Efter tre månader av intensivt byggarbete har Paul och Martina Snellman i Kållby, Pedersöre, under hösten kunnat ta sin nya livsmedelshall för honungsverksamhet i bruk. Paret som har cirka sjuttio bisamhällen utplacerade på ett tiotal platser inom en femkilometers radie från hallen vill ännu inte kalla sig professionella.
– Men vi har kommit mycket längre än att vi bara skulle kalla det för en hobby, säger Paul.
Livsmedelshallen på nästan femtio kvadratmeter är ny och fräsch och en fröjd att jobba i för Paul och Martina som tidigare slungat och tappat sin honung på burk i hemmets hjälpkök. För den som producerar mer än 2.500 kilo honung per år krävs att arbetet utförs i en av hälsoinspektionen godkänd livsmedelslokal.
Efter slutskattningen i medlet av augusti, när säsongens sista honung samlades in, kunde Paul konstatera att årets medelskörd är cirka 30 kilo per samhälle, vilket ger en totalskörd på under 1.500 kilo. Att jämföra med fjolårets 55 kilo per samhälle och en totalskörd på 2.300 kilo.
– Våren var kall, säger Paul. Men sedan hade vi en period strax före midsommar då det kom jättebra med honung och vi såg med tillförsikt fram emot att det kunde bli ett bra honungsår.
Men vädret slog om och bara ett par veckor efter midsommar blev det svalt och blött. Efter det har bina i princip inte samlat in någon honung alls. Bin flyger inte då det regnar utan stannar inne och livnär sig av den honung de redan samlat in.
– Årets honung är också något fuktigare än normalt, säger Paul. Från Finlands biodlares förbund har det meddelats om att det kan vara bra att torka honungen, vilket kan göras genom att man förvarar den i ett rent, torrt och doftfritt utrymme dit man också kan placera en lufttorkare.
Valde satsa
Det har gått fyra år sedan Paul och Martina köpte sina två första bisamhällen från Ohlssons bigård i Munsala, Nykarleby. På bara ett par år utökades samhällena till närmare tjugo stycken och snart insåg paret att de ville satsa.
I våras sade Paul upp sig från sitt fasta jobb som styckare på Snellmans i Jakobstad för att på allvar kunna ägna sig åt biodling fyra månader om året.
– Att jobba heltid med honungen bär sig inte ekonomiskt med den storlek på bigården som vi har, säger han. Därför jobbar jag resten av året på mitt gamla jobb, fast nu som inhyrd personal från eget företag.
Som biodlare är Paul självlärd. Kunskapen hämtar han främst från litteratur och Youtubeklipp och så frågar han råd av äldre odlare när det uppstår problem.
– Det första man bör lära sig som biodlare är att gå igenom ett samhälle, förklarar han. Att våga ta upp ramar och att lära sig se vad som är på gång, som exempelvis när bina vill byta drottning eller när de vill svärma.
– När blomningen är på topp måste det finnas kraft i samhället, fortsätter han. Finns det inte det blir man utan honung, vilket är en ekonomisk förlust. Därför går en stor del av svärmperioden under försommaren åt till att motverka svärmningen.
Samhällets drottning byts ut
Ungefär en gång i veckan bör en biodlare se över sina samhällen. Bikupornas yngelramar gås då noggrant igenom och alla drottningceller plockas bort.
Samhällets drottning byts ut efter 2-3 år då äggproduktionen börjar minska och samhället behöver en mera produktiv drottning.
– Man måste se till så att bina har gott om utrymme och inte vill svärma, förklarar Paul. Ifall utrymmet är för litet svärmar de naturligt och då kan halva bisamhället sticka iväg med drottningen. Det kan förhindras genom att man till exempel gör en toppavläggare för att svärmlusten ska avta.
Under sommaren måste också drönaryngel skäras bort eftersom varroakvalster – en parasit som lever på honungsbin – föredrar att föröka sig i dem.
Varroatrycket hålls främst nere genom att biodlaren behandlar samhället med organisk syra, myrsyra, oxalsyra och tymol i samband med den andra inmatningen på hösten.
Fin respons
Nyslungad honung är vad som intresserar kunderna allra mest och i sommar har Paul och Martina slungat honung vid fyra tillfällen. Många anser att försommarhonungen är den bästa och den godaste.
– Vi har fått bra respons på våra produkter, säger Martina. Vi har en väldigt ljus honung som är mjuk i smaken, att den är ljus beror på vad bina samlat.
Först ut av de blommor som bina besöker under sin korta arbetssäsong är vide och maskros. Därefter kommer lingon, blåbär och trädgårdarnas bärväxter.
Huvuddraget – när naturen står i full blom samtidigt som bisamhällena har många aktiva bin som samlar honung – infaller samtidigt som när hallonen blommar, medan klövern blommar ända in på hösten. Under vissa år bjuder även mjölkörten på mycket nektar.
– En bra honung är mild i smaken och har fina kristaller, förklarar Paul. Det är viktigt att man lyckas med inympningen så att honungen känns mjuk i munnen. Jag tycker själv att honung av hallon och lingon är jättegod. Lingon ger en smak av kola, medan hallon ger en ljus honung med citrusnyanser.
