SLC Nyland höll sitt sommarmöte förra tisdagen på Frimans mejeri i Tenala. Mötet hölls i informella men engagerade tecken, och avslutades med ost-tasting.
Mötet öppnades med en diskussion om marknadsläget gällande mjölk, kött och spannmål. Mjölkpriset närmar sig 50 cent och uppfattades därmed vara på väg åt rätt håll.
Under ett år har kostnaderna stigit markant. Köttpriset har stigit både i butikerna och slakterierna, men kostnadsökningen har här inte märkts i producentpriserna. En positiv utveckling ses dock att i alla stora köttuppköpare räknar med höjda priser under hösten. Detsamma gäller mejerierna.
Trots att utvecklingen inte ännu ger kostnadstäckning går utvecklingen åt rätt håll.
– Nu har både mejerierna och slakterierna uppgett att de fått igenom prisförhöjningar under pågående period. Det här är en förändring – ett trendbrott. Att de stora kedjorna varit beredda att se på priserna för att på något sätt försöka trygga produktionen på de gårdar som har det mest trångt, konstaterade SLC:s ordförande Mats Nylund.
Även spannmålspriserna diskuterades, och här konstaterade SLC Nylands ordförande Thomas Antas det unika i att odlarna fått bättre betalt för konventionellt odlat spannmål än ekospannmål, och att vissa bönder därmed sålt sin produktion som konventionellt.
Under våren hoppade vissa jordbrukare över till att odla ekologiskt då gödselpriserna sköt i höjden, men många av de närvarande kunde berätta om ekoodlare som nu går över till konventionella odlingsmetoder.
Gällande gödselmarknaden uppfattades situationen som unik. I slutet av juni meddelade Yara att de tillfälligt slutar ta emot beställningar eftersom gödselsäsongen startat livligare än bolaget väntat sig medan priserna och tillgången på råvaror är ostabila.
- Yaras Y6 får man ju köpa till höstsäden, men önskemålet är ju att bonden inte skall köpa i lager, konstaterade Lovisabonden Kristoffer Nilsson något roat.
Yara meddelade förra veckan att marknaden öppnas inom de kommande veckorna. På grund av osäkerheten är det ännu oklart hur priset kommer att se ut.
– Man borde kanske ha förståelse, men dom har ju nog lyckats företagsekonomiskt ganska bra. Exceptionellt är det ju nog att det inte finns något pris trots att man lever i en marknadsekonomi, tillade Peter Österman från Ingå.
Lantbrukspolitiska frågor
Under mötet behandlades också lantbrukspolitiska frågor. Exempelvis finansministeriets nya budgetförslag, som innebär vissa förändringar. Där finns bland annat inga anslag alls för Ta hand om bonden-projektet efter 2023, vilket var väntat men problematiskt eftersom det innebär att de pengar som LPA fått för projektet räcker endast i år och nästa år.
Riksdagens har också stiftat en ny gödsellag som träder i kraft vid årsskiftet. Användningen av fosfor som tidigare reglerats av det frivilliga miljöersättningssystemet blir nu lagstadgat.
– Lagen är i sig helt saklig, men hur förordningen utformas avgör slutresultatet. Speciellt bekymmersamt blir det för husdjursgårdar som idag har haft så kallat husdjursundantag. Man har fått sprida sin egen gödsel även om man har haft höga fosforstämplar. Husdjursundantaget föreslås förlängas med endast två år, och det här är förenat med betydande kostnader för de som inte har tillräckligt stor areal och har höga fosforstämplar, sade Nylund.
Nylund behandlade även den nya CAP-planen.
– Det som ändrade från det inlämnade programmet gäller främst villkorligheten (GAEC). Det kommer vissa begränsningar gällande hur torvjord skall hanteras. Bestående vall på torvjordar får plöjas högst en gång per fyra år om de inte förstörts innan detta.
Nya strängare krav på växtföljd är också på kommande, där dock vall och ett flertal specialgrödor som potatis och sockerbetor är undantagna från växtföljdskraven.
Den sista och fjärde förändringen är den så kallade omfördelningen där kommissionens CAP-program säger att 5 procent av det direkta stödet skall omfördelas till små gårdar, men med vissa argument kan man sänka andelen. Detta betyder att det direkta basstödet för de första 50 hektaren blir högre än för det som kommer efter.
SLC lyfter fram brister i lagstiftningen
Inför vinterns kampanjer för riksdagsvalet våren 2023 har SLC skrivit ett utkast till ett ställningstagande man kommer att presentera för de politiska partierna.
– Vi kommer att lyfta fram behovet av skärpningar i livsmedelsmarknadslagen och konkurrenslagen. Primärproducentens ställning är otillräcklig, konstaterade Nylund.
SLC kommer att lyfta fram frågor gällande äganderätten på EU-nivå där Finland ofta varit oförsvarligt svagt i att föra fram lantbrukarnas talan, men också på nationell nivå exempelvis gällande den nya klimatlagen. Lagen ålägger kommunerna att göra upp egna klimatplaner som riskerar överskugga planläggnings- och budgetbehandlingsarbetet.
SLC kommer också att påtala problemen gällande avskaffandet av husdjursundantaget. Dessutom framfördes önskemål om att den pågående energikrisen i världen skulle lyftas fram av SLC, och att man skulle försöka få ett högre investeringsstöd för jordbruket att övergå till inhemska bränslen, flis och solenergi.
Markägarens rättigheter hotade av miljökrav
Under mötets slutskede diskuterades markägarens rättigheter, och hur dessa naggas i kanten. Antas framförde att omständigheterna nödvändigtvis inte är politiskt framtvingade, utan drivs av NTM-centralerna och landskapsförbunden.
– I vissa kommuner och landskap har det skett en glidning åt det hållet att markägaren blir en aktör som står till buds med medel för att någon annan skall nå sina mål. Det kan inte vara så eftersom vi har en grundlag som utgår ifrån att alla har rätt till sin egendom.
De ensidiga bestämmelserna gällande biodiversitet och miljöorganisationernas förmåga att sätta tonen väckte oro gällande äganderätten. Anders Rosengren var en av dem som tog till orda:
– Naturpanelen har kommit med många oroväckande förslag gällande skyddslagstiftning och markanvändningsavgifter, och de tycks ha en enorm genomslagskraft i medierna.
Antas påpekade hur det paradoxalt nog ofta verkar vara de mest miljömedvetna skogsägarna och välskötta skogarna falla offer för sin egen framgång.
– Om lämnandet av död ved leder till att någon kommer och kräver att skogen skall fredas för att skogsägaren skött den för bra, och att ägaren därmed blir av med den är inte rätt.
Detsamma gäller kolbindningsförmågan i relation till skogens omloppstid.
– Man vågar inte förlänga omloppstiden om det riskerar att leda till att någon miljöorganisation yrkar på fredande av skogen.
Det framfördes också åsikter om att bilden som diverse institutioner har av skogen oftast tycks basera sig på situationen i södra Finland. Samt att många skogsägare aldrig besöker sina skogar och lämnar dem oskötta vilket skulle behöva kraftiga åtgärder.
Övriga ärenden som behandlades under mötet var informationsspridning i skolor, satellitövervakning av gårdar och miljöpolitik.