– Det är en lättnad att inte längre behöva ha ansvaret! Så kommenterar Ulla och Lars-Johan Enlund i Larsmo sin lantgårds generationsväxling. Det som för närmare fyrtio år sedan började med två söta sommarlamm har idag vuxit till en livskraftig fårfarm om 500 djur. I mars tog sonen Jimmy över, men början blev långt ifrån vad han tänkt sig:
– Det har varit en tuff sommar!
Himlen är hög, västanvinden en aning bitande och fastän solen skiner och det är mitt på dagen har den inte klättrat särskilt högt.
Vi befinner oss ute på Grisselögrund, en av de tolv öar i Larsmo skärgård där stora delar av Enlunds får går på sommarbete.
En stor del av familjen – åldersmässigt utspridd över tre generationer – har med två båtar och en pråm på släp kommit hit för att hämta hem den sista flocken tackor. Genast vi tar i land sätter vallhunden Ginnie iväg för att söka fåren, manövrerad av Jimmy Enlund och hans sambo Jessica Påvall. De får hjälp i sökandet av Jimmys svåger.
Vi övriga väntar. Efter en timme hörs ett dovt muller i marken då flocken närmar sig. Av alla de 250 tackor som familjen har utplacerade under sommarhalvåret är dagens 59 det sista gänget som ännu går ute.
– Det brukar bli elva, tolv resor ut till öarna för att föra dit och för att hämta hem djuren, berättar Lars-Johan.
Ända sedan 1994 har familjen låtit en del av fåren sommarbeta ute i skärgården. Det var den dåvarande miljöinspektören som kom med förslaget.
– En orsak till att de vill ha betande får på öarna är för att de ska få bättre lekplatser åt sik och andra fiskar eftersom fåren äter upp vassen, förklarar Jimmy.
Successiv tillväxt
När Ulla och Lars-Johan blickar in i gårdens backspegel har de fyra decennier att se ut över. Båda har pensionerat sig i år och tycker det är skönt att ansvaret nu ligger hos någon annan.
– Det har varit ekonomiskt kämpigt, säger Lars-Johan. Men vi skulle inte göra på något annat sätt om vi gjorde om det.
De två sommartacklammen som barnen lekte med fick sedermera sällskap av ett bagglamm. Ekvationen ter sig enkel; ett plus ett är lika med två och naturen har sin gång.
När Jimmy föddes 1982 fanns det fem tackor, en bagge och några lamm på gården.
– Fåren var mer som en hobby fram till 1983, men då köpte vi till några får och hade sammanlagt 20 tackor, berättar Ulla. Efter det började vi se oss själva som seriösa.
När antalet fem år senare hade stigit till 38 tackor och en bagge insåg Ulla och Lars-Johan att de behövde mer utrymme. Året därpå byggde de ett nytt fårhus samtidigt som de började bygga upp ett spinneri och importera fårskötseltillbehör och fårklippningsmaskiner.
– Farmen har vuxit sakteliga och egentligen hade vi kunnat satsa lite mer, säger Lars-Johan. Men vi vågade inte. Fårnäringen har aldrig riktigt räknats, utan det är mer svin- och nötboskapsgårdarna som gäller för myndigheterna.
I september 1999 köpte familjen det hemman som de arrenderat i tio år och byggde ytterligare ett nytt fårhus.
– Det var en stor satsning, men det kändes som rätt beslut och det blev mycket bättre efter det, säger Lars-Johan.
Anställd som avbytare
Det har alltid funnits får på gården så länge som Jimmy har levt. Han fick alltid vara med och sköta djuren och ända sedan liten har han närt drömmen om att en dag ta över farmen.
Efter att han för femton år sedan blev klar med sina studier till landsbygdsföretagare på Lannäslund i Jakobstad har han mestadels jobbat som byggare, lagt in mattor och fixat badrum.
– Jag har både byggfirma och jordbruk, säger han. Men det är ganska liten verksamhet i byggfirman. Det händer att jag tar emot små uppdrag som räcker en dag eller två.
För att göra generationsväxlingen mer smidig har han under senare år varit anställd av föräldrarna som avbytare. Utöver det praktiska arbetet på gården är det främst byråkratin som känns snårig och krävande.
– Pappersarbetet är värst! säger Jimmy. Det är egentligen det som jag har behövt lära mig inför generationsväxlingen och därför har jag gått några kurser.
Gården som tidigare skötts av två personer behöver nu omorganiseras så att Jimmy ensam ska kunna utföra de flesta arbetsmomenten framöver.
– Sådant som behöver ändras är systemet för hur jag lägger ut mat åt fåren, säger han. Och så har jag gjort fler hagar som inte har stängsel utan järngaller.
Tär på humöret
Men början på Jimmys tid som fårfarmare har varit besvärlig och tuff. Och det beror inte enbart på sommarens torka.
– Jag fick en sjukdomsattack i slutet av maj när jag höll på att föra ut fåren till holmarna, berättar han. Jag svimmade och fick krampanfall, så nu håller jag på att prova fram olika mediciner.
Under attacken ramlade han och slog huvudet, vilket gör att det känns jobbigt om det skulle hända igen när han till exempel är ensam ute på öarna och ser till fåren.
Sjukdomen tär på både humör och motivation. Dessutom blev han tvungen att i sommar operera ett ben då cirkulationen var dålig och han fick svårt att gå på grund av åderbråck.
Det har varit väldigt problematiskt för Jimmy att själv sköta jobbet på gården då han under återstoden av året heller inte får köra något som helst fordon. Därför har Lars-Johan ryckt in när det behövts och Jessica har också lärt sig att köra traktor i sommar.
– Om jag får tillbaka körkortet beror på om jag får några fler sjukdomsattacker, säger Jimmy.
Han har provat på att ha en avbytare, men det funkade inget vidare då avbytarna inte får hjälpa till med annat än att ge mat åt djuren. Dessutom är deras verksamhet mer inriktad på nöt- och svindjur.
– Jag försöker hitta någon som kan hoppa in och fungera som avbytare, fortsätter han. Jag måste bara förlita mig på att jag ska hitta hjälp.
Räddande regn
Sommarens torka förstörde också den första vallskörden som blev riktigt dålig. Enlunds fick bara en fjärdedel av vad de normalt brukar få och oron var stor.
Men den andra skörden som de tog i månadsskiftet augusti/september blev bättre och sedan kom regnet.
– Vi tog ytterligare en skörd lite senare och kom då upp till nästan normal mängd, säger Jimmy. Efter det kunde man lugna ner sig. Vi har reserverat en del ensilage för säkerhets skull så att det inte blir för lite, fast fåglarna har varit besvärliga i år och hackat sönder en stor del av ensilagebalarna.
De får som finns på Enlunds fårfarm är av finsk lantras och gotländska pälsfår. Det finns även en del Oxford down som Jimmy korsar. De ger lite mera kött.
1995 började de sälja sitt kött direkt från gården och några år senare köpte de en kioskvagn som de började åka till stan med för att sälja köttet. Sedan tio år tillbaka har Enlunds en butik i Jakobstad där de säljer kött, skinn, ullkläder och stickat. Slakten sköter de vid Tajma i Kållby.
För att kunna leva på sin fårfarm krävs mycket stöd och storleken på enheterna blir bara större.
– Det är lite för stort, konstaterar Jimmy. När man är ensam hinner man inte sköta om fåren så bra som man skulle vilja. Ändå har jag funderat på att jag ska förstora lite till så att jag åtminstone kan ha en anställd.
– Det är bra att Jimmy ville ta över och jag hoppas bara att han orkar med det, säger Lars-Johan som själv har en påtaglig sjukdom att förhålla sig till. Det finns inte mycket tid till ledighet och vi har haft onödigt mycket bekymmer på sistone.
– Det som känns svårt i dagsläget är främst att enheterna måste bli större och större hela tiden för att de ska löna sig, säger Jimmy. Och så förstås det här med avbytarsystemet.