Valiogruppens medlemsandelslag, vars medlemmar producerar 80 procent av all mjölk i Finland, aviserade i slutet av förra veckan att man inför en ny prissättningsmodell för sina producenter.
Valio vill bygga upp en ny modell för att bättre kunna förutspå och styra mjölkmängderna. Modellen är ett flerprissystem med ett A-pris, B-pris och C-pris. Modellen tas i bruk från och med 2021. Förändringen är stor, men upplevs av många som nödvändig. Sedan mjölkkvoterna i EU upphörde 2015 har Valio haft en situation där en stor del av mjölken som man tagit emot har blivit billigt mjölkpulver i bulkform för exportmarknaden. Det är ingen särskilt god affär.
Enligt Valio är däremot marknadens efterfrågan på olika mervärdesprodukter i allmänhet men mjölkpulver av hög kvalitet i synnerhet, så kallat mervärdespulver, större än mejerigruppens framställningskapacitet. Det högkvalitativa mjölkpulvret är en produkt som säljs i konsumentförpackningar närmast för den asiatiska och arabiska marknaden.
Den nya prissättningsmodellen blir i grund och botten en form av kontraktsproduktion. Kontraktsproduktion i sig är en bra sak för en producent. Den ger ekonomisk förutsägbarhet och framförhållning på gårdsnivå. I det här fallet är kontraktsproduktionen också bra för uppköparen, det vill säga anskaffningsandelslagen, som ägs av bönderna själva. En del bönder, och det är främst fråga om de som vill bygga ut sin produktion inom de följande åren, men ännu inte har ett investeringsbeslut på det, kan komma att drabbas negativt.
Kvotsystemet med statligt styrda kvoter vill vi inte ha tillbaka. Systemet var mycket stelt och cementerade produktionen och investeringarna inom mjölksektorn. Systemet blev visserligen bättre när man kunde börja handla med kvoter, men var fortfarande långt ifrån bra. Pengarna som kvoterna köptes med gick ju i regel ut från näringen. Det som Valio nu vill införa är förstås inte samma sak och skiljer sig från det vi upplevt inte minst genom att det skulle ske på mejerinivå.
Valio meddelar att de slutliga besluten inte ännu är fattade och att besluten på detaljnivå ska tas av anskaffningsandelslagen. Till exempel i Frankrike och flera andra EU-länder har man i dag en liknande modell med kontraktsproduktion för mjölk som verkar fungera bra. Och viktigast av allt, i slutändan genererar den ett högre producentpris. Nu bör man ta efter de goda exempel som finns i Europa. – SP