Bankens roll, juridik och ägoregleringar kunde deltagarna i SLC Nylands markägarseminarium i Liljendal nyligen fördjupa sig i. När man tar över gården är det en bra sak att lägga upp en strategi för framtiden, säger Carola Wester-Sundblad som är lantbruksexpert på Aktia. Att skaffa mer mark är kanske inte alltid det övergripande målet men ofta nog.
– Det som man kunde utgå ifrån i stället för den maximala gårdsstorleken är den optimala gårdsstorleken. Den beror bland annat på tidsperpektivet, hur länge ska man hålla på ännu? Annat som påverkar är familjens övriga inkomstkällor, hur mycket skog man har, entreprenader, lån och dylikt.
Carola Wester-Sundblad rekommenderar att man försöker förverkliga sina planer i perioder, men så att man är beredd också på överraskningar.
– Om man till exempel just har genomfört en stor investering, och det kort tid efter kommer ett erbjudande om tillskottsmark, finns det en risk att man inte har tillräckligt med betalningsförmåga.
Det som man enligt Carola Wester-Sundblad alltid bör kolla är vad man kan betala.
– Det kan vara olika, en specialodlare eller en husdjursproducent kan kanske betala mer än en spannmålsodlare.
Man måste i alla fall också minnas att tillskottsmark bara är ett sätt att göra gården lönsammare och det är ingen garanti. Glöm inte att markpriset har gått upp, också när lönsamheten gått ner.
Sedan uppstår frågan också om man behöver nya och dyra maskiner, när man får tag i tillskottsmark. Här gav Carola Wester-Sundblad rådet att hålla en viss försiktighet med att köpa dyra maskiner på lån.
Ett bra sätt att kolla vad man har råd med är att titta på sin skattedeklaration. Man kan också tala med en bokförare eller med en rådgivare om den ekonomiska situationen.
Vad får marken kosta?
Markpriset har stigit under en längre period, men just nu verkar det sjunka litet eller har åtminstone slutat stiga. Nivån i Nyland är för tillfället på 9.000-10.000 euro per hektar.
Också när det gäller arrendepriserna bör man vara på det klara med vad man har råd att betala.
Priserna varierar i Finland och i hela Europa. Finland har ett medeltal på just under 200 euro. Genomsnittspriset i Sverige är 250 euro. I Tyskland är priset kring 230 euro, medan det är nere i cirka 50 euro i de baltiska länderna.
I Nyland lär priserna variera mellan 100 och 500 euro per hektar, men det här är alltså riktgivande.
– Jordbrukare, som behöver tillskottsmark är ofta själva med om att trissa upp priserna, säger Carola Wester-Sundblad. För höga arrendepriser drabbar emellertid arrendegivaren i slutändan om odlarna tvingas sluta och intresset faller.
Fördelen med arrenden är att de inte binder kapital och risken är liten. Bland nackdelarna är att det är svårt att besluta om större investeringar, eftersom man inte vet hur länge man kan hålla kvar arrendet.
Vad man kan betala i arrende får man bland annat fram när man jämför priset för grödan uträknat per hektar med produktionskostnaden. Om inkomsten för korn till exempel motsvarar 1.110 euro per hektar och kostnaden 895 euro, är högsta möjliga arrendepriset 215 euro. Då får man ingen vinst, om man inte har räknat in arbete i kostnaderna.
Man bör i alla fall också se vad man får in på kontot i sin helhet, räcker det?
Betalningsförmågan lika viktig som säkerheter
När det gäller banken går det livligt till på lantbrukssidan kan Carola Wester-Sundblad berätta.
Det har nog funnits en vilja och en beredskap att investera, mest i täckdikning och produktionsbyggnader, samt även tillskottsmark. Säkerheter till lånen är viktiga, men det är betalningsförmågan också.
– För att kunna känna till betalningsförmågan, måste banken emellertid också veta om gården har köpt maskiner på avbetalning. Det är nämligen lån det också, fastän det kanske inte känns så. Men man måste kunna sova lugnt om nätterna också efter att man tagit lån.
De som gör stora investeringar borde enligt Carola Wester-Sundblad kanske tänka mera på att man måste beakta nödvändiga reinvesteringar parallellt med den stora investeringen.
– Det är viktigt att kontakta banken i tid om man planerar att köpa tillskottsmark med lånade pengar.
Banken har liksom kunden ett ansvar
Hon kan också som svar på en fråga, berätta att banken inte gör egna likviditetskalkyler i anslutning till en investering.
– Vi utgår från den kalkyl, jordbrukaren får av rådgivaren. Ibland behövs även riskkalkyler.
En fråga gäller vad den jordbrukare som säljer ska begära för sin åker. Svaret är att en jordbrukare som slutar, inte ska bli kvar med skulder som tagits för driften efter försäljningen.
– Det ligger även i bankens intresse att följa med situationen och gripa in i tid, svarar Carola Wester-Sundblad på en fråga om banken ibland griper in för sent.
Det finns exempel då man inte kan bevilja mera lån trots att bonden själv anser sig klara av dem.
– Åtminstone hos oss brukar vi ha ett årligt samtal med jordbrukaren, där vi också tittar på skattedeklarationerna. Det är i bankens intresse att höra sig för hur man har tänkt klara sig i framtiden.
Själv håller hon som tumregel att om det går mer än 15 procent av omsättningen till amorteringar, så är gården redan sårbar.
– Då finns risken att man måste be om amorteringsuppskov redan vid små störningar.
Thomas Antas skarvar i med att hänvisa till den information som finns om gårdarna i lantbrukets intensivrådgivning LIR.
– Ur den kan man läsa ut att gårdarna klarar sig väldigt olika. En del lönar sig, en del går på förlust. Skillnaderna finns främst i skördenivå, fasta maskinkostnader och priset på odlingsmark. Glöm inte heller att de tunga skatterna i samband med markköp kan komma som en överraskning, åkerköp är inte avdragbart i beskattningen. Att köpa åker på skuld leder dessutom ofta till att gårdens nettoförmögenhet i beskattningen sjunker eller blir negativ. Då riskerar kapitalinkomstens andel i jordbrukets inkomst att minska. Det innebär skärpt beskattning för större inkomster.