Förra veckan kunde LF berätta att kandidatlistan för den nya EU-kommissionen nästan är klar – nästan.
Bland de 25 medlemsländer som utsett sin kandidat återfinns också den finländska socialdemokraten Jutta Urpilainen, som siktar på ett ansvar för ekonomi eller möjligtvis utbildning.
För jordbrukssektorn har det ett betydande intresse att Irland nominerar den nuvarande jordbrukskommissionären Phil Hogan till kommissionen. Det ser dock ut som om Hogan skulle bli handelskommissionär framöver. Vem som man tänkt sig ska bli följande jordbrukskommissionär är däremot inte ännu fastslaget.
Det var först tal om att Polens kandidat Krzysztof Szczerski skulle ta över uppdraget som agrarkommissionär, men han kom själv fram till att hans erfarenheter av jordbruksfrågor inte räcker.
Det kan hända att Polen i stället nominerar EU-parlamentarikern Janusz Wojciechowski till posten. Han har tidigare varit vice ordförande i EU-parlamentets jordbruksutskott. Bulgariens kandidat, nuvarande kommissionären för digitalteknik, Marija Gabriel kan också vara ett alternativ. Hon har varit medlem i parlamentets jordbruksutskott.
Det är nog med en viss förvirring man ser på rockeringarna inom kommissionen. Det kan hända att det inte hör till vanligheterna med två perioder för en kommissionär med samma uppdrag, men det är inte heller någon omöjlighet. Den konservativa österrikaren Franz Fischler var till exempel agrarkommissionär i två perioder, ända från 1995, då hans land blev EU-medlem, till 2004.
Varför skulle inte Phil Hogan kunna fortsätta? Med tanke på att han haft en del utmaningar under sin period, har han väl klarat sig hyfsat. Kan det vara ovilja? Men han måste väl vara med och ta sitt ansvar för att reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken ros i land på ett sätt som kan trygga näringens framtid i hela unionen. Han har själv varit med om att sätta i gång reformen.
Finns det andra alternativ?
Bland de länder som inte ännu utsett en kandidat återfinns Italien, som i veckan fick en ny regering. Det skulle finnas en chans att Paolo De Castro från det ena av de två regeringspartierna, demokratiska partiet, nomineras som EU-kommissionär från Italien. Han känner åtminstone väl till EU:s gemensamma jordbrukspolitik och de aktuella svängarna kring reformen av den samma.
Just nu verkar hela CAP-reformen stampa på stället i väntan på långtidsbudgeten, som åter låta vänta på sig på grund av det osäkra läget kring Storbritanniens utträde ur unionen.
Paolo De Castro har vuxit upp på ett jordbruk och bland annat varit jordbruksminister i sitt hemland. Han har också varit ordförande för EU-parlamentets jordbruksutskott och är för tillfället utskottets ansvariga förhandlare om CAP-reformen.
I fall De Castro nomineras till kommissionen borde han vara ett verkligt seriöst alternativ för posten som jordbrukskommissionär.
I övrigt är det inte någon vidare betryggande signal som kommer från beredningen av kommissionens sammansättning mitt i en tid då den gemensamma jordbrukspolitiken står inför så genomgående förändringar som nu. I synnerhet finansieringen blir milt sagt en utmaning.
Posten som jordbrukskommissionär är bland kommissionens viktigaste, inte bara om man ser på budgeten. Den berör hela unionens och för den delen många andras livsmedelsförsörjning. Det är egentligen ganska pinsamt att den kommande kommissionen redan nu börjar ställa till med osäkerhet kring posten.