Regenerativ odling till havs
kan skapa nya jobb längs kusten

Från land hamnar näringsämnen i havet. De näringsämnena vill man inom ramen för ett projekt börja fånga upp genom odling av musslor och alger. Målen är att minska miljöbelastningen, skapa jobb längs kusten och bidra till en hållbarare livsmedelsproduktion.

– Vi har stora förhoppningar på att regenerativ odling till havs kan bli en grej längs den finländska kusten. Det handlar om att indirekt återanvända näringsämnen från markanvändningen och utnyttja det för livsmedelsproduktion. En mans skräp är en annans mans guld, säger Jonas Harald, fiske-leaderkoordinator vid Aktion Österbotten.

Förra veckan stod Harald värd för ett seminarium i Jakobstad inom ramen för ett internationellt projekt som heter Cool Blue. Ett projekt som siktar på att utveckla olika metoder för regenerativ odling till havs. Ett trettiotal intressenter från Finland, Sverige, Tyskland och Danmark deltog.

Projektets mål är att forska kring olika odlingsmetoder och förhoppningsvis på sikt skapa nya former av primärnäringar som odlar livsmedel till havs genom regenerativ odling. Regenerativt vattenbruk betyder att man odlar vattenorganismer som lever helt av de näringsämnen som finns i vattenmassan, utan att tillsätta foder, näringsämnen eller kemikalier.

Samtidigt som man på det här sättet producerar mat eller råvaror för andra ändamål, tas näringsämnen ur vattnet, och skapar samtidigt livsmiljöer för andra arter så som fiskar och kräftdjur.

– Faktum är att all mänsklig aktivitet på land genom markanvändning bidrar till någon form av utsläpp av näringsämnen i havet. Vårt mål är att fånga upp näringsämnen och återanvända den näringen för att producera livsmedel till havs.

– Om det lyckas kan det leda till nya arbetsplatser samtidigt som vi får en hållbarare livsmedelsproduktion och minskar miljöbelastningen. Vi är också tvungna att se över vår nuvarande livsmedelsproduktion och hitta metoder som samverkar med ekosystemen och inte motverkar dem, förklarar Harald.

Siktet inställt på dammussla och alger

På flera håll i Europa är odling av blåmusslor något som renar haven. Blåmusslor är tyvärr inte ett alternativ längs den finländska kusten eftersom vattnet inte är tillräckligt salt.

I stället har man inom projektet valt att göra försök med dammussla, som växer på många håll i Finland.

– Här växer dammusslan naturligt, men de är inte särskilt goda på grund av att de har en kraftig dysmak. Men genom försök har vi konstaterat att smaken blir bättre om de får vara några månader till havs i sumpar. Så dammusslan är ett alternativ, säger Harald.

Men att plocka dem för hand blir för dyrt och långsamt. Därför samarbetar man med Jyväskylä universitet som utvecklar metoder för att reproducera musslorna i laboratoriemiljö.

– Forskare i Jyväskylä har hittat metoder för att ta fram små musslor i större volym, och sedan kommer vi att fortsätta att testa odlingsmetoderna, först i grunda havsvikar och slutligen ute till havs för att få en bra smak på dem.

I höstas gjordes smakförsök vid en restaurang i Vasa.

– De har en mildare musselsmak än blåmusslan så det här kan definitivt bli en grej, menar Harald.

Ett annat alternativ för livsmedelsproduktion till havs är alger. Med på seminariet var Magnus Hanstén, som är medgrundare till ett start up-företag som heter Nemo Sea-farms, som arbetar med algodling och restaurering av marina ekosystem.

– Vi forskar och gör försök med olika alger som kan bli en värdefull råvara som samtidigt renar Östersjön genom att fånga upp näringsämnen. Blåstången och rörhinna är algarter som vi tittar närmast på och vi har samarbetsprojekt på Åland där vi försöker integrera alg- och musselodling med havsbaserade vindkraftsparker berättar Hanstén.

Tror på framtiden

Företagets verksamhet går ut på att skapa ekonomisk lönsam verksamhet genom att vidta åtgärder för att öka biodiversiteten och förbättra havsmiljön samtidigt som det resulterar i värdefulla råvaror.

– Alger, eller tång, är en mångsidig råvara för livsmedel som är hög i protein. Den är hälsosam och kan också användas som komponenter i läkemedel och kosmetik eller exempelvis näringstillskott. Det är redan en stor business globalt och i dag ligger 97 procent av den industrin i Asien. Från EU finns höga mål på att öka algodlingen i Europa, berättar Hanstén.

Men det kräver forskning och försök för att hitta metoder som fungerar för arter som finns i Finland.

– Det finns färre arter här, men vi är övertygade om att det finns en marknad och möjligheter att utveckla den här branschen, säger han.

När tror Harald att det i stället för importerade blåmusslor går att köpa inhemska dammusslor i affär eller restaurang i Finland?

– Min förhoppning är att vi inom några år har hittat en ekonomiskt lönsam modell för att producera dem och att vi kan skapa en småskalig kommersiell produktion. Vi ska komma ihåg att det är frågan om ett helt nytt forskningsområde som inte görs kring just våra förhållanden eller lokala arter någon annanstans i världen. Så vi lär oss fortfarande mycket nytt, säger han.