Robotmjölkning och betesgång
i lyckad kombination
Robotmjölkning och en stor besättning är inget hinder för betesdrift. Det konstaterar mjölkproducenten Markus Gäddnäs, som haft djuren på bete ända sedan 1985. När mjölkningsrobotarna kom med i bilden var valet att fortsätta låta djuren gå på bete självklart.
– För mig är det ingen riktig sommar om mina djur inte är ute på bete. Det har blivit så och betesdrift är något som är helt naturlig för mig som mjölkproducent, säger Markus Gäddnäs.
Gäddnäs är mjölkproducent i Larsmo och har en besättning på 350 djur, varav 200 är mjölkande fördelade på tre mjölkningsrobotar. När båsladugården renoverades 1985 hölls korna utomhus och på den linjen har det fortsatt.
Inte ens när mjölkningsrobotarna installerades 2009 fanns det en tanke på att frångå betesdriften.
– Det är inte vanligt att robotgårdar har betesdrift och den största orsaken är att inte alla har förutsättningar. Det kan saknas lämpliga betesmarker i närheten av anläggningen och det gör betesdrift till en större utmaning för dem.
– Men vi har däremot goda förutsättningar att ha våra djur på bete eftersom vi har marker i direkt anslutning till anläggningen. Det är en bidragande orsak till att vi har kunnat satsa på betesdrift, förklarar Gäddnäs.
Fem olika grupper
Hur organiseras betesdriften i praktiken? Gäddnäs berättar att alla djur över sex månader är ute på bete i minst 90 dagar från maj till september. Han har delat in besättningen i fem grupper som består av kvigor, dräktiga kvigor, sinkor, ungdjur och mjölkande.
– Kvigorna kan vara ute dygnet runt om de vill och även sinkorna kan välja om de är på bete eller inomhus. Det gör inget om det blir kalvningar på betet utan det är tvärtom en bra sak. Bart underlag är bra att kalva på och det enda som krävs av mig är att följa med om något händer, berättar han.
Mjölkkorna tar sig ut via en betesport som öppnas via djurets halsband som är försett med en transponder som styrs av mjölkningsroboten.
– Via transpondern känner porten av om djuret får gå ut på bete och sedan fritt gå tillbaka in i anläggningen när det vill mjölkas på nytt. En del mjölkkor är i trafik under hela dagen och går in och ut medan andra hellre håller sig inomhus.
Väl utomhus styrs de olika djurgrupperna till olika beten via betesgångar som leder till det inhägnade betet.
– Kvigorna går ut där borta på andra sidan av ladugården, där går mjölkkorna ut medan sinkorna styrs till sitt bete genom den där utgången, säger Gäddnäs och pekar mot de olika utgångarna.
Mest jobb att byta beteshagar
Gäddnäs förnekar inte att det krävs en arbetsinsats att organisera betesdriften. Den största utmaningen är att flytta djuren till nya beten när de som betats måste få växa till sig.
– Just arbetet med att byta beten tar mest tid och det behövs flera fållor. Betet måste hela tiden vara optimalt och det underlättar att ha en stor areal. Vi har cirka 30 hektar stort bete och det hade jag mycket gärna förstorat om det skulle vara möjligt, men det är det inte just nu. Vi har den areal vi har och får göra det bästa av situationen.
– Under en regnig betessäsong ökar också arbetsinsatsen och i år har det varit mer jobb än vanligt med betet. Men man får räkna med att det kan bli på det viset vissa år, säger han.
Enligt Gäddnäs fungerar betet mycket bra som utfodring. Alla djur som kan gå ut och in kan också äta från foderbordet.
– Korna får nog i sig det som behövs för att de ska växa och mjölka bra, konstaterar han.
När han anlägger beten använder han en lite annorlunda fröblandning än om det är frågan om en vall som ska bli ensilage.
– Jag sätter till arter som tål trampning bättre, som till exempel vitklöver och ängsgröe och rajgräs lämpar sig också för bete för det växer snabbt.
Gäddnäs kan inte svara på om risken för sjukdomar ökar med att ha djuren på bete.
– Jag har inte haft några problem med sjukdomar som skulle ha kunnat spåras till att de är på bete. Jag är i slutändan rätt övertygad om att alla djur mår bättre om de får röra sig utomhus, säger han.
Satsa på bra material och elband
Har du några råd till producenter med robotmjölkning som funderar på betesgång?
– Det är viktigt att ha bra stängselmaterial och elband för det gör hanteringen smidigare. Det är också viktigt att hålla borta gräs som växer under trådarna. Sköter man den biten kontinuerligt så funkar det bra, säger han.
Och fortsätter:
– För att betesdriften ska bli lyckad är det också viktigt att djuren redan som unga blir vana med strömförande band. Så det lönar sig att satsa på att lära dem det.
I och med att Gäddnäs har djuren på bete i minst 90 dagar per år uppfyller han två krav i stödet för djurens välbefinnande – betesgång för ungdjur och betesgång för kvigor och mjölkkor. Dessutom får han 1 cent extra per liter, vilket infördes av Valio som ett tillägg från och med april i år.
– Som producent är jag glad över att Valio stöder mig ekonomiskt för att jag har djuren på bete och att också samhället ger ett stöd. För det kräver en arbetsinsats och det är bra att vi som har djuren på bete får ekonomiskt stöd för det, säger han.
Men den viktigaste anledningen till att betesdrift är en naturlig del av verksamheten på gården i Larsmo är djurens hälsa.
– Att de får röra på sig utomhus på ett naturligt sätt förbättras deras hälsa. Bete bidrar också till hållbarare kor, det vill säga att de kan vara i produktion längre och ett bevis för det är att vi har producerat flera hundratonnare, det vill säga kor som under sin livstid mjölkat hundra ton, säger förklarar han.
Han tycker också det är viktigt att den inhemska mjölkproduktionen möter samhällets krav. I dag är det många konsumenter som förväntar sig att produktionen är hållbar.
– Jag tycker det är viktigt att vi som producenter svarar på samhällets krav och kan visa upp en produktion som är hållbar. Att ha djuren på bete är viktigt för vår image.
