Vi finländare är så vana vid skogen att vi inte alla gånger förstår att uppskatta dess betydelse. Samtidigt som skogens betydelse är viktig för landets ekonomi spelar den också en viktig roll i fråga om både vår fysiska och psykiska hälsa.
– Vi började fundera på användningen av skogen som en del av vårt serviceutbud redan år 2013, säger Anders Mickos, ledande läkare i Sibbo.
Sibbo kommun är en pionjär i fråga om användningen av skogen i rehabiliterande syfte. Hälsoskogen är ett koncept som används av social- och hälsovården i kommunen. Ursprunget till konceptet finns inom Green Care som också använts i Sibbo.
– Våra Green Care-projekt fokuserade på lantgårdar, trädgårdsodling och djur för rehabiliterande och terapeutisk verksamhet, berättar Mickos. Målet var också då att främja våra klienters välmående och livskvalitet.
Jag träffar Mickos vid Molnträsk, ett populärt friluftsområde i kommunen. Vi har kommit överens om ett samtal längs en rutt som är cirka fem kilometer lång.
– Är du stressad, så kommer du att uppleva att stressen lindras, säger Mickos. Din puls kommer att gå ner och det att vi rör oss just i skogen, det mjukar upp spända axlar och nacke.
En vandring får ändå inte ordning på allt, påpekar Mickos. Forskningen visar att ju oftare och längre stunder man vistas i skogen, desto större är de positiva effekterna.
En holistisk syn på människan
Jord- och skogsbruksministeriet beviljade inom ramen för Metso-handlingsplanen finansiering för nätverksprojektet ”Tre modeller för hälsoskog”. Tillsammans med lokala naturföretagare utvecklade man i Sibbo en verksamhetsmodell som passar kommunen.
Anders Mickos betonar att verksamheten är planerad så att den ska fungera för klienter både inom social- och hälsovården.
– Vi ser människan som en helhet. Oberoende av diagnos, problem eller utmaning utgår vår personal från vilka människor som kunde ha nytta av den här formen av verksamhet, säger Mickos.
I hälsoskogsgrupperna samsas allt från diabetesklienter till personer som är deprimerade eller utmattade. Då skogen också har en positiv effekt på det sociala välmåendet, fungerar verksamheten också ypperligt för personer som är ensamma eller löper en risk att hamna utanför samhällets nätverk.
– Skogen är på det sättet unik att du kan delta i en gruppvandring utan tvång att vara väldigt social, men ändå känna samhörighet med de andra i gruppen. Då skogen är så full av möjlighet till upplevelser är trycket på den enskilda deltagaren litet, fortsätter Mickos.
En digitalt tillgänglig skog
Forskning visar att den skog som fungerar bäst i rehabiliteringssyfte är minst sjuttio år gammal och skog med träd högre än sexton meter. Det viktiga är ändå att ta i beaktande de personer som deltar i vandringarna.
– Alla är inte vana att vandra i skog, säger Anders Mickos. En gammal skog kan kännas skrämmande för den som aldrig satt sin fot i skogen. Många vana skogsmänniskor föredrar en gammal skog i naturtillstånd, men för en nybörjare kan en välskött och odlad skog kännas mer lockande och trygg.
Vi stannar vid en vid en bäck som sammanlänkar Molnträsk med havet.
– Det här är en av mina favoritplatser längs den här leden, berättar Anders Mickos och tillägger att favoritplatser är något som man också fokuserar på i hälsoskogen.
– I verksamheten rekommenderas deltagarna att både välja och återkomma till det som är deras favoritplatser. Redan det att du i dina tankar kan ta dig till ditt favoritställe har en lugnande och därmed ofta positiv effekt. Det här är något som kunde utnyttjas mer effektivt till exempel i fråga om patienter som är sängbundna. Att via en digital plattform eller i tanken kunna förflytta sig till sin favoritplats i naturen kan vara betydelsefullt.
Under hälsoskogsvandringen används alla sinnen vilket förstärker deltagarnas upplevelse och kan bidra till en känsla av välbefinnande. Djupa perspektiv, ojämn terräng, nya ljud, dofter och smaker är intryck som deltagarna får samtidigt som de motionerar.
– Matsäck är också något som hör till under vandringarna, säger Mickos. Inte för att man skulle hinna bli hungrig under rutterna, men att äta tillsammans är en viktig upplevelse och det är inte alla förunnat att ha någon att dela en måltid med i vardagen. Att bara sitta tyst och äta tillsammans kan vara en otroligt inkluderande upplevelse för en människa som känner sig ensam.
Även om studier och undersökningar visar att skogen har en positiv effekt på hälsan, finns det rätt lite forskning kring användandet av skogen vid specifika sjukdomar. Att det finns en viss skepticism mot skogen som en del av hälsovården, bekräftar Anders Mickos.
– Det är helt förståeligt att hälsoskogen väcker en del frågor inom de klassiska medicinen. Skog kan användas för många olika ändamål och det finns riktningar som rör sig både mot det mystiska och det religiösa. Därför vill jag betona att vi använder skogen som en miljö och en ram för våra vandringar.
”Vi ser inte skogen för alla träd”
Helena Packaléns axlar tyngdes av bekymmer, trötthet och sorg.
– Jag hade läst om hälsoskogen i tidningen, säger Helena Packalén. Jag kontaktade hälsovården, berättade om min situation och frågade om det fanns någon möjlighet att jag kunde få komma med.
Helena Packalén fick en plats i gruppen och såg mycket fram emot att komma igång. Hon läste på om skogens effekter på hälsan och det var en viss besvikelse att coronaviruset flyttade fram kursstarten.
Planen var att kursen skulle ha börjat under våren, men att kursen kom igång först under hösten visade sig vara en bra sak för Helena.
– Nu kan jag säga att det var bra att vi kom igång senare än planerat, säger hon. Jag tycker väldigt mycket om just hösten och själsmässigt har det gjort mig gott att gruppen sammankom under höstmånaderna.
Helena Packalén är företagare i en bransch som drabbats hårt av coronaviruset och de följder pandemin fört med sig. Oron över familjeföretaget, familjen och de anställda har varit stor. I bakgrunden finns också stor sorg inom familjen. Helena kände sig trött, utmattad och ledsen.
– Det jag såg fram emot var upplevelsen i sig, redan som liten tyckte jag om att vistas och leka i skogen, berättar Helena. Det jag under kursens gång har förstått är att det är betydelsefullt för mig att ta emot omsorger och vård.
Skogen är terapeuten
Gruppen träffas sju gånger, varje träff har en egen rubrik och en noga planerad rutt.
Gruppen leds av Adela Pajunen och Marko Leppänen. Pajunen är biolog, vildmarksguide och naturpedagog och Leppänen är geograf och journalist med lång erfarenhet av guidning i naturen. Tillsammans har de skrivit böckerna ”Terveysmetsä” och ”Suomalainen metsäkylpy” och driver ett företag som fokuserar på skogens inverkan på hälsan.
– Adela och Marko är kunniga, närvarande och förstående, säger Helena Packalén. Det är skogen som är terapeuten och kursledarna står för omsorgen. Hälsovårdaren Malin Heikkinen deltar också i vandringarna, hon står också för en trygghet. I mitt arbete är det jag som tar hand om andra, ser till att allt fungerar. Bara det att det inte är jag som packar ner plåster och desinfektionsmedel, det är befriande.
Helena säger att kurskvällarna innebär att hon har något att se fram emot med glad förväntan. Också vetskapen om att det finns någon som väntar på henne, att hon ingår i en grupp, betyder mycket.
– Det känns bra att veta att det finns en hel grupp som skulle sakna mig om jag inte dök upp, konstaterar Helena.
En trygg skog ger tröst och skydd
Att skogen har många hälsofrämjande effekter visste Helena Packalén redan innan kursen började, men hon har lagt märke till att hennes förhållande till skogen har förändrats under kursens gång.
– I dag är jag än mer förundrad över vad allt skogen kan göra för oss människor. Utan krav på att prestera eller vara snabb har min kondition blivit bättre. Vandring i skog ger mig bättre balans och öppnar alla mina sinnen, vilket leder till att det jag både känner och känns bättre.
Helena har ännu inte gått ut i skogen på egen hand i hälsoskogsanda, hon vill gärna slutföra kursen först, ta vara på all den omsorg kursen erbjuder.
I framtiden kommer hon att fortsätta vandra i de skogar hon uppfattar som trygga och kanske då stöta på detaljer hon lärt sig under vandringarna. Att stöta på någon av de andra kursdeltagarna i framtiden, det är också något hon ser fram emot.
– Bara att ses i vimlet på byn, det tror jag kommer att kännas bra. Alla har vi en orsak till att det känns bra att få ta emot det som kursen gett oss.