Natur och Miljös paneldiskussion om vattenvård i skogsbruket gick av stapeln förra veckan. Förutom SLC:s skogsombudsman Mats Holmgård deltog även Henry Schneider från Tapio och Annika Ståhl från Skogscentralen i diskussionen.
Natur och Miljös paneldiskussion om vattenvård i skogsbruket bestod av SLC:s skogsombudsman Mats Holmgård, Annika Ståhl från Skogscentralen samt Henry Schneider, Senior Advisor på Tapio. Moderator under kvällen var Natur och Miljös projektledare Nadia Korkman.
Evenemanget, som ordnades i samband med den internationella skogsdagen den 21 mars, är en del av Natur och Miljös projekt Från skog till hav.
Styrkor och förbättringsområden i skogsbruket
Diskussionen inleddes med en fråga från Korkman om vad finländarna kan vara stolta över inom skogsbruket och vad som kan förbättras.
Annika Ståhl lyfte fram det positiva i att skogsfrågor nu aktivt drivs framåt, även om det kan vara svårt att kombinera olika målsättningar. Mats Holmgård poängterade att vi kan vara stolta över hur väl skogarna har vuxit under de senaste decennierna.
– Det kan vi tacka skogsbruket för. Det vi åter borde utveckla är själva debatten, så att vi kunde ha ett positivt debattklimat då det gäller skogen och kunna beakta både det positiva och negativa, sa Holmgård.
Henry Schneider betonade att det småskaliga skogsbruket och det faktum att skogsägandet är fördelat på över 600.000 finländare är en fungerande modell som bör bevaras. Han påpekade också vikten av att förbättra hanteringen av skogsdikningar.
– Det man kunde förbättra, och som vi gjorde dåligt tidigare, är skogsdikningarna. Vattenfrågorna är viktiga, och här kan vi göra mer än vi gör idag.
Hur skall vi förhålla oss till torvmarksskogarna?
Ett centralt tema under kvällen var torvmarksskogar. Annika Ståhl, som leder ett projekt om torvmarksskogar i Österbotten, beskrev hur den efterkrigstida dikningen av skogar är något unikt för Finland som med tiden börjat hanteras på ett nytt sätt.
– Belastningen på vattendragen är större och långvarigare än vad vi tidigare trott, och eftersom en så stor del av våra skogar står på torvmarker är det viktigt att vi granskar helheten. Här tycker jag att restaureringsförordningen hämtat med sig nya diskussioner och idéer.
Korkman frågade om inte fler torvmarksskogar borde restaureras. Ståhl betonade att det inte är så enkelt.
– Det är inte så svartvitt som att skall vi återställa eller inte återställa, utan det finns mycket däremellan som vi kan göra bättre. Vi vill hellre ge en palett av alternativ till skogsägaren. Återställning är en jättesvår fråga där man måste se på helheten och hur andra aspekter, såsom mångfald och klimat, påverkas på kort och lång sikt.
Henry Schneider betonade att restaureringsinsatser bör anpassas efter de faktiska behoven.
– Vi har vissa torvmarkstyper som, särskilt i södra Finland, i praktiken försvunnit. Där kan vi satsa på att restaurera ordentligt, men i norra Finland har vi hundratusentals hektar av karga, dikade torvmarker där restaurering nog inte leder någon vart. Låt dem i stället långsamt återgå till naturtillstånd.
Vattenvårdens villkor och möjligheter
Korkman frågade vidare om hur viktig vattenvården uppfattas vara på fältet och huruvida det finns något som hindrar skogsägare från att vidta åtgärder exempelvis genom kontinuerlig beståndsvård.
– Jag tror att så gott som alla skogsägare ser vattenvården som en viktig sak. Vattenvård handlar ändå om svåra och komplexa frågor och kan därför vara knepigt att genomföra i praktiken. Exempelvis måste det ofta ske i samarbete med andra skogsägare, kommenterade Holmgård.
Schneider poängterade att lokala förhållanden påverkar vilka skogsskötselmetoder som är lämpligast.
– Det finns hot spots där vi verkligen har möjlighet och behov av att satsa på vattenvård, och det finns områden där det inte är lika avgörande. Exempelvis innebär kontinuerlig beståndsvård att mindre vatten når marken för att sedan spolas ut i vattendrag, men å andra sidan görs då fler om än lindrigare avverkningar.
Holmgård betonade att skogsbruket alltid utgår från det befintliga beståndet.
– Har du ett ettskiktigt bestånd i skogen går det inte att trolla om det till ett mångskiktigt bestånd som ligger som grund för kontinuerlig beståndsvård. Ofta är man i den situationen. Men där det finns möjlighet kan det vara ett bra alternativ.
Han tillade också att det behövs mer forskning om kontinuerlig beståndsvård för att bedöma dess ekonomiska bärkraft i jämförelse med slutavverkning.
Balansen mellan skogsbruk och vattenvård
När Korkman frågade hur SLC förhåller sig till skogsbruks- och vattenvårdsmetoder svarade Holmgård att det handlar om att väga olika mål mot varandra.
– Vi har vattenvården men också ekonomin, som ofta väger tungt i skogsägarens börs, och så har vi mångfaldsaspekter i vågskålen.
– Vad väger tyngst? inflikade Korkman.
– Det är skogsägaren som avgör vad som väger tyngst, och vad som är vettigt varierar från fall till fall.
Eftersom Natur och Miljö även planerar ett eget restaureringsprojekt med eventuellt samarbete med skogsägarna var Korkman även intresserade av hur skogsägarna skulle förhålla sig till ett liknande initiativ.
– Jag hoppas att de skulle intressera sig. Dessa frivilliga sätt att delta i olika projekt är ett väldigt lätt sätt för skogsägaren att gå in för olika vattenvårds- och mångfaldsåtgärder, poängterade Holmgård.
Panelens hälsningar till skogsägarna
Avslutningsvis bad Korkman paneldeltagarna skicka en hälsning till skogsägarna om vad de kan göra i sina skogar.
Mats Holmgård betonade vikten av klara målsättningar:
– Oavsett vad man väljer finns det saker som kan göras i den egna skogen. Kanske en källa som kan återställas, eller en röjning som borde göras. Fråga om hjälp om det behövs. Huvudsaken är att man sköter om sin skog och ser till att den växer.
Annika Ståhl var inne på samma linje.
– Bekanta dig med din skog. Vad finns där? Vilka värden har den, och vad kan göras?
Henry Schneider lyfte sammanfattningsvis fram den långa tidshorisonten inom skogsbruket.
– De träd vi planterar idag avverkas om 60-70 år. Hur ser världen ut då? Som skogsägare ska man undvika att göra val som helt utesluter vissa vägar i framtiden. Håll skogen frisk och mångformig, så att det finns olika möjligheter i framtiden.