För att lantbruket ska överleva krävs ändamålsenlig utbildning som säkerställer en hög kompetens även i framtiden. Men hur står det riktigt till med den biten? På ÖSP:s fullmäktige framkom oro för kvaliteten på utbildningen av agrologer.
Sällan generar genomgången av ÖSP:s verksamhetsplan några större reaktioner. Men på förbundets fullmäktigemöte i Vasa i måndags blev det ganska livliga diskussioner när punkt fyra i planen om kompetens och välmående diskuterades.
Den största delen av diskussionen gällde utbildningen av agrologer vid YH Novias enhet i Ekenäs. Många i fullmäktige uttryckte en stor oro för hur den egentligen mår.
– Det behövs fler agrologer, men vi tycks ha en utbildning som inte fungerar. Jag vet inte ens om min son kan bli utexaminerad i vår. Österbottniska studerande kör ner till Ekenäs för att ha en kurs per vecka. Som det är nu tycks ledningen inte ta sitt ansvar och så här kan det inte fortsätta, säger Cindi Groop, ersättare för Västra Närpes lokalavdelning.
Kritiken slutade inte där. David Köping, Sundom lokalavdelning, lyfta fram en liknande berättelse.
– Min dotter utbildas till agrolog och hon åker till Ekenäs och väntar i en vecka på att ha ett par lektioner. De har mycket självstudier, men närstudierna verkar inte fungera och det är oroväckande, säger han.
Måste kunna ställa krav
Patrik Fors från Jeppo var en annan som är orolig för utbildningen i Ekenäs.
– En utbildningsanordnare måste väl ha olika krav på sig, alltså om att kvaliteten inte håller en viss nivå så måste något utredas eller någon i ledande ställning kontaktas. Kan man gå via Utbildningsstyrelsen och försöka påverka kvaliteten på utbildningen – eller hur ska vi göra? frågade han sig.
Betonas bör att YH Novia inte var närvarande på fullmäktigemötet. Diskussionerna lär fortsätta och det finns skäl att låta representanter från utbildningen höras i ett senare skede. Men frågan om agrologutbildningen är inte ny i Österbotten.
ÖSP:s ordförande Tomas Långgård konstaterade att man från förbundets sida upprepade gånger diskuterat schemaläggningen av studierna i Ekenäs för att bättre passa österbottniska studeranden. Även andra aspekter kring utbildningen, såsom innehåll och kvalitet, har varit på agendan i flera omgångar de senaste åren.
– SLC och andra aktörer har också sponsrat utbildningen för att trygga undervisningen av bland annat husdjursproduktionen. Trots detta står nu Novia utan lektor i husdjurslära. Kanske tiden börjar vara mogen för att agrologutbildningen flyttas någon annanstans, exempelvis hit till YA i Gamla Vasa där det redan finns goda förutsättningar för lantbruksutbildning, säger han.
Han fick medhåll av Tom Åstrand, vd för Österbottens Kött, som också har varit med och finansierat utbildningen med en betydande summa pengar.
– Kraven på kompetens blir allt viktigare i framtiden för att få finansiering. Det behövs också kompetens bland de som börjar arbeta i andra sektorer. Så det låter inte alls bra om läget inom utbildningen är så här dåligt, säger han.
Nya rekommendationer får följder
Något som också väckte diskussion på mötet var de nya näringsrekommendationerna. Snart publiceras de nya finska rekommendationerna, som kommer att föreslå ett minskat intag av rött kött.
Det finns i synnerhet en oro för att konsumtionen av inhemskt köttprotein kommer att minska i den offentliga bespisningen.
– Jag ser ingen större skillnad mellan grönsaker och kött. Båda är bra. Men det som oroar mig är att protein som är växtbaserat måste börja importeras på bekostnad av inhemskt köttprotein. För många är växtbaserade proteiner obekanta för bland annat skolungdomar och åldringar som är beroende av den offentliga bespisningen.
– Kommer de att få i sig tillräckligt med protein om offentliga institutioner i högre grad följer näringsrekommendationerna? Om det blir så ser jag en risk för att hälsan bland både äldre och unga, säger Långgård.
Helena Broända från Kronoby betonade vikten av att det i kommunala sammanhang finns förtroendevalda med anknytning till jordbruket.
– Jag uppmanar att jordbrukarna ställer upp i kommunalvalet så att de finns med och påverkar den kommunala upphandlingen av livsmedel. Det går att ställa krav på inhemska alternativ gynnas i upphandlingen och om det inte finns några bönder med och bestämmer kan det bli hur som helst. Rekommendationerna är inte huggna i sten, säger hon.
Tom Åstrand är inte särskilt orolig för att de finländska konsumenterna påverkas nämnvärt av rekommendationerna. Däremot ser han en risk för att kommunala och statliga tjänstemän nitiskt kan följa dem.
– Det finns risk för att konsumtionen av inhemskt kött minskar snabbt när tjänstemännen börjar följa rekommendationerna. Om det blir så tror jag att vi i framtiden kommer att ha många hungriga elever och äldre på boenden.
Han betonar att de nya rekommendationerna delvis är baserade på fakta och vetenskap. Men Åstrand tycker samtidigt det är tydligt att arbetet också är ideologiskt styrt.
– Det är irriterande. Man har blandat ihop olika koncept, säger han.
Avskogningsförordningen väckte känslor
Fullmäktige diskuterade också en motion om avskogningsförordningen från Nykarleby lokalavdelning. Som det är nu inverkar den på möjlighet till bete för nötkreatur. I sitt svar konstaterar förbundsstyrelsen att möjligheterna att påverka förordningen är små.
Men många ledamöter uttryckte stark kritik på vad förordningen har fört med sig. Som det är nu har den bland annat påverkat investeringar i nya ladugårdar negativt.
– Jag blir arg bara jag tänker på den här förordningen. Det är huvudlöst, säger Cindi Groop, och fick medhåll av många i salen.
ÖSP:s viceordförande Niclas Sjöskog var en av de som höll med. Men han konstaterade samtidigt att det ännu finns en möjlighet att den inte går igenom enligt nuvarande upplägg.
– I torsdags hade man en omröstning i EU-parlamentet om att förordningen ska träda i kraft först 2026. EPP-gruppen har fått med en del bra förslag om ändringar, men nu återstår det att se om de hinner med.
Enligt Långgård kan det betyda en något lättare implementering nationellt om ändringarna tas i beaktande.
– Det skulle i så fall kunna innebära att avskogningen bedöms lindrigare i till exempel Sverige och Finland, som bägge har mycket skog i förhållande till ytan och risken för avskogning är minimal. Vi ska hålla tummarna för att ändringarna som nu ska diskuteras i ministerrådet och kommissionen hinner med, säger han.