Det åländska vårbruket har för specialodlingens del fått en lovande start, trots den välkända krisen med brist på utländska säsongsarbetare. Det har satt odlarnas kreativitet på prov.
– Just nu har vi två kockar som jobbar med oss och i juni kommer åtminstone tre åländska killar, berättar grönsaksodlaren Anki Mansén-Kalm.
Tillsammans med sin man Leif Kalm odlar hon grönsaker på friland och även i växthus. Hittills i år har de planterat isbergssallat, fänkål och blomkål samt satt rödlöken.
– Vi driver också kontinuerligt upp plantor i växthuset fram till och med 20 juli och tills vidare har allt gått enligt planerna.
Liksom för äppel- och andra specialodlare uppstår det stora behovet av arbetskraft först under skördetiden senare i sommar.
– Hittills har vi klarat oss med lokal arbetskraft från bekantskapskretsen. Ett problem är att många som studerar försvinner i augusti, men just nu känns det som att personalsituationen kommer att ordna sig, säger Mansén-Kalm som är utbildad trädgårdsmästare.
Den mesta löken satt redan i april
Paul-Mårten Sjölund som är odlingsrådgivare och kvalitetsansvarig vid odlarägda andelslaget Ålands Trädgårdshall ÅTH konstaterar också att bristen på utländska säsongsarbetare har vållat en del ”huvudbry” för många grönsaks- och fruktodlare.
– Ändå har odlarna fått löken i marken under ganska gynnsamma förhållanden.
Den åländska lökarealen är i år något mindre än tidigare.
– Men antalet plantor är nästan detsamma. Odlarna kan sätta löken lite tätare vartefter de har byggt upp bevattningskapaciteten, förklarar Sjölund.
Han beskriver säsongen hittills som en ”långdragen vår”.
– I april har nederbörden varit obetydlig och markerna torkade upp tidigt av den ihållande nordanvinden. Det har inte kommit någon riktig värme, men ändå är det ganska viktigt att få ner löken tidigt för att ta vara på markfukten.
I år är det första gången på länge som ÅTH har en så stor andel som 95 procent av löken i marken redan i april.
– Valborgsregnet gjorde mycket gott för lökens etablering och förstås för alla andra grödor. Om frosten håller sig borta ser det lovande ut.
Utmaning med nya ogrässorter
Dennis Grönroos som är Ålands Hushållningssällskaps rådgivare för specialgrödor som lök och potatis påpekar att det beroende på jordarterna ser ganska bra ut i markerna.
– I genomsnitt till och med jättebra.
Ett växande orosmoln är däremot att det efter den varma och praktiskt taget snöfria vinter som Åland haft i år kommer nya sorters ogräs som exempelvis hönshirs samt nattskatta och andra Solanum-ogräs som är besläktade med potatis. Det börjar enligt Grönroos bli ”problematiskt”.
– Sådana nya ogräs börjar också finnas på fastlandet. Normalt funkar det ändå rätt så smidigt och de åländska jordbrukarna har hittills klarat de nya utmaningarna ganska bra, tycker Grönroos.
40.000 nya träd ska nu planteras
Ålands Frukt- och Bärodlarförenings ordförande Yngve Österlund tycker att arbetet ”rullar på” trots coronapandemin som åtminstone för tillfället stoppat tillgången på de utländska säsongsarbetare som inte fanns på Åland redan innan gränsernas stängdes.
– Det händer mycket nu i maj när 40.000 nya träd ska planteras. Mest oroliga är vi för sådana kalla nätter som det var för en dryg vecka sedan, men annars går det framåt.
Yngve fortsätter att odla äppel på 6,4 hektar i Geta sedan bonussvärsonen Conny Sahlin med frun Grace Rönnblad tagit över en del av hans odlingar och nu odlar äppel på sammanlagt ca 10 hektar i flera byar i Geta.
I vår ska de plantera 2.500 respektive 5.500 nya äppelträd.
– Man måste föryngra och förnya odlingarna så att de har en jämn åldersstruktur. Dessutom röjer vi bort gamla sorter som inte längre ska finnas på marknaden.
Generationsväxling med driftiga nya odlare
Österlund påpekar att det under de senaste åren skett en stor generationsväxling inom den åländska äppelodlingen.
– De unga odlarna är aktiva och duktiga och vågar jobba för utveckling inom branschen. Det är är också nya syrefattiga ULO-lager på gång.
Fruktodlarbasen hoppas att åländska ungdomar och odlarnas bekanta ställer upp redan under försommaren när nyplanterade träd ska bindas upp samt för kartgallringen i juli.
Den intensivaste arbetsperioden är ändå äppelplockningen som pågår mellan den 10 augusti och fram till 20 oktober. Efter det sker ännu sortering och packning, så det finns goda möjligheter till sådana minst tre månader långa arbetsperioder som exempelvis myndigheterna i Ukraina ställt som villkor för att släppa arbetare utomlands.
Men hur det sist och slutligen ordnar sig med de många säsongsarbetare som den åländska äppelodlingen behöver är fortfarande en olöst fråga. Kanske kommer det i coronapandemins spår att i höst finnas arbetslösa ålänningar som är beredda att hjälpa till.
– Nu hoppas vi i ändå första hand på att det före, under och efter äppelblomningen, som är den mest kritiska perioden, inte blir några riktigt katastrofkalla nätter, säger Yngve Österlund.