Det blir möjligtvis diskussion om bredare skyddszoner kring våra vatten samt om mer sparträd och högstubbar i de kommande PEFC-kriterierna. Tillsammans med andra ändringar ingår de här som förslag i ett utkast som nyligen presenterades på ett seminarium i Helsingfors. Avsikten är nu att man ska komma med kommentarer om utkastet, senast 17 mars.
Enligt generalsekreteraren för PEFC Finland Auvo Kaivola har man satt som mål att de nya kriterierna ska vara färdiga i höst, men efter det måste de också godkännas av PEFC på det internationella planet för att kunna träda i kraft.
PEFC – Programme for the Endorsement of Forest Certification – är det certifieringssystem som skogsvårdsföreningarna erbjuder i form av gruppcertifiering. De flesta privata skogsägarna i vårt land är medlemmar i PEFC-certifieringen via sin skogsvårdsförening. Också en stor del av landets entreprenörer samt industrin är ansluten.
Minskar virkesuttaget?
En som väntar diskussion inom skogsägarkåren är utvecklingschefen vid Södra Skogsreviret Robert Andersson. Han deltog i PEFC-seminariet som representant för SLC.
– Det finns en risk att skyddszonerna minskar det virkesuttag som står till buds i dag i våra skogar. Bland orsakerna är att man enligt förslagen bara skulle få utföra plockhuggningar inom de här zonerna.
I Södra Savolax allena skulle åtgärden motsvara cirka 33.000 hektar kom det fram på seminariet.
– Om man räknar med landets genomsnittsareal på 45 hektar per skogsägare, så motsvarar siffran över 700 skogsägares skog, säger Robert Andersson.
I kriterierna föreslår man också mer precisa regler för död ved och högstubbar, samt områden med buskage för viltet.
Robert Andersson tror att det kan bli en offentlig diskussion om kriterierna och deras följder.
– För skogsägarna är det ganska naturligt att de vill optimera sitt utbyte från skogen, men det kan också finnas andra krafter som anser att kriterierna inte räcker. Redan under beredningen fanns det krafter som ville skärpa reglerna ytterligare för sparträd, död ved och viltbuskage.
SLC kommer att avge ett utlåtande om kriterierna.
Naturvårdsorganisationerna var inbjudna att delta i arbetet men de har valt att tacka nej till inbjudan liksom förra gången kriterierna reviderades.
– Vi har varit i kontakt med alla kända naturskyddsorganisationer och samtliga har tackat nej, bekräftar ordföranden för PEFC Finland Christina Gestrin. Det var samma sak under förra uppdateringen.
Torvmark och vatten i fokus
Skärpningarna kommer bland annat upp i kriterium nummer 11 om torvmarksnaturens mångfald och upprätthållande av ekosystemtjänster. Det här kom fram när standardarbetsgruppens sekreterare Hannes Pasanen gick igenom detaljerna i gruppens arbete.
I kriterium nummer 11 föreslås bland annat att man lämnar en minst tio meter bred skyddszon, som klart skiljer sig från den övriga terrängen vid kanten av öppna torvmarker i naturtillstånd. Det gäller också kanten av torvmarker, som har låg virkesproduktionsförmåga och ska återställas i naturtillstånd.
Inom den skyddszonen får man bara utföra avverkningar i form av plockhuggning. Sparträden från en stämpling får man dock koncentrera till zonen. Enligt nuvarande kriterier räcker det med en skyddszon på 5-10 meter på motsvarande områden.
Också i kriterium nummer 17, som handlar om att vattenvården och naturskyddet måste beaktas vid arbeten intill vattendrag och småvatten föreslås en skyddszon på i medeltal tio meter runt vattendrag och källor. Även här skulle man bara utföra plockhuggningar och därigenom utveckla ett olikåldrigt bestånd. I nuvarande kriterier har man utgått från 5-10 meter.
I kriterium nummer 14 heter det åter att bestånd som är viktiga för viltet lämnas kvar. Det ska man göra med blandade bestånd av löv- och barrträd och genom att lämna täta bestånd av sly kvar för viltet.
En bestämmelse i nummer 14 om att lämna sparträd efter avverkningar finns kvar. I de nya kriterierna föreslår man i alla fall utöver tio sparträd per hektar även tio döda träd i medeltal per hektar. Ifall det inte finns tillräckligt med död ved på stämplingen, så ska man lämna 2-5 högstubbar per hektar, helst av lövträd.
Det ska också finnas i medeltal tre täta viltbuskage per hektar eller en procent av den sammanlagda ytan. Med ett tätt buskage för viltet avses i övrigt minst tio kvadratmeter.
Grupper av sparträd rekommenderas. Där ska man inte markbereda eller röja utan sly ska bildas för viltet under de här grupperna.
Tidigare talade man om sammanlagt tio sparträd i medeltal och död stamved per hektar. Att lämna viltbuskage är också nytt. Dock kommer en liten lättnad: I de nuvarande kriterierna avses med död stamved grova torrakor på över tjugo centimeter i diameter i brösthöjd, samt andra döda träd, högstubbar och lågor.
I förslaget till kommande kriterier har man satt gränsen för bredden på torrakor lägre, till femton centimeter i diameter i brösthöjd. Frågan är om det har så stor betydelse i praktiken för arbetet i skogen, men kriteriet blir antagligen lättare att fylla.
Klimatvänligt i nummer 11
För att vända tillbaka till kriterium nummer 11 så finns där andra nyheter, bland annat sådana som refererar till klimatvänlighet: Det heter således att vid skötsel av skogar på torvmark ska man måna om vattenskyddet och främja klimatvänliga metoder.
Vidare heter det att torvmark i naturtillstånd inte ska tas i bruk för odling av energived.
Det heter också att planer för iståndsättningsdikning även ska innehålla en plan för vattenskyddet, där de planerade åtgärderna är förverkligade på ett ändamålsenligt sätt. Gäller det större projekt ska NTM-centralerna vara informerade enligt vattenlagen.
Klimatvänligheten kommer också fram i kriterium nummer 2 där man koncentrerar sig på skogen som kolsänka som hittills. Här kommer i alla fall också en skärpning: Medan det i nuvarande kriterier heter att uttaget inte får överstiga den maximalt hållbara avverkningsmängden under de fem år som föregått revisionen, heter det enligt förslaget att uttaget inte får överstiga tillväxten under motsvarande femårsperiod.
Här är undantaget dock som hittills att mängden får överskridas i fall skogen har förstörts av olika orsaker. Avverkningsmängden får också överskrida tillväxten i fall skogen är i ett stadium, där förnyelse behövs.
Skogsfolk och jägare ska samarbeta
Kriterium nummer 4 innehåller enligt förslaget en ny bestämmelse om att den information som finns i nätverket minskog.fi räcker vid en eventuell anmälan om användning av skog, det vill säga stämplingsanmälan. Det här gäller dock inte vilt.
I kriterium nummer 6 om virkesbeståndens hälsa heter det att skogsorganisationer och jägarorganisationer ska samarbeta om att förebygga viltskador på skogsbeståndet.
När det kommer till kriterium nummer 10 om värdefulla livsmiljöer så blir där en mindre skärpning, men det är en följd av lagstiftningen: I enlighet med vattenlagens paragraf 11 i andra kapitlet är det inte tillåtet att äventyra vattensituationen vid vatten i naturligt tillstånd utom då när en myndighet har gett lov enligt andra momentet.
Det handlar om fall där målet för skydd av vatten i naturligt tillstånd inte äventyras.
När det gäller skydd av platser för hotade arter föreslås inga förändringar.
Naturliga trädslag vid förnyelse
Kriterium nummer 15 om trädslag vid skogsförnyelse har inte ändrats i substansen, det går ut på att man använder trädslag som växer naturligt i Finland. Som tidigare anses den sibiriska lärken höra till samma grupp. Dessutom finns undantag så att man kan odla julgranar och snittgrönt i skogen.
Enligt kriterium nummer 20 om växtskyddsmedel ska de privata skogsägarna informera skogscentralen i fall de spridit gödsel eller använt växtskyddsmedel.
I kriterium nummer 27 om allemansrätten heter det att marken inte bearbetas och stubbar inte tas bort från friluftsleder. Man lämnar inte heller grenar och toppar, grot, på friluftslederna.
Utöver det här vill man ännu ta in ett nytt och detaljerat kriterium kring insamlande av naturprodukter från skogen, till exempel hur man går tillväga när man plockar bär och svamp. Den här verksamheten bör idkas på ett hållbart sätt och enligt god sed.
Skogen som kolsänka
Under seminariet fick deltagarna också en kunskapsdos om skogens betydelse för att nå klimatmålen av Harri Laurikka, verkställande direktör för föreningen för bioenergi Bioenergia. Enligt honom räcker det inte längre att vara kolneutral om vi ska nå klimatmålen utan världen borde bli nettokolsänka så fort som möjligt. Här har Finland de bästa förutsättningarna att producera hållbara och kolsänkande produkter.
Harri Laurikka påminner bland annat om att skogarna har fortsatt att minska globalt och att utvecklingen fortsätter. Det betyder att världens kolsänkor minskar. I stället ökar kolavtrycket. Skogsrika Finland är bland undantagen.
– Den globala utvecklingen innebär dock att ju längre vi skjuter upp nödvändiga åtgärder för att bromsa klimatuppvärmningen, desto brantare blir övergången, säger han.
Utsläppen av koldioxid som höjer kolavtrycket och därmed ökar klimatuppvärmningen kommer ännu i huvudsak från fossila bränslen, gas och olja. För tillfället ökar användningen av gas mest.
– En positiv sak är dock att koldioxidutsläppen från energisektorn slutade öka i fjol.
När det gäller skogens roll som kolsänka i Finland tror Harri Laurikka att man borde leta efter kostnadseffektiva åtgärder.
– I Europa finns det egentligen mest potential i annat, till exempel att utveckla tekniken i produktionsprocesserna.
Harri Laurikka påminner vidare om att direktivet om markanvändningssektorns utsläpp och upptag av växthusgaser, LULUCF, möjligtvis öppnas på nytt 2021.
PEFC Finland ber om att alla utlåtanden ska vara inne senast 17 mars.
