SLC och Sucros uppmanar odlare att överväga om sockerbetsodling kunde vara ett alternativ för dem och bjuder på betor och burgare i Raseborg 1.2 och i Vasa 4.2.
Sebastian Sohlberg är betodlare och ordförande för SLC:s sockerbetsutskott.
– Sockerbetan är en framtidsgröda och den kompletterar spannmålsodlingen mycket väl. Den jämnar ut väderrisken på spannmålsgårdar, dels är den uthållig och dels är drar den nytta av regn sent under växtperioden. Sockerbetan är i varje fall bättre i växtföljden än monokultur av spannmål.
Sohlberg påtalar också att sockerbetan är bra för mikroblivet i åkern.
– Betan har många fördelar jämför med andra odlingsgrödor, rent odlingsmässigt. När det kommer till ekonomin är den stabil och har en hyfsad lönsamhet, men vi måste få upp arealen för bättre utdelning. I ett längre perspektiv har betan stor potential. Här finns också intressanta förädlingsmöjligheter som kan medföra ett nytt uppsving i branschen.
Stabil odlingsgröda
Anders Wasström är sockerbetsodlare i Raseborg.
– Jag tycker sockerbetan är en ganska intressant gröda, i synnerhet förfruktsmässigt. I fjol var jag positivt överraskad över skördenivån. Generellt sett är den stabil, både gällande skördenivå och ekonomi, säger han.
Wasström påpekar hur viktigt det är att sockerbetsodlingen har en viss omfattning i Finland.
– Om inte odlingen är tillräckligt omfattande så är vårt enda kvarvarande sockerbruk, det i Säkylä, hotat. Och upphör det så upphör garanterat också betodlingen i Finland.
I dagens läge finns det också entreprenörer som utför till exempel sådd och upptagning. Odlare kan ändå sköta en del arbeten, som bearbetning och växtskydd.
– Det här betyder att tröskeln är låg för att börja odla. Det kräver nödvändigtvis inte investeringar i specialmaskiner, säger han.
Volymbonus från 70 miljoner kilo
Stefan Saaristo är sockerbetsodlare i Malax. 2019 blir sjätte betodlingssäsongen i följd för honom.
– Vi skulle så gärna se att fler odlar sockerbetor i Finland. Odlingen blir effektivare och kunskapsbytet ökar, säger han.
Idag omfattar den finländska odlingen 60 miljoner kilo råsocker på 10.000 hektar.
– Samtliga sockerbetsodlare får en volymbonus om sockerbruket når upp till minst 70 miljoner kilo råsocker. Därifrån stiger volymbonusen linjärt upp till 100 miljoner kilo. Vid 100 miljoner kilo råsocker skulle den vara + 2,50 euro per ton rena betor för den enskilda odlaren.
Omräknat i rena betor skulle det betyda ungefär 600 miljoner kilo och en odling som omfattar 15.000 hektar om man räknar med en medelskörd på 40 ton per hektar. Saaristo anser att betodlingen har goda förutsättningar i Finland.
– Med de utsikter som finns just nu finns det goda förutsättningar för sockerbetsodlingen. Det är klart att betan är en mer krävande gröda jämfört med spannmål, men ekonomiskt är den säkrare. Medan spannmålsmarknaden går upp och ner är råsockerpriset stabilt. Det finns en tydlig efterfrågan på inhemskt socker, säger han.
Högst tre år på samma skifte
Saaristo anser att man ska odla sockerbetor högst tre år på samma skifte och sedan byta odlingsgröda. Man har också förfruktsfördelar de år man odlar spannmål.
– Men det är klart att sockerbetan är arbetskrävande. Jag anser att en hektar betor motsvarar fem hektar spannmål i arbetsmängd. Och sedan går det sent på hösten. När alla andra har allt plöjt och bearbetat börjar man ta upp betor.
Enligt Saaristo kan odlingsmetoderna utvecklas ytterligare, till exempel då det gäller utsäde och preparat.
– Vi är ungefär enbart halvvägs med odlingstekniken nu, det finns mycket potential där, säger han.