Det var aldrig ett medvetet val för Michelle Ferm och Robin Libäck i Österhankmo, Korsholm att börja odla exotiska gourmetsvampar i kommersiellt syfte, men efter att de till en början ägnat sig åt olika mindre verksamheter har de nu valt att sätta full fokus på sin svampodling. Under hösten och vintern har de utvidgat och automatiserat sin verksamhet och när renoveringen är klar har paret kapacitet att odla uppemot 400 kilo svamp per vecka.
När Michelle Ferm och Robin Libäck började odla svamp hösten 2017 hade de endast tjugo kvadratmeter till förfogande. Svamparna växte på stockar i odlingstält och skörden bestod av några få kilon per vecka.
Tre förflyttningar och lika många utvidgningar senare har paret nu skapat en arbetsyta om totalt 230 kvadratmeter och skörden är uppe i 150-200 kilo per vecka.
– Utrymmet vi finns i har tidigare varit frysrum och foderkök för en rävfarm, berättar Robin. De var i ett förskräckligt skick, så det har varit mycket jobb då allt måste rivas ner till grunden.
Renoveringen som har slukat mycket tid och pengar är snart klar och de nya arbetsutrymmena består av tre fruktningskammare där svampen växer, två kylrum, ett laboratorium, ett arbetsutrymme för att preparera odlingspåsar samt en större kammare där inokulerade sågspånspåsar lagras i väntan på att svampmycelet växer till sig.
Att det blev just gourmetsvamp är enbart slumpens förtjänst, för när familjen för fyra år sedan flyttade till sitt nya hem – en gård med bra potential för kreativa småföretagare – sysslade paret främst med gym- och caféverksamhet, hypnoterapi, kurser och föreläsningar.
Självlärda svampodlare
Det var den gemensamma drömmen om självhushållning med egna höns och rena grödor som ledde till att Michelle och Robin började odla svamp och när svampstockarna sedan gav större skörd än familjen behövde beslöt de sig för att försöka sälja överskottet via REKO.
Det ena ledde till det andra. Efter bara ett par gånger på REKO kontaktades paret av en lokal restauratör som önskade sig en svampleverans om fem kilo i veckan.
– Jag minns att vi tog det på oss utan att egentligen veta vad vi sysslade med, säger Robin. Vi fick lära oss hur svampodling fungerar den hårda vägen. På den tiden odlade vi också på stock, vilket gör det svårt att styra när man kan skörda svampen.
Ryktet spred sig och kunderna blev fler.
– Om vi hade vetat hur mycket pengar och tid som går åt till det här hade vi aldrig börjat, fortsätter Robin. Vi skulle aldrig ha vågat satsa om vi inte haft kontrakt med kunderna först, som till exempel vissa partiaffärer som lovade att ta in vissa mängder. Marknaden för gourmetsvamp är väldigt liten och vi är i mångt och mycket tvungna att skapa efterfrågan själva.
Mycket svinn och dyra misstag
Näckrosgårdens svampodling sköts helt utan kemiska bekämpningsmedel, allt steriliseras med ånga och blir därmed pastöriserat.
– Det är viktigt att göra något som känns gott i hjärtat, säger Michelle och syftar på att de framställer produkter de kan vara stolta över då varken djur eller människor kommer till skada.
Livsmedelsproduktion är nytt för båda två och den kunskap de idag besitter har de fått från internet samt genom egna experiment och dyra misstag. Grundprocessen är känslig och i början möglade omkring 35 procent av odlingarna bort.
– Det blev mycket svinn i början, men idag är vi nere i tre procent, konstaterar Robin.
Svamparna odlas i en odlingsbas baserad på björkspån och den är aldrig helt ren till en början. Eftersom det kan finnas små mögelsporer i den måste allt vara toppsterilt och pastöriseras under en längre tid.
Att det inte fanns färdigt framtagna maskiner för odling av gourmetsvamp blev en stor utmaning för Michelle och Robin. Det har tagit dem fem olika maskiner för pastöriseringen innan de till slut hittade en som fungerar bra.
Luftfuktighet, temperatur och koldioxidhalt är alla viktiga faktorer när man odlar svamp och även i det avseendet har de varit tvungna att bygga sitt eget system för att kunna hålla koll.
– Svampodling har sina egna utmaningar jämfört med odling av vanliga grödor, säger Robin. Svamparna behöver frisk luft och släpper ut koldioxid, men om koldioxidhalten är hundra miljontedelar för hög kan svamparna bli missbildade.
Näckrosgården har kapacitet att tillverka allt från grunden. De kan exempelvis göra en kulturkloning av en vilt växande svamp för att sedan använda kulturen till vidare odling. Det är dock inte alltid värt att klona alla svampar från grunden, då det av vissa svampsorter finns kommersiella kulturer som förädlats under många år och som därför är mer effektiva.
Konstant utveckling
Näckrosgårdens utbud varierar enligt säsong. Till grundsortimentet hör ostronskivling, kungsmussling och igelkottaggsvamp. Specialsorter som exempelvis almskivling, rosa ostronskivling och shiitake kan fås på beställning, men de kräver också en längre leveranstid.
Paret berättar att de har ett par nya sorter på gång som ingen annan i Europa odlat kommersiellt tidigare samt flera nya asiatiska sorter på kommande.
– Vi försöker att inte bli bekväma utan söker hela tiden nya svampar att testa, säger Michelle.
Definitionen på en bra svamp är optimal fukthalt – den ska varken vara för torr eller för blöt och det är av största vikt att den plockas vid rätt tidpunkt.
– En svamp som skördas på morgonen kan ha fyra dagar längre hållbarhet än en som plockas på kvällen, förklarar Robin. Ibland kan skillnaden vara endast tre timmar.
Hygienen är avgörande när man odlar svamp. Ifall man är ouppmärksam och inte steriliserar händerna efter att till exempel ha kollat telefonen kan bakterier ta sig in.
Livsmedelsmässigt är det dock en säker produkt, kvalitetskontrollen är hård.
– Våra produkter är rena och behöver inte förvällas eftersom de aldrig varit i kontakt med jord, förklarar Michelle.
Men svampsporerna kan vara besvärliga för dem som jobbar med svamp, i synnerhet om man har känsliga luftvägar. Därför är andningsskydd ett måste när man arbetar i fruktningskamrarna.
Outnyttjad naturresurs
Sprängticka är en medicinalsvamp som på senare tid har gjort sig välkänd för sitt höga ORAC-värde* och sina kraftfulla antioxidanter.
Michelle och Robin berättar att de jobbar på att söka och knyta kontakter för att i framtiden eventuellt utveckla ett samarbete med andra aktörer. Bland annat har de informerat skogsägare om hur de kunde köpa in mycelpluggar för att ympa in i björkar på mindre värdefulla skiften.
När sprängtickorna sedan efter några år är färdigt utvecklade har paret planer på att köpa upp dem för förädling.
Priset på en mycelplugg är 1,50 euro plus moms, medan den färdiga sprängtickan i dagsläget har ett kilopris om 25-30 euro. En plugg ger ett kilo sprängticka och varje björk kan stå värd för 4-5 sprängtickor.
Robin berättar att det utöver Näckrosgården finns tre andra ymptillverkare i Finland.
– Det finns en hel del intresse kring sprängtickan och dess slutdestination är till största delen Asien, men ännu finns det ingen som förädlar större volymer i Finland, säger han.
Odling av sprängticka är relativt nytt och för en gångs skull ligger Finland i framkant.
Ett långsiktigt mål för Michelle och Robin är att själva eller tillsammans med andra starta upp en linje för förädling och försäljning av sprängticka i Österbotten.
– I mina ögon är det dumt att folk ympar in och sedan sänder färdiga tickor för förädling till lågprisländer, säger Robin. Då lämnar ju en stor del av kakan där.
Men än har de gott om tid att fundera och planera. Det beräknas ta ytterligare ett par år innan de första österbottniskt odlade sprängtickorna är klara för skörd.
*ORAC (Oxygen Radical Absorbtion Capacity) är ett värde som mäter mängden antioxidanter per hundra gram livsmedel i torkad eller malen form. Ju högre ORAC-värde, desto bättre. Källa: Expressen/Hälsoliv
