Dsc 1386
Brandinspektör Jari Sopen-Luoma vid Västra Nylands räddningsverk skriver ett protokoll till torkägaren efter genomförd brandsyn.
Jordbruk Livet på landet

Räddningsverket utför brandsyn
av torkar i Västnyland

Brandinspektör Jari Sopen-Luoma på Västra Nylands Räddningsverk spenderar mer tid i spannmålstorkar än de flesta bönder. Åtminstone så här års.

Denna vår utför Jari Sopen-Luoma brandsyn i torkar i Ingå och Raseborg. Brandsyn ska göras vart femte år, men det har visat sig att registret över torkar hittills varit något bristfälligt och det har krävts en hel del detektivarbete för att få situationen kartlagd.

Sopen-Luoma har avverkat omkring hundra torkar i Ingå under de senaste veckorna och övergår nu till motsvarande mängd i Raseborg.

När Sopen-Luoma kliver in i torken hos Jerker Hildén på Johannesberg gård har han redan hunnit besöka de flesta av de omkring hundra torkarna i Ingå.

– Alla har lite olika konstruktioner, men jag har inte sett något riktigt horribelt i alla fall, säger Sopen-Luoma.

Han understryker att brandsynen görs i förebyggande syfte och att det nog rätt ofta finns plats för påminnelser och uppdateringar.

Han tar sig en titt i el-skåpen och kollar att de är dammfria och ser till att det finns brandsläckare och nödutgångar. Dessutom öppnar han serviceluckan till pannan och kollar att allt är i skick och att där inte finns sot och rost.

Gnistor från pannan eller glödande metalldelar kan lätt orsaka en riktig katastrof.

– Risken är att spannmål eller t.ex. ärter eller bönor kommer in bakvägen i luftkanalen mellan torken och pannan. Där kan de sedan antändas.

Sotning sparar olja

Pannan i torken bör sotas regelbundet och det har man rätt att göra själv.

– Många pannor är svarta och sotiga. Den som sotar sparar ju också in på oljekostnader, tipsar Sopen-Luoma.

En annan risk, särskilt i äldre torkar, är de gamla tvårörssystem mellan brännaren och oljetanken. I dag rekommenderas endast enrörssystem (utan returrör) för att minska riskerna för oljeläckage.

Sopen-Luoma påminner också att det är vars och ens skyldighet att regelbundet kontrollera i vilket skick oljetankarna är och vid behov åtgärda dem.

Sopen-Luoma betonar att hans uppgift inte är att sätta dit någon utan att informera om vad som borde göras och peka på de risker som finns.

Över lag har jordbrukarna varit välvilligt inställda till hans besök – trots att de får punga ut med 110 euro som tack utöver eventuella åtgärder.

– Jag kommer ju inte och kontrollerar att du utfört åtgärderna, men händer det något står det ju i protokollet vad som borde ha blivit gjort, säger Sopen-Luoma.

Endast en person har vägrat att ta emot brandinspektören. Sopen-Luoma försäkrar att han inte tänker bryta sig in med våld, men påpekar att också en eventuell vägran givetvis kommer att noteras i protokollet som skrivs för varje gård.

Dsc 1380
Brandinspektör Jari Sopen-Luoma i samspråk med Ingåjordbrukaren Jerker Hildén som får plus i marginalen för skumsläckarskylten i torken.

Behövs spark i sidan

Jerker Hildén har inget att invända mot att hans tork granskas.

– Det är säkert på sin plats att granska med jämna mellanrum. Ibland kan man behöva en spark i sidan för att för att få saker gjorda, skrattar han.

Jerker Hildén håller med Sopen-Luoma att det är viktigt att hålla torken någorlunda dammfri och ren.

– Jag dammsuger torken två gånger per år för att få bort dammet. Som tur har jag inte haft problem med möss och råttor som äter elektriska ledningar, men med dem gäller det att passa upp, säger Hildén.

Han får klara papper av brandinspektören och behöver inte vidta några särskilda åtgärder på grund av brandsynen.

– I dagens ekonomiska situation drar man sig kanske för att göra investeringar, men sist och slutligen så handlar det här ju ändå mest om underhåll, säger Hildén.

Sopen-Luoma är av samma åsikt.

– Det är svårt att säga om det alltid går att undvika en brand, men varje brand är onödig.