Jeggars är en av Kyrkslätts fåtaliga kvarvarande husdjursgårdar. Som grund för den ekologiska köttproduktionen driver man ett omfattande rotationsbete som medför många fördelar för djuren, naturen och gården. Utmaningarna utgörs främst av torra somrar och ett ökande rovdjurstryck.
– Betesgången är grundbulten i vår produktion och det är det jag brinner för. Speciellt rotationsbete är väldigt intressant, och gör man rätt går det att förbättra den biologiska mångfalden. När djuren får röra på sig i flock och själv söka sin näring förbättras också deras välfärd.
Det berättar Hanna Westman som tillsammans med Rickard Backman driver Jeggars gård, en av de få kvarvarande husdjursgårdarna i Kyrkslätt. Ladugården stod klar 2020 och samtidigt blev växtproduktionen ekologisk – köttproduktionen året därpå.
Betesgången är en stor orsak till att Westman ville börja med djurskötsel eftersom betande djur inte bara är en fördel för landskapet, utan även gör själva arbetet mera meningsfullt.
– Det finns ingenting vackrare än en betande koflock med sina kalvar, och det är väldigt givande att jobba med dem. Dessutom behövs det mera betande djur eftersom landskapet håller på att växa igen.
Rotationsbete har många fördelar
Sommartid omfattar besättningen på Jeggars gård 150 djur – främst kor, men också får. Omkring 40 dikor av raserna Hereford och Aberdeen Angus strövar omkring i trakten under betessäsongen som inleds i slutet av maj.
De bästa kvigkalvarna utväljs till avel medan resten säljs som kött. Tjurkalvarna går till förmedling redan på hösten. Fårbesättningen uppgår till 25 tackor av rasen texel eller dorper eller korsningar av dessa, och 40 lamm. Avelsbaggarna är renrasiga texel eller dorper.
Främst korna hålls på ett omfattande rotationsbete, vilket innebär att de tillbringar 1-3 dagar i en mindre betesfålla som de betar effektivt, varefter betesfållan får återhämta sig medan djuren flyttar vidare till nästa betesfålla.
– Tanken är att de skall äta hälften och lämna hälften så att en del av växtmassan bevaras och vallen kan repa sig. Lite beroende på vallen och väderförhållandena återvänder sedan djuren efter några veckor, berättar Westman.
Fördelarna med systemet är många. Växtligheten får alltid återhämta sig och därmed undviks överbete. Med en jämn fodertillgång växer kalvarna till sig och blir samtidigt väldigt tama då de flyttas ofta.
Westman följer även noga med betestrycket både genom att mäta vallen med betessticka och genom att följa med djurens kondition samt flytta och stödutfodra dem enligt behov.
– Vi har ändå fina skiften och åkerholmarna gör att jag kan planera så att djuren alltid betar ut i kilar runt dem och på så sätt alltid har tillgång till skugga och skydd på åkerholmarna.
Rotationsbetet har även gjort flytten mellan åkrarna lättare.
– De flesta beten är nära varandra och eftersom djuren blivit tama kommer de när jag ropar på dem, vilket underlättar flyttarna.
Westman och Backman har också fem hektar strandäng som är miljöavtalsområde, där de redan hade mjölkraskvigor på bete innan de egna djuren anlände. Enligt Westman börjar betandet sakta men säkert att öppna upp landskapet och återbörda det till det bete det en gång varit.
– Där har vi ändå inte haft rotation, utan mera spelat med antalet djur – fler djur på försommaren och så minskar de mot hösten, förklarar hon.
Betesputsning görs enligt behov
Produktionen är inriktad på växelbete, men enligt Westman kan korna och fåren långtgående beta på samma åkrar, och inhägnas med samma stängsel.
– I stort sett äter båda samma växter. Men de har olika betesteknik. Fåren plockar i sig, medan kon nog är mera svepande. Korna betar selektivt – de har inte möjlighet att välja ut enskilda strån, men de väljer vilka områden de betar hellre än andra. Om djuren lämnar gräs efter sig så betesputsar vi vid behov. Men vi försöker undvika det genom att ha ett lämpligt betestryck.
Backman berättar att de ändå använder speciella vallfröblandningar för fårbete, men att också korna rör sig på samma områden där fåren betar.
– Förra året var det redan i mitten av juni som timotejen mitt i allt sköt ax, och för att hindra att djuren skulle trampa ner den åkte vi ut och putsade. Men målet är nog att det här skall lyckas med rotation.
Djuren skall dock inte flyttas godtyckligt. Parasittrycket måste beaktas eftersom lammen är väldigt känsliga för parasiter. Då de på försommaren kommer ut på bete skall de därför inte beta på ett område där får betat året innan.
Om betet består av ny vall eller har betats av något annat djurslag är dock parasittrycket mindre.
– I vissa fall drabbas djurslagen inte av samma parasiter, de kan till och med rena betet. Men det finns också sådana som angriper båda djurslagen. Just därför är det bra med rotation och att man inte betar för hårt, påtalar Westman.
Vargen stryker i knutarna
Också på Jeggars känner man av det ökande rovdjurstrycket. Lo förekommer sedan en tid tillbaka, men nu har även vargen anlänt till trakten.
– Det var väl i går som det sågs två vargar några kilometer härifrån. Vi beställde rovdjursstängsel i höstas och det kom för någon vecka sedan. Vi fick material för några hektar, så nu gäller det att skydda främst fåren.
Enligt Westman medför vargproblematiken stora begränsningar i verksamheten överlag eftersom det blir svårare att rotera med fåren bakom rovdjursstängsel. Då vallen skall förnyas blir stängslet också på fel ställe, och med bara några hektar rovdjursstängsel blir det även svårare att hålla parasittrycket nere.
– Jag har tänkt att fåren får hållas nära gårdscentret. Inte för att det egentligen har någon skillnad då vargen kan attackera var som helst, men uppsynen blir lättare. Jag måste säga att man nog känner en viss oro inför den här betessäsongen.
Vallodling och tistelbekämpning
Odlingsarealen på Jeggars uppgår vanligtvis till knappa 100 hektar vall och träda samt några tiotal hektar spannmål. De åkrar som ligger längre bort odlas enbart för att skörda vall, medan de övriga används direkt för bete eller en kombination av bete och skörd.
– Betet äger rum där vi har stängsel helt enkelt. Ibland gör vi så att vi tar en första skörd och sen får djuren beta på återväxten, men på många åkrar är det bete flera år i rad, säger Backman.
Han poängterar även att de vid sådden så gott som alltid väljer vallfröblandningar som är färdigt ympade eftersom växtligheten då börjar binda kväve betydligt snabbare. Därmed har inte stallgödseln en stor betydelse för den växande grödan, utan sprids närmast ut vid vallbrottet.
– Tanken är att satsa på kvävefixerande växter och ha tillräckligt med klöver och lusern i blandningarna. Speciellt lusern, men också klöver skall dock sås ganska tidigt så att den hinner bilda tillräckligt med rötter och därmed klarar vintern.
I enlighet med ekokraven görs ogräsbekämpningen mekaniskt, vilket kan vara arbetsdrygt. Flyghavren är inget större problem sedan spannmålsodlingen avtagit, och när vallen betas eller skördas i repriser tar processen effektivt kål på flyghavren. Det är inte heller kvickroten, utan närmast tisteln som är den största utmaningen.
– Tisteln bekämpas med återkommande slåtter. Ibland har vi slagit ner en vall några gånger under försommaren och i augusti fått en skörd som redan varit ganska ren från tistel och andra ogräs, beskriver Backman.
Torkan utmanar
Sedan Westman och Backman började med djurhållning har dock torkan varit ett återkommande problem. Mångsidiga fröblandningar och en stor vallareal skall dock se till att produktionen fortgår oberoende väder och vind.
– Vi har haft stora utmaningar med att förnya vallen just på grund av torkan. Vissa skiften har vi sått många gånger, men det har antingen inte grott eller så har det kommit upp men sedan torkat bort, berättar Westman.
Betesrotationen försvåras om torkan tar kål på tillväxten efter att djuren betat klart. Inom rotationsbetet är det viktigt just att hälften av växtligheten lämnas kvar så att den skyddande växtmassan bevarar fukten.
– Växer där något mera bredbladigt som klöver så täcks åkerytan bättre. Har man bara strågräs så når solljuset marken lättare. Bara man får en liten matta av klöver som täcker marken så bibehålls fukten mycket bättre, förklarar Backman.
Betesgången på Jeggars utgör dock ett välfungerande system, och åtgången på köttet som produceras är stor. Enligt Westman och Backman är djurantalet i förhållande till betes- och foderarealen optimalt i nuläget, inte minst då verksamheten möjliggör tid för annat.
Westman har sitt lönejobb vid sidan om, och Backman sköter entreprenadtjänster.
Det nyaste tillskottet i gårdens verksamhet är Kyrkslätts hundskog som ger hundägare möjlighet att rasta sina hundar fritt i skogen. Konceptet har blivit en succé och enligt Backman fungerar verksamheten som ett företag i bästa fall skall fungera.
– Det var förstås en del jobb med att anlägga det hela, men nu sköter hundskogen sig ganska långt själv. Det handlar nog om den lönsammaste hektaren på gården.
