Inom den norska husdjursnäringen har parterna enats om en gemensam handlingsplan mot antibiotikaresistenta bakterier. Handlingsplanen blev färdig för ett par år sedan. Den fungerar som en uppföljning av Norges nationella strategi mot antibiotikaresistens, som är i kraft ännu nästa år.
Synnøve Vatn som är facklig chef inom hälsotjänsten för får och boskap samt beredskap, Animalia, berättar om handlingsplanen på Nordiska bondeorganisationernas centralråds utvidgade presidiemöte i Reykjavik nyligen.
Norska Animalia har mycket gemensamt med vår förening för djurhälsa ETT och har ingen anknytning till föreningen Animalia i Finland.
Till saken hör att MRSA inte har hunnit etablera sig i norska svinbesättningar och att ESBL i norskt fjäderfä har reducerats till ett minimum.
– I Norge är vår ambition att hålla landet fritt från MRSA. Det är ambitiöst, men det lönar sig i det långa loppet, säger Synnöve Vatn.
När det gäller antibiotika, så har norrmännen redan tidigare aktiverat sig för att minska användningen. Sedan 2013 har mängderna således minskat med 10 procent i husdjursbesättningar och med 30 procent bland keldjur.
”Friska djur behöver inte antibiotika”
Bland principerna i planen finns att friska djur inte behöver antibiotika. Exempel på en annan grundläggande princip är att antibiotika inte får användas i förebyggande syfte. Den principen är ju också en direkt följd av den tidigare.
– Några av principerna är med andra ord självklarheter, säger Synnøve Vatn.
De är ändå viktiga inte minst för tydlighetens skull.
– Bakgrunden är att förbrukningen av antibiotika och risken för resistens ökade under ett antal år, och det ansåg vi inte var ok, säger Synnøve Vatn.
Till saken hör förvisso att en hel del gått åt för att medicinera hästar.
Bland utgångspunkterna i handlingsplanen är i alla fall att antibiotika inte ska användas rutinmässigt och antibakteriella medel bara i tillfällen av infektion.
Kroniskt infekterade djur slaktades
Bland de mer drastiska åtgärderna man vidtagit i Norge är att slakta alla mjölkkor som var kroniskt infekterade av mastit. Också kor med högt celltal i mjölken har man arbetat på att fasa ut ur produktionen.
– Det var en stor engångssatsning men den hämtade hem sig på lång sikt. I Nederländerna har man i övrigt beslutat om motsvarande åtgärd, säger Synnøve Vatn.
Rättesnöret är att om besättningarna ska vara friska måste sjuka djur helt enkelt tas bort.
Nämnas kan att behovet och därmed konsumtionen av antibiotika nådde sin kulmen i Norge i mitten på nittiotalet och har gått ner sedan dess. I Nederländerna toppade man 2007 och efter det har användningen sjunkit betydligt.
2014 var Norge och Island de länder där minst antibiotika används bland 29 europeiska länder, Sverige var på femteplats, Finland sjua och Danmark nummer 13.
Resistenta bakteriestammar har minskat
På lång sikt har kampanjerna mot överförbrukning i vilket fall som helst lett till att exempelvis vissa resistenta bakteriestammar som orsakat mastit har minskat.
Också inom fjäderfäproduktionen ligger de nordiska länderna i topp med minst resistenta bakterier.
– Det är i alla fall mycket viktigt att skydda och upprätthålla hälsan hos djurbesättningarna för att få ned användningen av antibiotika. Vi måste försöka vinna förståelse för hur viktigt arbetet är, säger Synnøve Vatn. Det kräver mycket förebyggande hälsoarbete, vi måste värna om och förbättra djurhälsan vilket tyvärr inte är någon självklarhet ännu.
I Norge har man utarbetat en djurhälsoportal (DHP) på internet, som är avsedd att vara ett verktyg for dokumentation och respons. Målet är att alla diagnoser och bruk av medicin rapporteras dit. Det underlättar övervakningen och sökningen av eventuella ömma punkter.
Centrala åtgärder är att skydda sig mot smitta, både nationellt och på den enskilda gården. När sjukdomar dyker upp är det också viktigt att genast börja på den rätta behandlingen med rätt preparat.
Skydd mot svinpest en utmaning
Den stora utmaningen just nu inom djurhållningen och då i synnerhet svinproduktionen är den afrikanska svinpesten, ASF.
– Att skydda oss mot sjukdomar utifrån är en viktig orsak till att vi försöker hålla koll på vad vi importerar, säger Synnøve Vatn.
Ett delmål i den norska handlingsplanen är att upprätthålla ett gott nationellt smittoskydd och förebygga att sjukdomar och resistenta bakterier kommer in i landet. Bland åtgärder som vidtas för att fylla det här målet är att vägleda importörer av djur, djurmaterial eller av utrustning som kan tänkas vara smittobärande.
Ett annat delmål är bättre smittoskydd bland besättningarna och på gårdarna. Bland åtgärder som vidtas för att uppnå det målet är att ge råd och vägledning till bönder och till andra grupper med uppgifter i norska husdjursbesättningar. Det gäller bland annat att skapa och upprätthålla rutiner för att reducera riskerna för introduktion av smittobärande material eller resistenta bakterier. Det är också viktigt att informera om säkrare transporter och bättre smittoskydd inom besättningen.
På lång sikt är ett viktigt mål även att skaffa ny kunskap genom forskning och utveckling.