Odlingsmark blir år efter år dyrare i den europeiska unionen, men spridningen mellan länderna är enorm. Priserna varierar från 4.491 euro per hektar i Kroatien till 283.039 euro per hektar på Malta.
EU-kommissionens statistikbyrå Eurostat har nyligen släppt en statistik över jordbruksföretagens strukturer och markpriser i medlemsländerna. Statistiken bygger till stora delar på data som har insamlats år 2020 och senare.
Trots den femåriga fördröjningen är siffrorna en intressant läsning för statistiker som gillar att bolla med siffror. Den övervägande majoriteten av EU-gårdarna drivs som familjejordbruk.
I flera medelhavsländer (Spanien, Italien, Grekland, Cypern) men även i Finland, utgör specialodlingar numera en dominerande typ av jordbruksföretag.
Jordbruken i EU utnyttjar nästan två femtedelar (38,4 procent) av EU:s totala markareal för jordbruk (157,4 miljoner hektar). Jordbruket är fortfarande en dominerande näring på landsbygden i flera medlemsländer.
Omkring 72 procent av Irlands markareal består av jordbruksmark. I Danmark är motsvarande 62,6 procent. I Rumänien, Ungern, Nederländerna och Luxemburg används omkring hälften av markarealen för jordbruk.
I Norden dominerar skogen
Detta står i skarp kontrast till Finland och Sverige där skogarna dominerar landskapet. I de två nordiska medlemsländerna motsvarar jordbruksmarken endast 7,5, respektive 7,4 procent av de båda ländernas totala markareal.
Finland och Sverige räknas som de enda EU-länderna med ett jord- och skogsbruk, där skogen står för för en betydligt större andel av gårdens areal, jämfört med den areal som används för växtodling.
I den europeiska unionen är gårdar på 50 hektar eller mer vanligast i Luxemburg (52,7 procent av gårdarna), Frankrike (46,0 procent), Finland (33,3 procent), Tyskland (31,5 procent) och Danmark (30,9 procent).
I de flesta medlemsländer är huvuddelen av den utnyttjade jordbruksarealen koncentrerad till de största gårdarna (50 ha eller mer). De största jordbruken återfinns i Tjeckien (27,8 procent) och Slovakien (17,9 procent av gårdarna).
De minsta gårdarna återfinns i Rumänien, som är den medlemsstat som har det största antalet jordbruksföretag. Nio av tio gårdar (90,3 procent eller 2,6 miljoner gårdar) var mindre än fem hektar.
Små jordbruksföretag på mindre än fem hektar var också typiska i Malta (96,6 procent av det totala antalet), Cypern (87,5 procent), Grekland (74,0 procent), Portugal (73,4 procent), Kroatien (70,6 procent) och Ungern (64,9 procent).
Små gårdar är likaså vanliga i andra områden, såsom södra Polen och kustregionerna i Spanien och Italien. I specialiserade regioner återfinns också små gårdar med olivlundar och vingårdar.
Priset på åker varierar stort
I den europeiska unionen varierar prisintervallet enormt mellan medlemsländerna. Priserna stiger årligen med omkring två procent. Dyrast är priset på odlingsmark i Nederländerna.
Priset för en hektar åker varierar i EU:s medlemsländer från 4.491 euro (Kroatien) till hela 283.039 euro (Malta). Enligt EU-beräkningen torde priset för en hektar åker i Finland ha sjunkit med i omkring 2,4 procent under 2023.
I Sverige har trenden gått samma väg. EU:s statistikbyrå Eurostat visar arrende- och inköpspriserna för åkermark. Trots stora variationer signalerar siffrorna på sikt en enhetlig trend. Priserna stiger.
I de flesta EU-medlemsstater steg inköpspriserna för åkermark mellan 2022 och 2023. Endast i fyra länder har inköpspriserna fallit. Några länder, Tyskland, Italien och Portugal, försummade att lämna in sina uppgifter i tid.