Virkesimport
Det är massaved samt energived som har importerats huvudsakligen från Baltikum och Ryssland. FOTO: Mikael Lampén
Skogsbruk Marknad Tema

SLC kritiserar import av massaved

Det finns ingen risk för brist på inhemsk massaved. Men ändå har skogsindustrin ökat importen av virke i år. Stefan Thölix har ingen förståelse för industrins agerande.

– Importen är oförståelig i synnerhet med tanke på att importen sker till väldigt höga priser. Enligt de statistikuppgifter vi har fått så ligger priset på importerad massaved betydligt över den finska prisnivån, säger Stefan Thölix, ordförande för SLC:s skogsutskott.

Han förstår inte heller industrins import eftersom det inte inom en överskådlig tid kommer att uppstå virkesbrist i Finland.

– Det gäller trots den utbyggnad inom cellulosaindustrin som har skett det senaste året, säger Thölix.

Massa- och energived

Det är massaved samt också energived som har importerats huvudsakligen från Baltikum och Ryssland. Men en del partier med eukalyptus från Sydamerika har importerats.

– I enstaka fall kan vi acceptera import av massaved om det är fråga om specialbeställningar på en del kvaliteter som exempelvis eukalyptus. Men det är bara en bråkdel av den totala importen som kan hänföras till den förklaringen, konstaterar Thölix.

Enligt Erno Järvinen på MTK har det under perioden januari-juni i år importerats 4,7 miljoner kubikmeter rundvirke och flis till Finland. Importvolym har därmed ökat med 12 procent från den motsvarande perioden under år 2017. Importen är främst björkmassaved (2,0 miljoner kubikmeter) och flis (1,5 miljoner kubikmeter), säger Järvinen.

Från de österbottniska skogarna har det också exporterats massaved till Sverige. Men det påverkar inte tillgången på virke till den inhemska industrin, påpekar Thölix. ´

– Exporten härifrån har ingen betydelse för den har inte förorsakat någon bristsituation. Det finns tillräckligt med inhemsk massaved.

Virke Tholix
– Vi ser ett väldigt tydligt mönster mellan virkesimporten och importen av livsmedel. Livsmedelsindustrin importerar en del grönsaker samt kött i taktiskt syfte för att hålla de inhemska priserna på en lägre nivå, säger Stefan Thölix, ordförande för SLC:s skogsutskott. FOTO: Micke Godtfredsen

Håller priserna nere

Från skogsägarhåll har importen av massaved kritiserats i flera decennier. Orsaken, som Thölix ser det, är importen ett verktyg för att hålla ner priserna på inhemskt virke.

– Vi ser ett väldigt tydligt mönster mellan virkesimporten och importen av livsmedel. Livsmedelsindustrin importerar en del grönsaker samt kött i taktiskt syfte för att hålla de inhemska priserna på en lägre nivå. Det anser vi är otroligt fult.

Massavedspriserna har stigit en aning de senaste två åren och högst pris, strax under 22 euro per kubikmeter, har granmassa. Björk- och tallmassa är några euro billigare och medelpriset kring 18 euro. Uppgifterna är från Naturinstitutet Luke som publicerades i mars i år. Någon större ökning av massavedspriserna är inte att tala om.

Enligt Thölix finns det för industrin ingen lönsamhet i att importera stora mängder. Det är medelpriset för det inhemska virket som avgör aktieägarnas avkastning.

– Det är mycket bra att det här ämnet har väckt diskussion i höst. För det är många som inte är insatta i skogsbranschen som inte förstår problematiken, säger han.

Äventyrar skogsvården, försämrar konkurrensen

Importen oroar Thölix och SLC, som representerar landets skogsägare.

– Skogsägarna får sämre betalt för sin råvara när industrin importerar och håller priserna nere. Men det som vi har betonat upprepade gånger är att låga massavedspriser i Finland äventyrar skogsvården på sikt. Vi kan inte hålla den höga kvaliteten som vi har i vårt skogsbruk i dag om massavedspriserna är låga. Då ökar risken för att skogsägarna försummar gallringarna, säger han.

Jan Slotte, verksamhetsledare för Skogsvårdsföreningen Österbotten, lyfter fram en annan aspekt.

– Kanske lika bekymmersamt som virkesimporten är det faktum att betalningsförmågan som finns på massavedssidan flyttats över till timmer, vilket sätter de privata småsågarna i en besvärlig situation gentemot industrin med både såg- och cellulosaproduktion. På sikt så kan detta leda till en försämrad konkurrenssituation, säger han.