
Landskapsregeringens planer på att ändra bestämmelserna om jakt på vitsvanshjort, rådjur och älg vållar stor oro hos Ålands producentförbund som inte vill att vitsvanshjorten får bli en etablerad art på Åland. Också Ålands Skogsvårdsförening är rädd för ”ännu större betesskador” ifall vitsvanshjorten invaderar Åland.
Men landskapsregeringens jaktförvaltare Robin Juslin säger att målet med föreslagen lagändring är att skapa en enhetlig förvaltningsstruktur för alla hjortdjur för att undvika en liknande ”okontrollerad etablering” av vitsvanshjorten som redan skett i Åbolands skärgård.
Han förklarar fast att vitsvansen redan de facto har etablerat sig på Åland.
– Det finns redan en fast stam i hela skärgården och en lokal population på Järsö och Nåtö nära södra fasta Åland.
Han säger att den okontrollerade jakten på vitsvanshjort som får bedrivas på andra sätt än jakt på älg och rådjur har lett till konflikter i skärgården, vilket försvårar en ändamålsenlig förvaltning av rådjur och älg lika mycket som beträffande vitsvanshjorten.
Markägarna bestämmer
För att förebygga en situation där den samlade hjortdjursförvaltningen fallerar behöver regelverket enligt Juslin harmoniseras så att de tre olika hjortdjursarterna förvaltas inom ramen för en gemensam plan oavsett om man har som målsättning att ha så lite vitsvanshjort som möjligt eller om man vill förvalta en jaktbar och balanserad stam.
– I slutändan blir det upp till markägarna att bestämma, säger Juslin.
Själv tar han i dagsläget inte ställning till om Åland även ska ha en stam av vitsvanshjort och i så fall hur stor. Han betonar i stället att det är en politisk fråga att bestämma när det finns en förvaltningsstruktur som ger möjlighet att jobba med målsättningar och planera hur stor avskjutningen ska vara på rådjur, älg och även vitsvanshjort.
– Utan förvaltningsstrukturen är det enbart enskilda markägare som avgör om vitsvanshjortar ska jagas eller inte, säger Juslin.
Han berättar ska landskapsregeringen snart ska ta ställning till det förslag om ändring av jaktlagen som enheten för jakt och viltvård tagit fram.
”Stor negativ inverkan”
I ett utlåtande om lagändringen som ÅPF:s vd Sue Holmström skickade redan i november kallar hon det ”anmärkningsvärt” att ÅPF inte fanns med på remisslistan när man föreslår en ändring av jaktlagen ”som har stor negativ påverkan på både jord- och skogsbruket”.
Hon hänvisar till den ”kraftiga” ökningen av antalet vitsvanshjortar i södra och sydvästra Finland och konstaterar att de ”orsakar stora skador i odlingar och skogsplanteringar”.
I remissen påpekar ÅPF också att det liggande förslaget lägger all makt på jaktförvaltaren (Robin Juslin) ”som förmodligen önskar att hjortstammen ökar”.
Juslin har pratat med ÅPF efter remissyttrandet, men påpekar att nuvarande lagförslaget inte tar ställning till om vitsvanshjorten ska tillåtas att fortsätta etablera sig på Åland.
”Flexibel lösning” för vitsvanshjorten
ÅPF anser däremot entydigt att vitsvanshjorten inte ska tillåtas etablera sig i landskapet. Ålands åkerskiften är i medeltal bara 1,45 hektar stora och därmed ”omöjliga att stängsla in med två meters elstängsel”.
– Med en livskraftig hjortstam skulle odling av spannmål, oljeväxter, grönsaker och potatis omöjliggöras. Även betesskador i skogsplaneringar skulle öka, påpekar ÅPF och framhåller att vitsvanshjorten i den nationella strategin har klassificerats som en främmande art som ska observeras och som lokalt kan vara skadlig.
Ett tätt bestånd av vitsvanshjort kan enligt ÅPF också vara skadligt för hotade växtarter i naturskyddsområden.
ÅPF föreslår att landskapsregegeringen går in för en ”flexibel lösning” som möjliggör tillstånd att fälla vitsvanshjort avvikande från arealbegränsningar.
Skogsägarna vill hålla vitsvanshjorten borta
Styrelsen för Ålands Skogsvårdsförening anser i sitt remissvar genom ordföranden Johan Mörn och verksamhetsledaren Torbjörn Björkman att en hjortdjursstam bestående av rådjur och älg är tillräcklig på Åland.
– Målsättningen bör vara att motverka en utbredning av en tredje art som vitsvanshjorten i detta fall. Vi har lokalt omfattande skador förorsakade av rådjur och älg vilket förorsakar kvalitetsförsämringar och ekonomiska förluster, skriver de två.
Däremot ser de positivt på att det för jakt på vitsvanshjort föreslås samma arealkrav på 150 hektar ”för att bibehålla jakten under ordnade former”.
– Det bör dock kunna göras undantag från arealregeln om det gäller skyddsjakt, betonar skogsvårdsföreningen.
Småskalig rådjursjakt och billigare jaktkort
Beträffande lagförslaget i övrigt anser skogsvårdsföreningen att rådjursjakten bör undantas från krav på jaktledaransvar samt varselfärger för att kunna ”bibehålla traditionen av småskalig jakt i mindre jaktlag som bedrivs av lokala jägare på mindre marker”.
Detta krav bör enligt skogsvårdsföreningen inte gälla vid rådjursjakt om antalet deltagare understiger fem personer.
För att gagna en generationsväxling inom jägarkåren föreslår Mörn och Björkman en lägre avgift för jaktkort för ungdomar enligt modell från riket.
– En tillräcklig stark jägarkår gör också att hjortdjursstammen bibehålls på en rimlig nivå, skriver de och efterlyser samtidigt ett enklare förfaringssätt vid skytteprov för att hålla nere både administration och jägarnas kostnader.