Spannmalsprodukter Mw
Aalto-universitetets studie visar att närproducerade livsmedel inte är någon självklarhet på många håll i världen. Det är viktigt att upprätthålla Finlands självförsörjningsgrad. FOTO: Mia Wikström
Jordbruk Globalt Marknad

Närproducerad mat få förunnad
ur globalt perspektiv

Endast en bråkdel av världens befolkning skulle klara sig enbart på närproducerade livsmedel, visar en studie gjord av Aalto-universitetet. Under kriser som coronapandemin är en möjligast hög självförsörjningsgrad viktig.

Pekka Kinnunen, doktorand vid Aalto-universitetet har lett studien där man undersökt den minimisträcka som behövs för olika grödor i världen för att människor ska kunna livnära sig på dem.

– Det finns stora skillnader mellan områden och grödor, säger Kinnunen. Till exempel i Europa och USA kan veteproduktion i genomsnitt ske på under 500 kilometers avstånd från konsumenterna, medan genomsnittet i världen ligger på 3.800 kilometer.

Studien fokuserade på sex viktiga grödor för människor: spannmål för tempererade zoner (vete, råg och korn), ris, majs, tropiska spannmål (hirs och durra), tropiska rotfrukter (maniok) och baljväxter.

Forskarna mätte avståndet mellan produktion och konsument både i normala produktionsförhållanden och när produktionskedjorna effektiverades genom mindre matavfall och bättre odlingsmetoder.

Enligt studien kunde 27 procent av världens befolkning få spannmål för tempererade zoner från mindre än 100 kilometers avstånd. Andelen var 22 procent för tropiska spannmål, 28 procent för ris och 27 procent för baljväxter. För majs var andelen endast 11 procent och för tropiska rotfrukter 16 procent, vilket enligt Kinnunen är oroväckande lågt.

Finland bör bibehålla självförsörjningsgrad

Enligt professor Matti Kumpu som medverkade i studien är det uppenbart att det med dagens konsumtionsvanor och produktionsmetoder inte går att tillgodose världens befolkning med föda enbart genom lokal produktion.

– Coronaepidemin betonar däremot vikten av lokal produktion, säger Kumpu. Finland bör åtminstone bibehålla den nuvarande självförsörjningsgraden på cirka 70-80 procent inom livsmedelsproduktionen. Vi borde också avsevärt minska vårt beroende av importerade produktionsinsatser som djurfoderproteiner, gödselmedel och energi.

Genom att öka andelen lokal produktion och förbättra odlingsmetoderna kunde försörjningsgraden förbättras på många håll i världen, men samtidigt kunde det leda till vattenbrist och ökade vattenförorening i tätbefolkade områden.

Forskarna använde i sina beräkningsmodeller begreppet Foodshed – ordet kan översättas som livsmedelsförsörjningsområde.

– Vi definierade Foodshed som områden där man skulle kunna vara självförsörjande inom livsmedelsproduktion, säger Kinnunen. Förutom produktion och efterfrågan beskriver begreppet också infrastruktur.

För enskilda grödor är livsmedelsförsörjningsområdena mycket små. När man ser på alla grödor tillsammans bildas stora helheter som visar att en varierad kost skapar ett komplext nätverk av beroende. När dessa nätverk rubbas blir importberoende samhällen speciellt sårbara.