Vet dagens politiker hur verkligheten på ett jordbruk ser ut? För att bidra till ökad kunskap beslöt SLC Nyland och MTK-Uusimaa att för andra året i rad bjuda in de nyländska riksdagsledamöterna till en dag på landsbygden i Kyrkslätt.
Av 60 inbjudna ledamöter anmälde fyra sitt intresse. De var Otto Andersson och Henrik Wickström från Svenska folkpartiet, Eerikki Viljanen från Centern och Tiina Elo från De gröna.
– Jag är stadsbo och känner inte till det praktiska arbetet på djurgårdar, så för mig är det här väldigt intressant och nyttigt, säger Tiina Elo när hon besöker Jeggars gård i Kyrkslätt.
Elo är agro-forstmagister och medlem av riksdagens jord- och skogsbruksutskott.
De övriga tre riksdagsledamöterna på plats är alla mer bekanta med livet på landet, men säger att det ändå ger ett visst perspektiv att besöka gårdarna och diskutera direkt med lantbrukarna.
Eerikki Viljanen är själv lantbruksföretagare vid sidan om riksdagsuppdraget och sitter också i jord- och skogsbruksutskottet. Otto Andersson har jordbrukare i släkten och sitter med i finansutskottets jordbruksdelegation.
På Henrik Wickströms hemgård finns en handelsträdgård och ett jordbruk med spannmålsodling.
Välkomnar alla partier
SLC Nylands ordförande Thomas Antas hade gärna sett att flera riksdagsledamöter hade dykt upp, särskilt sådana som inte sedan tidigare har någon direkt beröringspunkt med lantbruket.
Han hoppas ändå att det kan bli en tradition att bjuda in riksdagsledamöter för att bekanta sig med förutsättningarna att bedriva lantbruk i Finland idag.
Lantbruksdagen inleddes hos Hanna Westman och Rickard Backman på Jeggars gård i Hila i Kyrkslätt. Gården är Hannas släktgård från år 1683.
Hanna och Rickard ställde om till ekoodling för några år sedan och föder upp biffkor och får. De odlar drygt 120 hektar vall, spannmål och bondböna.
Djuren går på bete från maj till september-oktober. Fåren har de nyligen tagit in på grund av ett flertal lo- och vargobservationer.
Hanna jobbar deltid inom landsbygdsförvaltningen och Rickard gör entreprenadjobb. Dessutom har de anlagt en hundskog som är ett drygt en hektar stort inhängnat område som hundägare kan hyra på timbasis.
– Hundskogen är faktiskt den enda verksamheten på gården som fungerar som ett företag ska göra, säger Rickard Backman på tal om lönsamheten inom lantbruket.
Lantbrukets lönsamhet var därmed ett av de teman som diskuterades flitigt tillsammans med riksdagsledamöterna. Hur frågan ska lösas är en annan femma. Riksdagen stiftar lagar och har därmed möjlighet att påverka förutsättningarna för ett livskraftigt lantbruk.
– Vårt önskemål är att ni jobbar för att gagna den inhemska produktionen. Det blir väldigt motstridigt när offentliga upphandlingar tillåter importerade livsmedel av sådan kvalitet som vi själva inte får producera här, säger Hanna Westman.
Hon hänvisar bland annat till användningen av antibiotika och hormoner inom djurhållningen där de finländska produktionsreglerna är betydligt strängare än i andra länder.
Byråkrati kostar och ger gråa hår
Den omfattande byråkratin och regler som hindrar jordbrukaren i det vardagliga arbetet gör att också Hanna och Rickard överväger att lämna ekocertifieringen.
– Vi ska ännu lite räkna på det. Jag misstänker att det går ut på ett. Som ekoodlare får vi högre stöd och ett lite högre pris för produkten. Däremot är skördarna mindre och bränsleutgifterna större. Samarbetet med grannar som inte är ekocertifierade skulle också blir lättare, funderar Rickard Backman.
Dessutom börjar hans tålamod med tistlarna ta slut.
Henri Vainio på familjeföretaget Vainion teurastamo intygar för sin del att den komplicerade byråkratin också inom slakteriverksamheten och livsmedelsverkets allt dyrare avgifter för kontroller och övervakning gör att små slakterier upphör i stadig takt.
– Om vi i framtiden bara har tre stora slakterier gynnar det varken producenter eller konsumenter och dessutom är det en risk för vår försörjningsberedskap, slår Vainio fast.
Jeggars gård anlitar Vainion teurastastamo i Orimattila för slakt och styckning.
Ungdomlig entusiasm
En fråga som hänger i hop med bristande lönsamhet är förutsättningen för yngre generationer att ta över och tro på en framtiden inom jordbruket. Utan nya generationer som vill och kan ta över kommer hela vår självförsörjning i gungning.
Ett stycke ifrån, på Kerstin Degerths Mellangård, får politikerna en chans bekanta sig med ungdomlig entusiasm i form av Johanna Degerth och Mattias Wendelin.
Tillsammans sköter de Köksträdgården Porkala med självplock av 45 olika sorters grönsaker, bönor, örter, pumpor och rotfrukter. Där får besökarna själva skörda produkterna och på så sätt också få en närmare inblick i odlingens värld.
Politikerna blev väl omhändertagna under lantbruksdagen med lokalt producerad mat i flera former. Lunchen intogs på idylliska Gårdsboden där Ingemo och Henrik Fröberg erbjuder produkter dels från det egna jordbruket och bageriet och dels från andra lokala producenter.
Även om uppslutningen av beslutsfattare var något mager fick åtminstone de närvarande en så att säga matnyttig kost på vägen, både bildligt och bokstavligt.
Mötet mellan producenter och beslutsfattare resulterade i diskussioner rörande upphandlingar, lönsamhet, planläggning och ersättningar vid inlösning av mark men kanske allra mest i en insikt i hur verkligheten kan se ut på landsbygden och vikten av en direktkontakt mellan beslutsfattare och producenter.
