En metod som utvecklats i Sverige för att förenkla lantbrukets överdimensionerade byråkratiska regelbörda presenterades vid Ålands Hushållningssällskaps årsmöte i Mariehamn den 3 april.
– Allra värst drabbar regelbördan fårfarmarna, förklarade projektledaren Sara Bergström Nilsson från Hushållningssällskapet Halland och fick energiskt medhåll av Mia Söderdahl, som tidigare under många år varit Ålands fåravelsförenings ordförande.
Byråkratin belastar och kostar inte bara i Finland utan också i Sverige. Där ökade antalet lagkrav på jordbruket med 135 procent (!) under 25-årsperioden 1996-2021.
Men lantbrukarnas protester klingade för döva öron när de vände sig till olika myndigheter.
– Det var helt stumt. Vi trodde att tjänstemännen skulle göra vågen när vi föreslog förenklingar, men det ansågs nästan alltid vara någon annans ansvar, berättade Nilsson i sin presentation.
Färre men bättre
Hon och andra anställda inom lantbrukssektorn bestämde sig då för att skapa en metod för hur man kunde minska vad hon kallade ”regelbördan för lantbruksföretag” genom att identifiera onödig lagstiftning och skapa en kanal där lantbrukare kan lämna in förenklingsförslag.
Samtidigt föreslogs också en metod som säkerställer att förslagen verkligen behandlas.
– Målet var att utveckla nya samarbeten som säkerställer färre men bättre kontroller av lantbruksföretag.
Via en hemsida där man kunde lämna förslag på förenklingar samt djupintervjuer med 20 företag bedömdes konsekvenserna av mer än 50 ändringsförslag. Ett 20-tal av dessa förslag behandlades sedan på ”dialogmöten” med myndigheter och branschorganisationer.
Dessutom gjordes en internationell jämförelse av hur 15 lagkrav har tillämpats i fyra-fem olika länder. Den visade exempelvis att man i Sverige och flera andra länder måste dokumentera varje förflyttning av fåren.
Som undantag nämndes Estland där det inte alls behövs någon dokumentation och Finland som kräver dokumentation endast när fåren skickas till slakt.
– Men det stämmer inte riktigt. Åtminstone här på Åland måste vi dokumentera alla förflyttningar, protesterade Mia Söderdahl.
Överlappande kontroller
Kartläggningen i Sverige jämförde också branschernas och myndigheternas kontrollprotokoll och kunde då konstatera många överlappningar, vilket är välkänt också i Finland.
Bland de förenklingsförslag som tagits fram nämnde Nilsson en ”gårdsapp” för all dokumentation, en nedre gräns för när lagstiftningen gäller beträffande exempelvis avfall, växtodlingsplaner och kemikalieförteckningar, lindrigare krav på dokumentation av kemiska bekämpningsmedel samt förtydligande om biotopskyddet.
– Varför tillåts inte chipmärkning av nötkreatur på samma sätt som med hästar? Och om ett djur tappat bägge sina öronmärken borde det ändå gå att skicka till slakt. Det viktiga är att det är rätt rapporterat till nötkreatursregistret CDB och att ersättningsbrickor finns, var exempel på andra förenklingar som Nilsson lyfte fram.
Utredningarna har också visat hur förenklingsförslag kan förbättra lantbrukets konkurrenskraft samt öka Sveriges självförsörjningsgrad och lantbruksföretagares investeringsvilja.
Men det har ingalunda varit lätt att komma vidare. En stor del av svårigheterna gäller makten över kontrollerna när varken myndigheterna eller branschföretagen vill minska sitt inflytande över gårdarna.
– Man måste vara superenvis och bara kämpa på. Nu är det kontroller om och om igen! Det finns exempel där samma sak kontrolleras upp till fyra gånger. På mjölkgårdar kontrolleras exempelvis 67 procent av alla kontrollpunkter mer än en gång!
Men enligt Nilsson har förenklingskraven trots all motsträvighet ändå gett resultat.
– Det är inte nedförsbacke varje dag, men det händer saker även om det går långsamt, konstaterade hon.
Fokus på saker som gör skillnad
Nu har Sverige exempelvis fått ett särskilt Förenklingsråd, där myndigheter och bransch möts för att identifiera förenklingsförslag samt prioritera dem för att fokusera på saker som verkligen gör skillnad för lantbruksföretagen.
Och beträffande möjligheter till regelförenklingar i Finland var Nilssons råd att ”ta vid där vi slutar”.
– Ta det inte från början. Det finns mycket färdigt material och jämför med andra länder, var hennes rekommendation.
Trots att föredraget hölls via nätuppkoppling blev det också en del diskussion och åsiktsutbyte med den åländska publiken. Bland annat konstaterades att jämförelserna hur EU-regler tillämpas endast gjorts mellan länder i norra Europa och inte alls med Sydeuropa, där man enligt mångas uppfattning är bättre att hitta på enkla och smidiga lösningar.
Sparrisodlare ny i styrelsen
Hushållningssällskapets årsmötesförhandlingar med bokslut och budgetförslag löpte som på räls under ledning av ordföranden Carin Holmqvist och med VD Jenny Enbär som sekreterare.
Den enda förändringen i styrelsen är att Nikolaj Karlsson, som tillsammans med sin familj odlar bland annat sparris i Jomala Gottby, valdes till ny ledamot efter viceordföranden Erik Ekström, som ville sluta efter mer än tio år i HS-styrelsen.
Omvald blev äppelodlaren Jon Lindeman som även är samarbetspartner för försöksodlingen i Finström Västanträsk.
Till årets nyheter hör en uppgradering av tekniken för de tolv väderstationer som finns utplacerade runt om på Åland. Försöksverksamheten ska också få en ny maskin för fruktodlingens mognadstester samt en optisk stärkelsemätare.
Efter flera års överskott visar budgetförslaget för 2025 ett underskott på drygt 11.000 euro. Den viktigaste finansieringskällan är landskapsregeringens femåriga ramavtal som just nu är under förhandling för perioden 2026-2030.