ÖSP har lämnat in en skrivelse hos Spannmålsbranschens samarbetsgrupp Vyr:s kvalitetsarbetsgrupp där förbundet lyfter fram problematiken med höga DON-värden i spannmål. I år har förekomsten av mögeltoxiner varit utbredd och i skrivelsen framgår att upp till 40 procent av alla spannmålsleveranser inte uppnått livsmedelskvalitet.
Mätningsresultaten varierar mellan leveranser ur samma parti, vilket lett till att många odlare börjat betvivla riktigheten i mätningsmetoderna. Eftersom det ekonomiska bortfallet kan bli stort med höga DON-tal uppstår frågan om huruvida bönderna vågar odla om riskerna blir för stora.
– Nog är ju 40 procent en hög siffra, säger Fredrik Grannas som är ombudsman på ÖSP.
– Delvis beror det här på att vi hade en regnig period i juli. Men vi vet också att snabbmätningsmetoden som används för att hitta mögeltoxiner har en felmarginal. Och eftersom värdena varierar mellan partier börjar man ju funder om allting går rätt till. Är proven representativa och rengörs instrumenten ordentligt mellan mätningarna?
ÖSP efterlyser fler toxinmätningar
De mögeltoxinmätningar som görs vid mottagningsplatserna idag omfattar bara en provtagning bär lastbilslass. Proverna tas i tioliters ämbar från det parti som kommer in. Från ämbaret plockas sedan en deciliter spannmål som mals och analyseras i en dos på 5 gram.
– Om det i denna 5 gram finns för höga toxinhalter så blir partiet underkänt som livsmedel och i värsta fall även som foder. Med fler prover skulle man kunna förhindra detta. Nu har vi en situation där det första lasset kan duga som livsmedel medan det andra inte gör det fast de är tagna ur samma silo.
Förutom att odlaren får avdrag om spannmålet visar sig vara av sämre kvalitet kan det även uppstå tilläggskostnader om spannmålet dirigeras om. Det här kan innebära en stor ekonomisk förlust för odlaren.
– Det kan ju betyda flera tusen euro i avdrag, vilket i värsta fall innebär att odlaren helt enkelt förlorar sin vinst.
Vad kan odlaren göra?
Enligt Grannas kan ändå odlaren vidta vissa åtgärder för att minska riskerna.
– Odlaren borde alltid göra ett representativt förhandsprov och därmed känna till spannmålskvaliteten då leveransen skickas i väg till uppköparen. Då kan man med god tur veta ungefär var DON-värdet kommer att ligga.
Grödorna kan även besprutas med svamphämmande ämnen under blomningstiden, förutsatt att tidpunkten väljs rätt. Det viktigaste hänger dock ihop med torkningsprocessen.
Grannas poängterar att odlarna givetvis känner till att spannmålet skall torkas grundligt och möjligast snabbt efter tröskningen men understryker att detta kan minska risken för toxiner.
– Oftast finns toxinerna i de små kärnorna och i skalen, så man skall se till att få bort möjligast mycket skräp då man torkar. Om man efter torkningen gör en analys som visar att spannmålet inte fyller livsmedelskvalitet så kan man genom att rensa och sortera spannmålet en andra gång försöka förbättra kvaliteten och får ner DON-värdet.
Enligt Grannas finns dock mera djupgående oklarheter gällande hur mögeltoxiner uppstår. Om de följer med i utsädet eller frodas i marken uppstår helt nya problem.
– Kan man tänka sig att toxinerna finns i marken eftersom vi upplevat två år i rad av rikliga toxinhalter? Är det skillnad mellan lättbearbetning och plöjning gällande hur stor del av växtmaterialet och därmed toxinerna som plöjs in i marken?
För att få frågor som dessa utredda föreslår ÖSP i sin skrivelse att VYR tillsammans med Naturresursinstitutet Luke skall inleda ett gemensamt forskningsprojekt på området.