Förra veckans torsdag ordnades det tredje och sista Oss bönder emellan-mötet i Nyland. Producenterna samlades i Karis för att diskutera bland annat statsstöd, kolbindning och andelslag. En stark vilja att skapa egna gemensamma lösningar färgade talturerna.
Mötet öppnades av Christoffer Ingo som är lantbrukspolitiskt sakkunnig på SLC. Ingo lyfte fram de viktigaste frågorna organisationen arbetar med – från CAP-planen och kostnadskrisen till skogsintressebevakningen och det kommande riksdagsvalet.
Svårigheterna till trots ville Ingo ändå bjuda också på ljusglimtar. Alternativa möjligheter inom gödsel och energi, tillsyn av livsmedelskedjan och ett starkt inhemskt stöd för finländsk livsmedelsproduktion lyftes fram som exempel.
Den alltid aktuella lönsamhetskrisen med tillhörande stödpolitik väckte dock frågor om just denna konstellations hållbarhet. Inte minst gällande regeringens utlovade stöd för el och gödsel.
Vi kan inte bara leva på stöd
SLC Nylands ordförande Thomas Antas framförde att ett jordbruk inte i all oändlighet kan leva på statliga stöd i stället för marknader.
– I något skede börjar det rent principiellt att smaka illa i munnen.
Ett visst bifall väcktes beträffande idén om att det ute i samhället också lätt uppstår en idé om att bönderna alltid tilldelas diverse krisstöd.
– Sen finns det också beräkningar om att de här miljonerna som reserverats för gödselstöd inte kommer att gå åt eftersom det är svårt för gårdarna att få ut det. Så tror allmänheten att vi får stöd som vi inte ens i själva verket kan ta ut.
SLC Nylands viceordförande Peter Österman menade å andra sidan att krissituationen uppstått på grund av de exceptionellt höga energipriserna som hela samhället lider av.
– Det är ju inte bara jordbruket som får stöd, och det kanske ändå motiverar riktandet av ett stöd för de som har köpt gödsel i ett olämpligt läge.
Christian Nyholm från Täkter riktade sin kritik mot själva innehållet i krisstödet.
– Stödet till gödseln är fullständigt åt skogen upplagt. Det ger ju åter igen bara en signal till vår stora monopoltillverkare av gödsel att man kan göra hur som helst eftersom finska staten ändå går in och stöder. Det finns ju många stora husdjursgårdar som använder en stor del stallgödsel, och där finns också ett enormt kostnadstryck. Ändå får de ingen kompensation alls.
Diffusa kolbindningsavtal på frammarsch
På den gröna fonten lyfte mötet fram kolbindningen samt de aktörer som erbjuder avtal gällande kolbindningskompensering. Österberg framförde att han oroar sig över att bönder skriver på kontrakt utan att veta exakt vad kompensationen går ut på.
– Då kan det hända att man säljer bort något från gården som kunde ha mera värde.
Under diskussionen framfördes att frågorna kring kolbindning är en viktig sak som SLC tillsammans med MTK borde lyfta fram.
– Vad är kolbindningen värd och vad binder vi oss till? Kanske kunde vi få något ramavtal fixat från producenternas sida som medlemmarna sedan kan teckna, föreslog Nyholm.
Antas lyfte slutligen fram att bönderna inte heller kan förväntas ta ansvar för att åtgärderna verkligen fungerar på det avsedda sättet.
– Hur stort ansvar har vi för det att det vi gör verkligen binder kol? Det går säkert att odla på ett sätt som binder kol, men hur skall det verifieras? Det kan vara riskabelt att ha långt gångna avtal om kolbindning för en verksamhet som inte skapar de tilltänkta resultaten.
Exportmöjligheter och producentorganisationer
Möjligheterna att producentorganisationer skapade debatt under tillfället. Österberg presenterade andelslaget A-spannmål som han själv också arbetar för. Det är på EU-nivå som man nu fått upp ögonen för odlarnas dåliga förhandlingsställning och därmed börjat förespråka producentorganisationer.
– En registrerad producentorganisation får på ett annat sätt ta ställning till prisfrågor utan att konkurrensmyndigheterna ingriper, berättade Österman.
A-spannmål sammanför jordbrukare och samarbetar med försäljning av produkter och utköp av förnödenheter. Österman framförde att fler organisationer som A-spannmål är nödvändiga eftersom de i samarbete kunde förbättra förhandlingsställningen gentemot handeln.
Frågan om producentorganisationer gled även över i en diskussion om förutsättningar för en expansion av den finländska jordbruksexporten. Förra året överskred Finlands livsmedelsexport för första gången 2 miljarder euro.
Trots uppgången konstaterade Antas att exporten är klen med tanke på potentialen, och att en förbättring kräver en attitydförändring.
– Istället för att alltid vara ett offer så kunde man ändra strategi och satsa på att bli en livsmedelsexportör. Det här kräver en gemensam nationell strategi.
Irland och Danmark lyftes fram som exempel på framgångsrika exportländer. Ingo påpekade att de danska producentorganisationerna redan för 35 år sedan öppnade ett Japan-kontor, och att de än idag i samarbete med slakterikooperativen och exportfrämjande organisationer säljer danskt svinkött till Japan.
- Då blir man sådär stor!
Flera talturer handlade om att exporten inte kan bestå av bulkvara, utan högklassiga produkter som säljs med gemensamma krafter.
– Vi behöver vara konkurrenskraftiga på världsmarknaden, och förbättra vårt marknadsföringskunnande. Vi kan inte bara försöka exportera då vi har lite överskott, utan det skall ske fullt ut hela tiden, löd en kommentar.
Vidare framfördes att det krävs andelslagsverksamhet, en kraftig förädlingsindustri och en näsa för trender.
– Nog är det en bra vision, och bättre får vi ju det inte genom att producera mindre för att få ett bättre pris. Det är nog som att gå på egen begravning. Vi måste få upp produktionen och lära oss att sälja till utlandet först – då måste den inhemska industrin betala om de ska ha något. Om ett producentandelslag köpte in allt spannmål skulle vi bönder få lika pris och mera inflytande. Det krävs mera solidaritet!
Då mötet avslutades stod det klart var jordbrukarkåren står. Allt ivrigare är man att slita sig loss från krisstödspolitiken och genom marknadsinriktade lösningar och egenhjälp skapa större vinster och hävda sin ställning i samhället. Det verkar vara den bästa, och enda lösningen.