och sedan lasta. Vi borde se till att de hallar som byggts för spannmål också fylls med spannmål.
Ahlqvist lyfte även fram frågan om lagerkapaciteten på gårdarna och utmaningarna gällande förhandsprover och kvalitet.
– Omkring 40 procent av de förhandsprov som kommer in efter jul har en för hög fukthalt för att provet tas med handen från ytan av silon och det har inget värde. Det måste vara ett ordentligt förhandsprov så att vi vet vad det finns i silon och varan kan placeras på rätt plats.
Ahlqvist poängterade att många köpare kräver att det skickas in ett förhandsprov till mottagaren före båten kan lastas, och då skall lasten motsvara provet. För att kunna utnyttja gårdarnas lager krävs det tillräckligt bra och stora prover.
– Exportören ansvarar för kvaliteten. Det är inte så som vi kanske har det på den inhemska marknaden, att man inte behöver leverera om kvaliteten sviktar. Kontraktsmodellerna är därför viktiga på exporten.
Det är enligt Ahlqvist även viktigt att genast får ut överskottet. Innevarande år verkar det dock enligt honom som om odlarna väntar att marknaden skall ge bättre priser och därmed blir och sitta med en stor mängd spannmål inför nästa skördesäsong vilket i sin tur inverkar på nästa säsongs prisnivå.
– Därför är det viktigt att man följer med och gör beslut senast under vintern så vi får ut överskottslagret.
Enligt Ahlqvist är tidpunkten för försäljningen nästan viktigare än volymen. Trots försök med olika kontraktsmöjligheter för att fastställa priser så brukar odlarna enligt honom ännu främst ringa runt och fråga priser varefter försäljningen äger rum.
– Man vågar kanske inte göra terminskontrakt som skulle vara viktigt för att få ett så bra pris som möjligt. Jag vill uppmana alla att följa med marknaden och våga göra terminskontrakt och prissäkra när priset ger lönsamhet på gården.
Odla allt annat än spannmål
Dan Kjällberg, växtodlingsrådgivare på ÖSL belyste de strategier som kan tillämpas på gården inför kommande år. Han lyfte genast fram behovet av att minska på spannmålsarealen.
– Bort med osäkra och dåliga skiften, så något annat på skiftena eller sätt dem i träda. Förbättra marken, i synnerhet på arrendeåkrarna och odla specialgrödor.
Kjällberg tog fram statistik gällande växtodlingsresultat för olika grödor 2024-2025 i euro per hektar som tydligt visar att specialväxterna gått bättre. Höstrapsen har lyckats bra och kumminet ligger bra till.
– Sockerbetan är helt i egen klass gällande lönsamhet. Tumregeln är dock att det i princip lönar sig att odla allt annat än spannmål.
Enligt Kjällberg finns det stora utvecklingsmöjligheter på specialväxtsidan. Oljelinsarealen kunde lätt fyrdubblas. Saneringsgrödor förbättrar skiftena, och stödet kommer att höjas med 33 euro per hektar till 223 euro som ett tillval i miljöstödet.
Kjällberg lyfte även fram koriander, kummin, rybs och foderärt som goda alternativ.
– Camelinan har ett jättebra pris, men kontraktsmöjligheterna begränsade. Så har vi nykomlingen oljehampa som erbjuder både kontraktsmöjligheter och ett bra pris.
De stora skillnaderna mellan den fjärdedel av gårdarna som går bäst och den som går sämst påvisar enligt Kjällberg även att det finns mycket som kan förbättras inom odlandet. I de två kategorierna ligger medelskördarna på 4.070 kg per hektar respektive 2.940 kg per hektar.
– Även det erhållna försäljningspriset och fasta kostnaderna varierar. Nettovinsten för de bästa är 304 euro per hektar, medan den sämre delen uppvisar en förlust på 404 euro.