Inför SLC:s kongress senare i juni lägger organisationen fram ett utkast till ett förslag om effektivare och enklare finansieringssystem för lantbruket där matproduktionen bortkopplas från klimat- och miljöåtgärder. Nya statliga och privata finansieringskanaler efterlyses både inom jord- och skogsbruk.
– Ett av de stora bekymren med dagens stödsystem är att vi har en mängd klimat-, miljö- och biodiversitetsåtgärder som fungerar som grundförutsättningar i stödsystemet. Småpetiga och byråkratiska datum och regelverk måste följas och förorsakar lätt sanktioner, sammanfattar SLC:s ordförande Mats Nylund.
Skogsbruket pressas på motsvarande sätt av komplicerade och motstridiga EU-regler och inskränkningar från kommunala markanvändningsplaner och landskapsplaner. Även här ses ett behov av en ny riktning där frivillighet och incitament ersätter tvång och detaljreglering.
SLC lyfter därför fram ett förslag till en effektivare och mindre byråkratisk finansiering av lantbruket som möjliggör att miljönytta kan finansieras av stat och marknad baserat på frivillighet.
– Utkastet tar avstamp i vår klimatvägkarta och biodiversitetsfärdplan. Men vi har också tittat på det som bereds på våra ministerier samt beaktat vad den nuvarande EU-kommissionen har att säga i frågan.
Syfte och mål
Syftet är att skapa ett incitamentsbaserat system för finansiering av miljö- och klimatåtgärder inom lantbruket. Finansieringen föreslås komma från både offentliga och privata källor.
Staten, främst genom miljöministeriet, står för en del, medan marknadsbaserad finansiering spelar en viktig roll. Företag och kommuner kan exempelvis köpa klimat- eller biodiversitetsnytta genom krediter, certifikat eller klimatkompensation. Det kan även handla om direkt upphandling av specifika miljöinsatser.
– Vi tror att steget framåt är ett system där man bortkopplat från stödstrukturer kan hitta finansieringsmodeller där de som är på riktigt intresserade av att producera miljö- och klimatnytta hittar redskapen för det, förklarar Nylund.
Nylund poängterar att alternativet skulle vara att vänta på krav från samhällets sida. På skogssidan finns det redan framlagts krav på begränsning av avverkningar, medan man på jordbrukssidan går åt utsläppen från nötproduktionen.
– Det viktiga är därför att vi är först ute så att vi har en modell att slå i bordet före det kommer krav. Enligt vår syn skall de som vill producera mat kunnat göra det, medan de som vill producera miljönyttor skall kunna välja detta och också få betalt.
Rätt tid att skrida till verket
Nylund understryker att utkastet är ett arbetspapper som ännu lever, och som i och med kongressen förhoppningsvis får mera kött på benen.
– Förhoppningsvis får förslaget förankring ute bland våra medlemmar. Genom ytterligare diskussion kunde vi få till stånd ett mera strukturerat papper inför nästa riksdagsval.
Enligt Nylund är det nu rätt tid att skrida till verket. EU-kommissionens linjedragningar handlar i dagens värld om att jordbruksstöden skall användas för att producera mat, och i samband med det nya CAP-programmet finns därmed en ypperlig möjlighet att se över det nuvarande systemet.
– Det avgörande i allt det här är frivilligheten. Som skogsägare och jordbrukare har vi ett ansvar att bära för samhällsutvecklingen, men samhället kan inte heller diktera ensidigt, utan de krav som ställs gemensamt måste finansieras gemensamt – och det här är vår öppning i frågan.