Regeringen vill öka askgödslingen av klimatskäl. Många torvmarker skulle också vara i behov av åtgärden på grund av näringsobalans. Trots det utförs åtgärden på enbart små arealer i Österbotten. En som gärna skulle samordna fler projekt är skogsvårdsinstruktör Tom Lundqvist.
– Behovet av askgödsling på torvmarker är rätt stort. Utmaningen i Österbotten är att arealerna är små och skogsägandet splittrat, så det är en utmaning att hitta lämpliga objekt och villiga markägare som vill genomföra åtgärden, säger Tom Lundqvist, skogsvårdsinstruktör för Skogsvårdsföreningen Österbotten i Pedersöre.
På hans område utförs enbart askgödsling sporadiskt på några hektar per år. Men den här vintern lyckades han få flera markägare att gå samman och då åtgärdades ett område på hela 22 hektar.
– Det var ovanligt stort sett ur ett österbottniskt perspektiv. Längre norrut och inåt landet är det mycket vanligare med stora projekt, men det beror delvis på att där är fastigheterna större med större torvmarksarealer och därmed är behovet av askgödsling större.
– Men det var givande att vi kunde ordna ett så här stort projekt, säger Lundqvist.
Många markägare är omedvetna om att deras skogar på torvmarker lider av näringsobalans. Det vanligaste är brist på kalium eller bor. Effekten av kaliumbrist är att träden gulnar och tillväxten stannar av. Borbrist igen gör att många toppar bildas och granen blir mycket kortvuxen.
– Det är ofta vi skogsvårdsinstruktörer som märker att det finns ett behov av askgödsling när vi rör oss i terrängen. Gällande fallet i Purmo var det jag som märkte att det fanns många gula granar och då föreslog jag åtgärden för markägaren som var med på noterna, berättar han.
Bättre om fler går samman
Askgödsling är en åtgärd som berättigar till ett bidrag på trettio procent av kostnaden. För att ett objekt ska få stöd krävs att olika krav uppfylls, däribland att ytan är minst två hektar. I Purmo var ytan för liten för att vara ekonomiskt lönsam att åtgärda och då tog Lundqvist kontakt med rågrannarna.
– Fler rågrannar var intresserade och plötsligt var vi uppe i tio hektar och till slut nådde vi upp till hela 22 hektar. Så här smidigt skulle det gärna få löpa på annat håll också, men det är en utmaning för alla kanske inte vill vara med och dela på kostnaden, förklarar Lundqvist.
Kostnaden för askgödsling beror på hur stor giva som ges per hektar. Vanligen handlar det om 3.000-4.000 kilo som sprids per hektar, vilket ger en kostnad på cirka 300-400 euro per hektar.
– I medeltal kan man räkna med en nettokostnad på mellan 300 och 400 euro per hektar. I den kostnaden ingår det statliga Kemerastödet på trettio procent. Så det kan bli en hög kostnad om ytan är stor, men som jag ser det är det en viktig investering i skogen, säger Lundqvist.
Och fortsätter:
– Dels kanske åtgärden måste göras för att skogen alls ska växa, men askgödsling ökar också tillväxten.
Askgödsling är vanligast på torvmarker med bestånd på 40-60 år. Skog som är förnyelsemogen är inte stödberättigad. Enligt Lundqvist har försök gett resultat med tillväxtökning på 2-6 kubikmeter per hektar och år på bördigare torvmarker, och 1-3 kubikmeter per hektar och år på kargare marker.
– Bördigare marker reagerar snabbare än karga. Det tar mellan 2-8 år innan effekten börjar synas, men verkningstiden kan vara upp till trettio år. I försök har det även konstaterats att näringsbalansen fortfarande är i bra skick efter femtio år.
Askgödsling höjer också pH-värdet i ytskiktet med 1-2 enheter, vilket ger upphov till att mikrobverksamheten ökar som i sin tur sätter fart på förmultningen.
– Det betyder att mer näringsämnen blir tillgängliga för träden än det som gödslingen tillfört. Dessutom blir tillgängligheten bättre när pH-värdet stiger, förklarar Lundqvist.
Staten vill se fler projekt
De goda effekterna har också gjort att statsrådet godkände en förordning som gör det möjligt att få stöd för allt flera askgödslingsprojekt. Syftet är att stärka kolsänkan särskilt genom att öka skogstillväxten och ett sätt att uppnå regeringens mål är att främja askgödsling.
– Statens mål är att tredubbla arealen för askgödsling upp till 30.000 hektar per år, säger Lundqvist.
Regeringen strävar också efter att minska behovet av dikesröjning genom att öka askgödslingen. Enligt jord- och skogsbruksministeriets webbsida minskar asktillförseln behovet av dikesröjning och förbättrar vattenbalansen på torvmarker, eftersom den ökar trädbeståndets tillväxt och avdunstningskapacitet.
En på rätt sätt riktad askgödsling kan också bidra till vattenskyddet inom skogsbruket. Målet är att minska sektorns utsläpp samt att bevara och stärka kolsänkor och kollager. Mängden material som förs till deponier minskar när aska som lämpar sig för gödsling av skog fås till godo, framgår det i samma text.
Askspridning kan göras året runt med helikopter och som markspridning nästan uteslutet vintertid för bärighetens skull. Den förmånligaste metoden är att askan sprids med en skogsmaskin, men projekt genomförs också med helikopter.
– Vanligen görs askgödsling i samband med en avverkning eller iståndsättningsdikning eftersom den som sprider askan kan använda samma körstråk. Om det inte finns utförs åtgärden med helikopter, men det höjer kostnaden per hektar, säger han.
Hur gör en markägare som misstänker att skog på torvmark lider av näringsbrist?
– Ett sätt att säkerställa att det handlar om näringsbrist är att ta kontakt med skogsvårdsföreningen. Vi på skogsvårdsföreningen sköter också om projekt från början till slut och ansökan om Kemerastödet till Finlands skogscentral, säger Lundqvist.