Varje sommar ska nötkreatur i båsladugårdar få vistas ute i minst sextio dagar. Den här sommaren utför Mellersta Österbottens miljöhälsovård intensifierad övervakning av betesgång. Det innebär i praktiken att en del gårdar kontrolleras en gång i månaden från maj till september.
Sedan 2006 har det enligt lagstiftningen varit ett krav för båsladugårdar att mjölkkor och kvigor som föds upp för mjölkproduktion och hålls bundna ska släppas ut på bete eller i rasthage under minst sextio dagar.
Perioden som avses är från 1 maj till 30 september och gäller alla båsladugårdar som inte har fått befrielse på grund av att ingen lämplig betesplats finns eller att rastningen inte kan ordnas av orsaker som hänför sig till trafiken, terrängen eller avstånden.
– Merparten av båsladugårdarna har djuren ute enligt vad lagen kräver. Men det finns också gårdar som inte följer lagen sedan tidigare och det är just de gårdarna som vi nu granskar mera intensivt, säger Nanna Lindqvist, tillsynsveterinär vid Mellersta Österbottens miljöhälsovård.
År 2016 fick de lokala myndigheterna granskningsanvisningar av Regionförvaltningsverket och sedan dess har kontroller utförts. Till en början gjordes granskningar två gånger per säsong men i takt med att antalet gårdar som ska granskas minskar finns nu möjlighet att utöka granskningarna till fem gånger.
– Vi kom fram till att det behövs fler granskningar för att kunna följa upp om djuren verkligen är på bete. Det innebär att vi i år gör en kontroll per månad från och med maj till september, det vill säga totalt fem gånger, förklarar Lindqvist.
Följer upp på basen av tidigare granskningar
Gårdarna som granskas intensivare nu är de som enligt tidigare granskningar från åren 2017-2019 misstänks att inte ha djuren på bete enligt vad lagen kräver. Området gäller Mellersta Österbottens landskap samt Kronoby, från Perho i öster, Kronoby i söder och Toholampi och Kannus i norr och fram till kusten.
– Enligt deras bokföring har djuren nog varit på bete eller i rasthage men i vissa fall har vi aldrig sett mjölkkor utomhus. Sannolikheten att vi ser kor ute ökar genom att vi besöker gårdarna fler gånger.
Hur kan ni avgöra det på basen av ett besök per månad?
– Om djurägaren enligt bokföringen haft korna ute i minst sextio dagar och det råkar sig att vi inte har sett några djur ute alls i flera år i rad så är det osannolikt att kravet uppfylls. När vi granskar så här intensivt nu är det sannolikt att vi ser kor ute vid några tillfällen, svarar Lindqvist.
Gårdarna som övervakas intensivare är alltså gårdar som finns med på övervakningslistan på basen av förra sommaren och som enligt tidigare granskningar eventuellt inte följer lagen. Men nya gårdar kan tillkomma om en anmälan gjorts.
– Ibland får vi in anmälningar från allmänheten. Men om vi kör förbi båsladugårdar och vet att där finns djur men inte ser dem ute kan vi göra en övervakning på grund av det. Så nya gårdar kan tillkomma, förklarar Lindqvist.
På grund av coronaviruskrisen har Livsmedelsverket ändrat förfarandet vid stödövervakningen. I år ska inspektörerna enligt Livsmedelsverkets föreskrifter meddela om alla övervakningsbesök i förväg. Men enligt Lindqvist gäller inte de föreskrifterna vid övervakning av betesgång.
– Eftersom vi under våra granskningar varken granskar djuren eller dess omvårdnad eller går in i några byggnader behöver vi inte meddela jordbrukaren om att vi kommer. Vi ser då inte att det finns någon risk att vi sprider smitta eftersom vi kan hålla distans, säger Lindqvist.
Och fortsätter:
– När vi ber om bokföringen ber vi den som granskas att hämta ut den. Så på så sätt kommer vi inte i kontakt med någon fysiskt.
Skickar ett hörandebrev
I samband med att gården granskas får de en blankett av Mellersta Österbottens miljöhälsovård. Där framgår datumet för övervakningen och om djuren under inspektionstillfället varit ute på bete eller inte. Från blanketten framgår också om det vid tillfället fanns eller inte fanns tecken på att djuren varit på bete.
– Om vi ser brister skickar vi efter slutförd övervakning på hösten ett hörandebrev per post och därefter har djurägaren i genomsnitt tre veckor på sig att lämna genmäle per e-post eller brev. Efter att tiden löpt ut fattar vi eventuellt beslut i djurskyddsärende och skickar detta till kännedom till polisen och Regionförvaltningsverket (RFV).
I samband med det första beslutet har miljöhälsovården skrivit om påföljder. Djurägaren har tid på sig till följande sommar att ändra sitt förfarande så att djuren hålls ute i minst sextio dagar.
– Om vi inte följande sommar kan verifiera i samband med våra granskningar att djuren då är ute så kan RFV vid behov förelägga med vite, alltså ge djurägaren böter. Men den biten är inte på vårt bord och vår förhoppning är naturligtvis att det inte ska gå så långt, säger Lindqvist.
Lindqvist är medveten om att det för båsladugårdar med upp till femtio djur kan vara en utmaning att ha djuren ute i enligt vad lagen kräver. Men hon anser att det är viktigt att lagen följs.
– Det finns också många fördelar med att djuren får vistas ute. Båsladugården hålls renare och djuren mår bättre. Och som sagt följer de flesta djurägare lagen, vilket är positivt. Men vi har också en skyldighet att granska de gårdar som vi misstänker inte gör det, säger hon.