I fem års tid har folk i Purmo, Pedersöre, sporadiskt frågat efter och önskat sig ett mönster till en Purmotröja, eftersom det inte har funnits något sådant att tillgå. För att åtgärda detta har fyra driftiga hobbystickare under året tagit fram ett mönster till en lokal tröja som hyllar hembygden, dess historia och natur.
Decembermörkret är kompakt och eftermiddagen sen, när tre av de fyra hobbystickerskorna möter upp för en gemensam handarbetsstund i Purmogården efter jobbet.
Stickorna klirrar trivsamt när Ida Lillqvist, Nina Djupsjöbacka och Ann-Sofi Ede stickar varv efter varv på sina verk, samtidigt som de berättar om ”Purmotröjo”, dess bakgrund och uppkomst. Den fjärde, Sabina Ede, har tyvärr fått förhinder och kan inte närvara.
Ida berättar att det länge har funnits ”ett sug” efter en Purmotröja bland byborna, men när Pedersöre medborgarinstitut planerade in en kurs blev den ändå inte av på grund av för få anmälda.
– Vi tänkte att då ordnar vi något själva, lade ut ett upprop på Facebook och bjöd in alla intresserade till en träff, berättar Ida.
–Trettio stycken anslöt sig till vår WhatsApp-grupp och tio kom till första träffen, där vi spånade idéer och sökte inspiration.
Purmotröjans mönster kom att inspireras av bygdens historia och natur. Lodjuret från det gamla kommunvapnet var en självklar komponent. Likaså skogen, något från folkdräkten och så ett salmiakformat fönster som finns på byns gamla cigarrlådefabrik.
När det efter några veckor ordnades en andra träff var Ida, Nina, Sabina och Ann-Sofi de enda som kom. De beslöt sig för att driva projektet vidare själva.
Tidigt kom de överens om att tröjan ska ha ett okmönster och kunna stickas i de färger man själv väljer. De träffades under fyra, fem långträffar som varvades med provstickande hemmavid, för att anpassa mönstret och få det att överensstämma med olika storlekar.
De tog också hjälp av dem i WhatsApp-gruppen som ville vara med och provsticka.
– När vi sedan hade ett färdigt mönster lade vi ut det i den stora WhatsApp-gruppen, berättar Ida. Det här är ett mönster som lever och det är kul att se hur folk experimenterar med det och vilka färger de väljer.
Nyskapat gratismönster
Förfrågningar har droppat in under hösten. Ann-Sofi som ansvarar för kontakterna berättar att hon har skickat ut över 200 mönsterbeskrivningar.
– Det är inte bara här i landet som folk är intresserade, berättar hon. Många utflyttade med koppling till Purmo har hört av sig och nu finns det också i Purmotidningen. Vi gör det här på talko, så det är bara att ta kontakt så får man mönstret gratis.
– Vi vill att vem som helst ska kunna sticka tröjan, säger Ida. Mönstret är lättförståeligt, det är bara att sticka rakt och runt.
– Kan du sticka rätstickning tar du dig igenom det, intygar Ann-Sofi. Vi ville också att mönstret ska fungera lika bra på kvinnor som på män och på ung som på gammal.
Ida har stickat i ungefär fyra år. Nina har stickat i alla tider, om än något flitigare de senaste åren. Tröjor började hon sticka för fem år sedan. Ann-Sofi däremot stickade sin första tröja ifjol:
– Men sedan fastnade jag i det och stickade nio tröjor på ett år. Man kan ju inte sluta förrän den är färdig.
Stickning är populärt. Det har de också kunnat se när ungdomsföreningen i Purmo tre år i rad har ordnat stickmarknad en söndag i november. Första året kom 300 besökare, i år cirka 500.
– Vi hade en ”Stick Lounge” på scen här i Purmogården och 16 försäljare nere på golvet, berättar Ida. Största delen sålde stickor, garner, markörer och sånt som hör stickandet till och vi ser att behovet finns. Det kommer folk i alla åldrar, från tonåringar till pensionärer.
En annan talkoverksamhet i byn är Purmo hantverksbutik som håller öppet några veckor inför jul. Där kan hantverkare med koppling till Purmo sälja sina verk och folk köpa julklappar.
– Här händer det, säger de unisont. Här är det levande landsbygd och när något ordnas ställer byborna upp och kommer. Det är alltid jättekul att ordna saker här.
Purmo i själ och hjärta
Till vardags jobbar Ida på Sursik centralkök där de tillreder mat åt Pedersöres alla skolor och daghem, det blir drygt 3.000 portioner skolmat per dag. Högstadiet Sursik skola, Pedersöre Gymnasium och Yrkesakademin äter på plats i matsalen. Varm mat levereras till 19 andra enheter i kommunen.
Nina i sin tur jobbar som speciallärare i högstadiet Ådalens skola i Kronoby, Ann-Sofi är skolgångshandledare i lågstadiet i Purmo och Sabina driver en ekologisk mjölkgård tillsammans med sin man Sture, men är även utbildad småbarnspedagog och hoppar vid behov in som vikarie på lågstadiet.
Purmo var tidigare en självständig kommun. I januari 1977 anslöt den sig liksom Esse till Pedersöre som i januari 2024 hade 11.226 invånare, varav 1.342 bodde i kommundelen Purmo. Och år 2017 togs den nybyggda skolan med över 100 elever i bruk.
– Det finns många byar härikring, men om vi för enkelhetens skull pratar om Purmo som en by så är det här ett levande samhälle, säger Nina. Jag tycker det är roligt att kunna göra något för bygden och att få bidra med Purmotröjan. Att vi gör saker och ting tillsammans skapar samhörighet.
– Därför har vi också gjort den på talko, inflikar Ann-Sofi. Då når den många fler. Här är det ”en för alla, alla för en”!
Nina konstaterar att Purmo är familjärt, här bryr man bryr sig om varandra.
– Vi är uppväxta med att hjälpas åt och vi har ungdomsföreningarna, hantverkarboden, revyn, sommarteatern och ”Jul på Åliden” med hantverk och hemlagade saker. Vi gör massor med saker här och det finns aktiviteter för alla åldrar.
– Vi har allt vad vi behöver här och folk flyttar tillbaka hit, säger Ann-Sofi och tillägger att efterfrågan på hus och tomter är stor.
Att bygdens två ungdomsföreningar är levande och aktiva tror hon har stor betydelse för att unga vuxna ska vilja flytta tillbaka när de har studerat klart och det är dags att bilda familj.
– Då finns det något bekant för dem här, något de har varit del av och som drar. Man känner sig hemma då man kommer tillbaka till Purmo, här finns ett ”vi” som sträcker sig över generationerna.
