Handbok For Rovdjurskontaktpersoner Web 26 2 2021
Den digitala versionen är allmänt tillgänglig på Finlands viltcentrals webbplats.
Livet på landet

Rovdjurskontaktpersonernas
uppgifter samlade i en bok

Den första tryckta handboken för rovdjurskontaktpersoner har publicerats. I handboken presenteras den information som behövs för att sköta uppgiften, meddelar Finlands viltcentral.

I den nya handboken presenteras verksamhetsprinciperna för nätverket av rovdjurskontaktpersoner och fastställande av observationer. Dessutom behandlas de stora rovdjurens ekologi samt spår och lämningar i terrängen. I olika kapitel behandlas också rovdjur som rör sig i närheten av bebyggelse, dispenser samt skador orsakade av rovdjur.

– I handboken finns nyttig information, förutom för dem som är nya på området, även för erfarna rovdjurskontaktpersoner. Boken erbjuder intressant läsning också för andra som är intresserade av stora rovdjur, säger planerare Mari Tikkunen vid Finlands viltcentral.

En rovdjurskontaktperson är insatt i frågor om stora rovdjur samt spår och lämningar efter dem. Nätverket som består av frivilliga uppkom i Finland i slutet av 1970-talet. Till en början fokuserade verksamheten på norra Finland, men under 1980-talet utvidgades den till att omfatta hela landet.

I takt med att stammarna av stora rovdjur blev starkare ökade observationsmängderna kraftigt vid millennieskiftet. Anmälningen av observationer övergick från pappersblanketter till den elektroniska tjänsten Tassu år 2009, då ungefär 25.000 observationer av stora rovdjur registrerades. År 2020 fanns i Finland knappt 2.500 rovdjurskontaktpersoner som aktivt registrerar observationer i Tassu-rovdjursobservationssystemet. De registrerade närmare 46.000 rovdjursobservationer i Tassu.

Viktiga för forskningen

– Nätverkets viktigaste uppgift är att samla in observationer av stora rovdjur samt att fastställa och förmedla uppgifterna till forskningen som grund för uppskattningen av rovdjursstammarna. De observationer som samlas in av rovdjurskontaktpersonerna utgör fortfarande den centrala grunden för uppskattningen av stammarna av stora rovdjur, säger Tikkunen.

Rovdjurskontaktpersonernas sakkännedom har snabbat upp utvidgningen av DNA-insamlandet. Insamlingen av prover som genomfördes under hösten och vintern riktades för första gången till alla vargrevir utanför renskötselområdet.

DNA-proverna ger värdefull tilläggsinformation om vargrevirens fortplantningsstatus, revirområden samt om vargindividernas rörelser, och i kombination med observationsmaterialet får man en ännu mer exakt uppskattning av antalet vargflockar i Finland.

Handboken som publiceras av Finlands viltcentral är skriven av sakkunniga vid Finlands viltcentral och Naturresursinstitutet. Handboken finns på både finska och svenska. Finlands viltcentral delar ut den tryckta handboken till dem som verkar som rovdjurskontaktpersoner. Den digitala versionen är allmänt tillgänglig på Finlands viltcentrals webbplats.

Handboken sammanställdes med stöd av projektet VargLIFE samt av jord- och skogsbruksministeriet.