Vad kan livsmedelsmarknadsombudsmannen påverka i praktiken? Inte så värst mycket med nuvarande regelverk. Det var budskapet som Olli Wikberg gav när han berättade om sitt arbete på ÖSP:s höstmöte.
Många jordbrukare hade räknat med att livsmedelsmarknadsombudsmannen skulle stärka deras ställning i livsmedelskedjan. Men på ÖSP:s höstmöte i Vörå i måndags kunde deltagarna snabbt konstatera att det inte blivit så eller troligen aldrig blir det.
– Ombudsmannen inrättades för två år sedan och för vår del har inte mycket ändrat. Vi hoppas så klart det ska bli bättre men det har gått för trögt.
Med den kommentaren inledde Henrik Holm diskussionen efter att Wikberg hållit sin presentation. Det som står klart är att livsmedelsmarknadslagen fortfarande för tandlös – trots att den har reviderats.
– Men det ska bli bättre. Och det bör påpekas att vi inte har tillräckligt med resurser och vi måste förhålla oss till vad lagen ger för utrymme. Men vi gör allt vi kan, säger Wikberg.
Wikberg och hans team bestående av sju anställda på byrån i Helsingfors kan inte ensamma beskyllas för att framgångarna varit få. Pandemin har bromsat arbetet och nuvarande lag är utformad så att ombudsmannen måste vara opartisk och den som har uppdraget kan inte heller påverka priser.
– Under mina två första år har jag märkt att många har en fel uppfattning om vad jag kan påverka som ombudsman. Befogenheterna som jag har är inte så stora som många tror, menar han.
Lagen behöver preciseras ytterligare
Befogenheter som livsmedelsmarknadsombudsmannen har är att ge utlåtande och förslag och råd om god affärssed gällande verksamheten inom livsmedelskedjan. Till uppgifterna hör också tillsyn och att lagen efterlevs.
– Problemet med livsmedelsmarknadslagen är att det finns direktiv som är svåra att tolka. Därmed finns det anledning till stora preciseringar i lagen för att den ska fungera effektivt i framtiden, förklarar Wikberg.
Därmed kunde många på mötet konstatera att det enda egentligen konkreta som ombudsmannen kan göra är att föra diskussioner. Men att föra diskussioner med livsmedelskedjans starkaste part är inte en väg framåt, menar många.
– I tio år har vi fört diskussioner med handelns starkaste aktörer, men det har bara blivit sämre för oss producenter. Det går inte att förhandla med en part som i princip har all makt. Tycker du till exempel internetauktioner där ingångspriset är fast och budet med lägst pris vinner är god handelssed? frågar sig Tomas Långgård.
Just långa avtal, som handeln vill ha, är något som kritiseras från ÖSP för att det bidrar till att det är svårt att förhandla om högre priser om exempelvis kostnaderna stiger. Andra saker som förs fram från producenthåll är handelns egna varumärken, private label, som minskar konkurrenskraften för den inhemska livsmedelsförädlingens produktutveckling.
Men enligt Wikberg finns det också många producenter som vill ha långa avtal eftersom det tryggar inkomsten och det finns också många som prefererar egna varumärken.
– Vad jag har hört från fältet är att långa avtal ger stabilitet åt många. Producenterna tycker om långa kontrakt, säger han.
Gynnar enbart handeln
Långgårds kommentar löd så här:
– Då är det hög tid att du hör det av oss: Långa avtal givna lång tid på förhand gynnar enbart handeln.
Kjell Utfolk från Tjöck var inne på samma linje om potatis och morötter. Långa avtal, som är något som handeln prefererar, missgynnar producenterna.
Men även på den punkten hävdar Wikberg att det också finns många producenter inom den sektorn som vill ha långa avtal.
ÖSP:s viceordförande Niclas Sjöskog ställde frågan om Wikberg tycker att livsmedelsmarknaden fungerar bättre i dag än för två år sedan när ombudsmannen inrättades. Wikberg svarade att han inte tror att marknaden fungerar sämre.
– Men i dag har vi en kris som ingen har kunnat påverka och situationen är speciell. Och tyvärr är lagen inte optimal och i vissa fall förstår inte ens jurister sig på den. Det är ett stort problem, men vi har ändå möjligheter att påverka på några punkter, säger han.
En annan fråga som är viktig för den inhemska livsmedelsproduktionen är importen, som handeln ofta använder som ett redskap för att pressa priserna. Men även här kan Wikberg konstatera att han hans påverkningsutrymme är lite.
– Handeln kan importera livsmedel. Det är inte olagligt och därför kan vi inte ingripa, säger han.
Bör vara partisk
Mats Nylund, ordförande för SLC, poängterade att centralförbundet var med och initierade förslaget om en livsmedelsombudsman. Han var i egenskap av riksdagsman också med och utformade propositionen.
– Syftet med lagen var att få livsmedelsmarknaden att fungera bättre och trygga ställningen för de aktörer som har den svagaste positionen i kedjan. För oss är inte ombudsmannen en opartisk aktör – utan garanten för att våra frågor ska bevakas, säger Nylund.
Wikberg konstaterade ånyo att ombudsmannen inte kan vara partisk.
– Jag kan inte fungera som förlängd arm för producentorganisationerna. Då skulle inte handeln vilja diskutera, menar han.
Wikberg blev onekligen pressad under höstmötet. Nylund lyfte också fram att jord- och skogsbruksutskottet i ett betänkande fört fram att konsekvenserna av livsmedelsmarknadslagen ska utredas.
– Riksdagen förutsätter alltså att lagens effektivitet ska utvärderas och samtidigt också myndigheten. Utredningen ska inlämnas senast 2023.
Långgård konstaterade att producenterna nu ska ge respons och att jordbruket har förväntningar på att livsmedelsmarknadsombudsmannen ska åstadkomma resultat.
– Vår situation är trängd och vi vet alla vem som är den överlägset starkaste aktören i kedjan. Vi kommer ingenvart via diskussioner utan det behövs styrning, säger han.
Wikberg avslutade med att han och hans byrå arbetar enligt lagen och gör vad man kan.
– Vi gör allt vi kan och jag hoppas att producenter tar kontakt med oss om de har frågor.