– Skogsfrågorna ligger mig varmt om hjärtat och skogen är nog fortfarande – trots att en del vill tona ner det – Finlands gröna guld.
Så inledde riksdagsledamot Anders Norrback (SFP) sin syn på skogen under Skogsdagarna förra veckan. Intervjuad av SLC:s skogsombudsman Anders Portin kom Norrback att för åhörarna berätta om hur skogsfrågorna behandlas i riksdagen.
Norrback berättade inledningsvis om lagstiftningsprocessen i riksdagen, det vill säga hur ett ärende först genomgår remissdebatten i stora salen för att därefter remitteras till ett utskott, och sedan igenom återgå till stora salen för diskussion.
– I skogsfrågor är det jord- och skogsbruksutskottet som sköter ärendena, men miljöutskottet och också andra utskott kan ge utlåtanden i vissa frågor. I utskottet kan man sedan som riksdagsledamot försöka få i sina skrivningar i lagförslaget.
Norrback poängterade att skogsfrågorna ofta kan vara ganska omstridda när de behandlas i stora salen, och att den partipolitiska uppdelning som syns i den allmänna debatten även finns i riksdagen.
– Det går en skiljelinje mellan de som ser skogen som allas egendom bortom allemansrätten, och de som betonar äganderätten.
Norrback ställer sig i det senare ledet eftersom han anser att statsmakten inte kan fatta beslut som gör att medborgarna utan kompensation fråntas rätten att använda sin egendom.
– Vi kan inte stifta lagar där alla njuter av frukten medan en grupp blir betalare.
EU-politiken är ohållbar
Norrback tangerade även EU-politiken, som i riksdagen inte går till stora salen, utan sköts av utskotten.
– Gällande EU:s miljö- och klimatinitiativ är det miljöutskottet som är tongivande. I övrigt sköts EU-frågorna av stora utskottet.
Enligt Norrback har den riktning EU tagit lett till en politik som inte är hållbar på lång sikt. Unionen är väldigt processfixerad och i dagsläget är det inte bara målsättningarna som anges i Bryssel, utan det stipuleras även hur medlemsländerna skall nå dem.
– Det här är problematiskt när det gäller skogsbruket eftersom skogarna i Europa är väldigt olika. Medlemsländerna borde själva få bestämma hur målen skall nås, vilket också skulle ge riksdagen en större roll. Utöver detta har EU också en tendens att höja ribban också för dem som redan hunnit långt i klimat- och miljöutvecklingen, vilket är orättvist.