Det diskuteras mycket om djurhållning och dess miljöpåverkan, men ofta bara från ett smalt perspektiv. Djurhållningen har obestridliga positiva effekter på den biologiska mångfalden. Där djurhållningen globalt kan ha en negativ påverkan på klimat- och vattenfrågor kan den finländska djurhållningen utgöra ett undantag.
Producentorganisationerna MTK och SLC lyfte fram den finländska djurhållningens miljöansvar och utvecklingsmöjligheter under ett webbinarium i serien Miljösnack.
Ett vanligt argument mot djurhållning är att det krävs en större åkerareal för samma kalorimängd om man odlar foder för djur än livsmedel för människor. Proteinväxter som lämpar sig för Finlands odlingsförhållanden är idag främst ärt- och bondbönor.
Även om konsumtionen skulle förflyttas från kött till dessa växtproteiner finns det för växtodlingen ändå alltid en begränsande faktor: växtföljd. Växtföljd innebär att samma växt inte kan odlas kontinuerligt på samma skifte för att växthälsan ska fungera. På åkern måste det ibland odlas andra växter.
Vall som en bra markförbättrande gröda är en viktig del av helheten när det gäller växtföljden.
Därför erbjuder djurhållningen, som använder vall som foder, en förnuftig lösning för markanvändningen. I Finland växer vall väl och säkert, så den kan i stor utsträckning användas som boskapsfoder.
I ett varmare klimat ersätter vallen frostens strukturella markförbättrande effekt. Därför lönar det sig att upprätthålla boskapsuppfödning särskilt på erosionskänsliga områden och så att det finns en marknad för vallodling och möjlighet att effektivt utnyttja markens näringsresurser.
Vallen är en viktig del av odlingen av livsmedelsgrödor eftersom den förbättrar jordens hälsa och mullhalt. Dessutom fungerar vallodling som en bra kolbindningsmetod som tar organiskt material med sig under jorden via sina rikliga rötter.
Även spannmål som används för idisslare och enmagade djur har ofta skördats på åkrar där det inte skulle ha varit möjligt att få livsmedelsduglig spannmål under det aktuella året eller torkkostnaderna skulle ha varit orimligt höga.
Enligt producentorganisationernas klimatvägkarta beräknas ärt- och bondbönearealen öka med 100.000 hektar fram till 2035. Detta skulle leda till att utsläppsminskningsmålet för det första klimatscenariot uppnås, det vill säga en utsläppsminskning med 29 procent till 2035, tillsammans med andra åtgärder i klimatvägkartan.
Vallbaserad mjölk- och köttproduktion
Djurhållningen belastar klimatet i områden där djurtätheten är hög i förhållande till den areal som används. I Finland är djurtätheten låg: mer än 2 hektar åkermark finns tillgänglig per nötkreatur. Det här är ungefär en dubbelt så stor yta jämfört med till exempel genomsnittet i Centraleuropa.
Dessutom kan tillgången till vatten avsevärt begränsa livsmedelsproduktionen, eftersom det mesta av världens vatten används för bevattning, och det krävs också mycket vatten för att föda upp idisslare.
På grund av vårt unika nordliga läge är Finlands styrka inom animalieproduktionen våra rikliga, rena och naturligt förnybara vattenresurser. I Finland är tillgången på rent vatten ingen begränsande faktor för boskapsuppfödning. Endast 3 procent av den årliga avrinningen används, och vattenskyddsåtgärderna måste fortsätta för att förbättra och upprätthålla en god vattenstatus.
Jordbrukets strukturutveckling har förändrat användningen av åkrar och har också lett till förändringar i jordbruksmiljön för olika fåglar. Det handlar inte enbart om minskad djurhållning, utan också om ett förändrat odlingslandskap med större åkerskiften, färre åkerkanter, användning av växtskyddsmedel och dräneringsmetoder.
Det finns mycket få naturliga betesmarker kvar och viktiga livsmiljöer har försvunnit på grund av ändrade produktionsmetoder och -inriktningar.
Djurhållningen har ovärderliga positiva effekter på den biologiska mångfalden och i synnerhet på vårdbiotoper. Fleråriga vallar ökar mångfalden av fågelarter och många arter drar nytta av ett varierat landskap.
Stallgödsel ökar kolinlagringen
Stallgödsel spelar en nyckelroll för att aktivera de biologiska markfunktionerna, eftersom jordmånens liv kan upprätthållas tack vare vall i växtföljden och gödselanvändning. Från stallgödsel cirkulerar näringsämnen och organiskt material naturligt, vilket förbättrar markens bördighet.
Aktiv mikrobiell aktivitet frigör näringsämnen för att på nytt användas av växter och bearbetar jordmånen för att öka luftigheten och förbättra markens förmåga att lagra vatten.
Det är viktigt att djurhållningen uppfattas som en del av cirkulär bioekonomi där det nationella biogasprogrammet, energisammanslutningar och genomförandet av direktivet om förnybar energi möjliggör utveckling.
Producentorganisationernas mål är att det för gårdar skapas goda förutsättningar för att producera biogas, använda biogas i maskiner och sälja biogas som transportbränsle. Då kan användningen av näringsämnena i gödseln och fördelarna med rötresternas organiska material också ytterligare effektiviseras.
En inspelning av webbinariet textad till svenska publiceras inom kort på slc.fi.