I skogsvårdsföreningen kan de privata skogsägarna samla sin styrka och bevaka sina intressen. Via vårt skogsrevir som idkar förmedling av leveransvirke kan vi sälja alla sortiment till konkurrenskraftigt pris. Hur skulle det gå för alla små skiften utan vårt skogsrevir med alla dess tjänster? Den frågan ställer jord- och skogsbrukaren Mikael Nygård i Mickelspiltom, Liljendal, som återvaldes till fullmäktige en fjärde period i skogsvårdsföreningen Södra skogsreviret i höstas. Han är också ledamot i revirets styrelse.
– Många skogsägare glömmer ofta att reviret med sin gemensamma virkesförmedling är så mycket annat än bara en uppköpare. Vi revirmedlemmar har en garanterad avsättning för alla sortiment till ett konkurrenskraftigt pris. Reviret har dessutom goda möjligheter att koordinera olika avverkningar i flera figurer på samma område. Det är en stor fördel, i synnerhet för små skogsägare men också för dem som har skogen utspridd på många olika skiften.
Bättre med certifiering än strängare lagstiftning
En annan av fördelarna med reviret är gruppcertifieringen inom PEFC. Varje medlems skog är gruppcertifierad om medlemmen inte själv uttryckligen säger ifrån. Mikael Nygård hoppas i framtiden på en lösning så att det skulle räcka med ett enda certifieringssystem.
Han räknar med att den pågående uppdateringen av PEFC-certifieringen så småningom kommer till diskussion i revirets fullmäktige. Kriterierna skärps på en del punkter, men:
– Ett system med frivillig certifiering som garanterar ett hållbart skogsbruk är i vilket fall som helst att föredra framför skärpt lagstiftning eller påtvungna skyddsåtgärder, anser Mikael Nygård. Med hjälp av certifieringen har vi skogsägare också möjlighet att visa vårt ansvar för ett hållbart skogsbruk utåt.
Mikael är ganska säker på att vi åtminstone delvis har PEFC-systemet att tacka för att drivningsskadorna i skogen har minskat betydligt under de senaste tjugo åren.
– Jag tror i övrigt, att om det är något vi som land kan vara stolta över är det vår skogsskötsel och den kunskap vi har samlat kring skogen. Tyvärr får man ofta en helt annan bild i offentligheten, vilket är väldigt synd. Skogsägarna och de krafter som förespråkar den traditionella skogsvården hörs och syns för lite i den debatten, fastän det är vi som ska ta ansvar för hur skogen sköts. Det är i övrigt min absoluta övertygelse att ekonomiskog och rekreation går hand i hand. Vem vill promenera i en oröjd skog?
Som många andra känner Mikael sig personligt utpekad, när han följer samhällsdebatten om vårt klimat och skogens mångfald.
– Så är det, jag upplever att jag beskylls för sådant som jag inte alls känner igen i min skogsskötsel, säger han.
Heta diskussioner om planläggningen
Trycket från planläggningen är en annan sak som diskuteras mycket i skogsägarkretsar för tillfället, i synnerhet nära tätorterna. I hela Nyland har diskussionerna gått heta, inte minst i samband med beredningen av den senaste landskapsplanen för Nyland, känd som Nylandsplanen 2050.
– Det är oroväckande att planläggarna har märkt ut områden i de privata skogarna som kan medföra inskränkningar i skogsbruket senare. I värsta fall vet ägarna inte ens om det. Jag är inte heller så säker på att det ens är ändamålsenligt att lämna värdefulla biotoper helt orörda. Tidigare läraren, numera avlidna Bjarne Andersson brukade säga att naturen förändrar sig hela tiden. Även kärr i naturtillstånd ändrar sig. Det är oundvikligt, bland annat av den orsaken att det kommer till biomassa hela tiden.
Mikael nämner att Södra skogsreviret och paraplyorganisationen SLC engagerar sig i markanvändningsfrågorna och bevakar markägarnas intressen. Reviret var med om att författa en besvärsskrift mot planebeteckningar i Nylandsplanen 2050 tillsammans med andra skogsvårdsföreningar i regionen samt SLC Nyland och MTK Uusimaa.
I planen har många nya områden märkts ut som skyddsområden. Organisationerna framhåller emellertid att skyddsområden ska grundas enligt naturskyddslagen eller på frivillig väg och inte genom regional planläggning. Det äventyrar markägarnas rättsskydd, när planläggarna fattar beslut, som innebär intrång på privat egendom.
Grundlagen förutsätter att egendom kan tas till gemensam användning bara genom lag och mot full ersättning.
I januari beslöt Helsingfors förvaltningsdomstol i egenskap av besvärsinstans att planen inte kan verkställas förrän förvaltningsdomstolen har avgjort besvären.
Till saken hör att det kan bli avsevärt svårare att genomföra en planerad avverkning, om den berörda ytan har en skyddsbeteckning, också fastän det bara handlar om förslag.
– Det finns små biotoper utspridda i våra skogar, men sedan när myndigheterna vill bilda enhetliga arealer drabbas dessutom mycket större områden med vanlig ekonomiskog, som vi skogsägare ska försöka få en utkomst från, säger Mikael Nygård.
I skogsrevirets nya fullmäktige har också en bättre synlighet för reviret på sociala medier varit till diskussion.
– Det är säkert ett sätt att profilera sig i offentligheten och samtidigt försöka styra diskussionen in i konstruktiva banor, få ut saklig information. Speciellt nu under pandemin umgås folk troligtvis också mera på de sociala medierna och vi har ju inte kunnat ordna gemensamma evenemang så som skogsfärdighetstävlingar, där man träffas.
Har vuxit upp med skog
Mikael Nygård har skogsbruket i blodet. Han brukar inte bara sin egen skog utan kör också på entreprenad för andra.
När LF besöker honom håller han på med en kombinerad energiavverkning och första gallring på en mindre skogsfigur samt en sen gallring i ett äldre bestånd på en figur precis bredvid.
Hans skördare är en Sampo 1046X, en liten smidig maskin där han kommer fram nästan överallt, åtminstone när tjälen bär.
För Mikael Nygård har det alltid varit viktigt att satsa på mångfald i skogen. Han talar för det också när han utför entreprenader.
– När man jobbar som entreprenör har kunden förstås alltid rätt, men jag brukar nog försöka påverka lite och tala för ett inslag av åtminstone björk, asp och al. Det beror förstås på hur den enskilda figuren ser ut sedan tidigare och vilken boniteten är.
Björken är viktig för mångfalden, och med sitt stora rotsystem bidrar den till att träden hålls på plats i stormväder.
– Aspen är ett fint trädslag, som borde få mer uppskattning. Dess ljusa färg är fascinerande, men den kan också skifta i rött runt kvistarna. Det är otroligt fint när man gör plankor eller panel. Och som bastulave är den suverän, eftersom den hålls svalare än exempelvis barrträd.
Vid sjöstränder och ängar är klibbalen för sin del ett naturligt inslag.
På hygget där vi står har också eken spritt sig på vissa håll.
– Det beror antagligen på att min farmors bror, som bodde här nära, planterade ekar i sin trädgård och sedan har ekollonen spritt sig med djurens hjälp.
Själv satte Mikael 1.500 plantor av sibirisk lärk i skogen i fjol våras.
– Det var på ett område, där vi måste ta bort gran som skadats av granbarkborre, säger han. Jag tänkte att ett inslag av lärk skulle kunna ge nytt liv och så småningom ersätta en del av granbeståndet. Det var dessutom intill en åker och lärken borde släppa mer ljus dit än en mörk granskog.
Granbarkborren kom med sommarstormarna
– Granbarkborren började dyka upp 2010 efter sensommarstormarna, fortsätter Mikael. Efter det verkar förekomsten ha ökat när vi har haft stormar under årets varma period. Nu ser det i alla fall ut som om den håller på att minska igen, åtminstone i min skog. Enstaka angrepp har förekommit men de är inte längre lika omfattande. Rötan kämpar vi dock fortfarande mot.
Själv försöker Mikael komma åt rötan med att gallra i ett tidigt skede.
– En kollega har lärt mig att man ska utföra de nödvändiga röjningarna och gallringarna tidigt. Plantan ska fram i god tid och så bör man sträva efter att skogen är i växt hela tiden. Mycket tyder på att rötan uppstår först i de träd som har tryckts ned av de träd som växer snabbare och som tar ljuset. Därför är det bra att gallra bort de sämre träden i tid. Också granen tycker om ljus, fastän den ska klara sig i skugga. Säkrar man att granen är i god växt och inte står för tätt kan man bromsa rötan.
I sin egen skog lämnar Mikael också sälgen kvar, om den växer ordentligt.
– Bjarne Andersson brukade säga om sälgen att den är det första trädslaget som blommar på våren, och bina tycker mycket om den. Efter att jag hörde det i början på 2000-talet har jag försökt gynna sälgen. När den bildar stam blir det dessutom otroligt fint virke.
Entreprenörens roll är att hjälpa till med skötseln
– I de här trakterna finns det en gammal tradition för att vara självverksam i skogen, säger Mikael Nygård vidare. Numera är många i alla fall tvungna att försörja sig med arbete utanför både jord- och skogsbruk. Skogsvården riskerar att bli på hälft men det är då som jag och andra entreprenörer kommer in och hjälper till.
Som entreprenör måste han försöka vara neutral, också när det gäller avsättningen av virket.
– Men om jag blir tillfrågad av kunden om vart man ska sälja sitt virke brukar jag nog hänvisa till skogsreviret.
Med sina 120 hektar skog är Mikael Nygård betydligt över genomsnittet per skogsägare.
– Jag har medvetet gått in för att skaffa tilläggsareal, säger han. Skogen har således fått allt större betydelse på min gård, men det är också för att jag är intresserad av skogsbruket. Jag tycker om att jobba i skogen. Tyvärr är skogen liksom åkerarealen utspridd på många skiften, men det kan man inte göra så mycket åt, åtminstone inte på kortare sikt. Vi har i alla fall ett ägoregleringsprojekt på gång i byn, och det kanske kommer att bättra på situationen.
Mikael är självförsörjande på bräder och på brännved som gårdens bostadshus värms upp med. Han håller på och bygger om spannmålstorken på gården, som han måste få i skick före skörden.
– Jag installerar en 500 kilowatts flispanna och avsikten är att vara helt självförsörjande på flis. Det sparar olja och så är det ett miljövänligt alternativ. Jag känner mig nog väldigt grön, säger han med glimten i ögat.
Mikael Nygård rundar av med orden:
– Skogen är kakan som vi kan äta ur och när vi har ätit oss mätta, så har vi rentav en ännu större kaka kvar, bara vi sköter den på rätt sätt.
