”Regenerativ odling minskar
behovet av konstgödsel
och andra insatser”

I takt med att handelsgödseln ökat explosionsartat i pris måste det konventionella jordbruket tänka om. Ett sätt att minska kostnaderna är att satsa fullt ut på växtföljden, odling av fång- och mellangrödor och därigenom också minska på bearbetningen.

– I synnerhet äldre jordbrukare är rätt konservativa och de kanske inte lyssnar på oss. Men det som sker nu med stigande gödselpriser tror jag kan innebära ett uppvaknande för många. Vi måste börja tänka om också på den konventionella sidan och satsa mera på regenerativ odling, säger Boris Lindgård, försäljare och rådgivare på BT-Agro By Lyckegård, som specialiserat sig på jordbruksmaskiner inom den ekologiska och förnybara odlingen.

Lindgård var på plats på KoneAgria i Tammerfors för några veckor sedan. Med sig hade BT-Agro en för finländskt vidkommande ny maskin – Crimperroller.

– Det här är en maskin för framtidens odling. Den möjliggör för alla jordbrukare en satsning på en växtföljd där vi odlar vårt eget handelsgödsel genom att ha mera fång- och mellangrödor.

– Fånggrödor är viktiga för att öka mikroblivet och näringen i marken och på det viset minskar vi också behovet av konstgödsel. Och det här är en metod som vi tror på sikt också det konventionella jordbruket måste börja ta till sig, menar han.

3.500 kilos skörd i Brahestad

Vi återkommer senare till själva Crimperrollern och vad den gör. Lindgård lyfter först fram ett exempel på en växtföljd där ingen konstgödsel använts och där höstplöjningen helt lämnas bort. Ett försök som genomförts i fält i samarbete med Naturresursinstitutet Luke i Brahestad.

– Resultatet blev en skörd av höstvete på 3.500 kilo per hektar. Med tanke på att det är fråga om ett försök så långt uppe som i Brahestad visar att de här metoderna utan att använda konstgödsel och i stället satsa på regenerativ odling fungerar, säger Lindgård.

I praktiken går försöket ut på att man satsat på en fyraårig växtföljd, som börjar med en kombination av korttids svart träda under maj och juni. Den sista juni, som är sista sådatum, sås kraftig regenerativ gröngödsling med flera olika arter, däribland persisk klöver, bovete, oljerättika och rajgräs – alla ettåriga arter.

Nio veckor senare kommer knäckvälten Crimperroller in i bilden. Då har de längsta gröngödslingsgrödorna vuxit sig ungefär en meter höga. Med maskinen, som är installerad i fören av traktorn, trycks grödorna ner och cellerna i deras stjälkar och blad skadas så att de slutar växa.

Markkontakten gör att mikroblivet matas och på det här viset återförs näring.

– Genom den här processen har vi gödslat inför nästa år. I samband med att vi använder Crimperrollern sår vi in höstvete och nya fånggrödor som ängssvingel och timotej med en skivbillsåmaskin med högre billtryck, förklarar Lindgård.

Och fortsätter:

– Samtidigt gör gröngödslingens rötter, som lämnas kvar i jorden, att jordstrukturen och bärigheten förbättras samtidigt som näring binds till marken i bland annat baljväxternas mykorrhiza.

Kompletterar med baljväxter

Följande vår kompletteras odlingen med ettåriga baljväxter som vitklöver och persisk klöver direkt när snön smälter. Den kompletteringen behövs för att nästa hösts och vinters fånggrödor ska kunna producera mera näring.

– Eftersom baljväxter inte övervintrar då de sås sent på hösten måste vi så in nya fånggrödor på våren och här användes en enkel såmaskin med centrifugalkraft, tillägger Lindgård.

I slutet av juni växer således nya fånggrödor med höstsäden. Och på hösten under det andra året av den fyraåriga växtföljden skördas höstvetet.

Och resultatet av veteförsöket i Brahestad blev alltså 3.500 kilo per hektar.

– I och med att vi har kvar fånggröda har vi löst de nya kraven på växttäcke vintertid. I framtiden räcker det inte bara med gul död stubb utan det krävs en stubb med fånggröda, vilket vi har kvar, säger Lindgård.

Rötterna skalperas

Vi är nu inne på det tredje året av växtföljden och på våren avslutas de ettåriga fånggrödorna genom att använda Lyckegårds rotorkultivator KvickFinn.

Den maskinen bearbetar fånggrödan genom att skalpera rötterna till ett djup på bara 3-4 centimeter.

– En ekologisk gård kan använda KvickFinn, medan en konventionell gård kan använda en öppen allrounder S-spinnharv med skärande gåsfötter. Efter skalperingen sår man in en blandning av ärter och havre samt nya fånggrödor. Ärthavren alternativt rent ärtbestånd skördas på hösten medan nya fånggrödan växer vidare, förklarar han.

Det fjärde året fortsätter samma process med skalperad bearbetning av fånggrödan som har övervintrat. Samtidigt sår man ren havre som skördas hösten därpå.

– Då har man en sista skörd att se fram emot. Och förekomst av ogräs spelar nu ingen roll eftersom skiftet på försommaren sätts i träda och växtföljden återupprepas.

Fördelarna med den här växtföljden är att det inte krävs någon jordbearbetning som plöjning på hösten och att användningen av frodiga fånggrödor med baljväxter bidrar till att behovet av konstgödsel minskar.

– En konventionell gård kan det tredje året ha en giva på 50 procent konstgödsel till ärthavren och ha en full giva det sista året för att öka havreskörden. Men genom att satsa på växtföljd och ta in frodiga fånggrödor och baljväxter har behovet av konstgödsel minskat stort, säger Lindgård.

Mindre kostnader

Helhetsmässigt medför det här också en mindre maskinpark, mindre arbete och jordbearbetning och små kostnader för växtskydd.

– Det första året kommer ingen skörd, men det kan betraktas som ett investeringsår när man exempelvis förbättrar åkern med täckdikning och kalkning. Men räknat med de tre skördar som fås i kombination med att insatserna är mindre så kan man med den här metoden spara in mycket på kostnaderna, menar han.

BT-Agro by Lyckegård är övertygade om att metoder och tankesätt som för tillfället används mera inom den ekologiska odlingen och de hållbara framtida odlingsmetoderna kommer att implementeras i högre grad också bland konventionella odlare. Det beror på att situationen nu är prekär för många.

– I Europa har flera gödselfabriker minskat kapaciteten på tillverkningen på grund av att gasen är för dyr. Sedan kvarstår frågan hur mycket en jordbrukare har råd att betala för gödseln? Det vi vill visa med den här metoden är att det finns alternativ där vi kan minska behovet av konstgödsel, växtskydd, maskiner och arbete, säger Lindgård.