Kundfokus, odlingsteknik, sortval, smaktester och nya växthusgrödor. Mycket är på gång inom projekt Lyftkraft. Det har varit fullt upp, säger projektarbetare Moa Sunabacka.
För drygt ett år sedan avslutades projektet InnoVäxthus och det nya projektet Lyftkraft tog vid. Samtidigt minskade projektledare Irene Vänninen sin arbetstid och växthusodlarna har istället fått bekanta sig mera med Moa Sunabacka som anställdes som projektarbetare i april i fjol.
– Till att börja med läste jag på om växthusbranschens dagsläge och satte mig in i projektets bakgrund och målsättning. Rätt snabbt fick jag också träffa packeriernas representanter, odlare och övriga inom branschen för att diskutera projektets arbete. Det har varit intressant att arbeta inom en för mig rätt ny bransch, säger Moa Sunabacka.
Lyftkrafts huvudmål är att arbeta för att Österbottens växthuskluster ska bli mera kundorienterat. Det var ett tydligt mål från odlarna som utkristalliserades inom ramen för InnoVäxthus.
– Det finns en strävan från flera håll att öka samarbetet i hela kedjan. Många odlare kommer aldrig i kontakt med konsumenterna och producerar utan att veta vad konsumenterna egentligen vill ha. För tillfället får odlarna ganska lite feedback från konsument och handel.
– Konsumentundersökningar kan delvis hjälpa med att minska avståndet mellan odlare och konsument men frågan är hur man ska kommunicera resultaten tillbaka till odlarna på ett smidigt sätt, påpekar Sunabacka.
Diskuterar med odlarna
I egenskap av projektarbetare har Sunabacka också diskuterat den inhemska, runda tomaten som dragits med en del kvalitetsutmaningar, bland annat gällande smak och konsistens. Inledningsvis har hon fört diskussioner om sortval och odlingstekniska detaljer med framförallt odlarna.
– När jag träffar odlare och packerier diskuteras också andra saker och olika tankar och idéer ventileras. Min roll är att ta in diskussionerna och sålla ut vissa idéer som vi kan arbeta vidare med. Jag arbetar också med att göra läsvänliga sammanfattningar på projektets rapporter och försöker på olika sätt minska gapet mellan teori och praktik i projektet.
Smak, framförallt på rund tomat, är också något som betonas i projektet. En smakjury utbildas i att provsmaka och objektivt utvärdera nya (och gamla) sorter.
– Odlare har också gjort smaktester och därmed fått bättre insikt i vad smakjuryns arbete innebär. I november ordnades en smakkväll där tio odlare provsmakade runda tomater.
Försöker hitta nya grödor
Ett annat mål i Lyftkraft är att utvärdera nya grödor med potential för den inhemska växthusnäringen. Arbetet har påbörjats men det återstår att se i vilken utsträckning praktiska försök hinner sättas igång inom projekttiden.
– Vi har en lång lista på grödor från vilken vi småningom ska sortera ut minst fem stycken. Valet måste baseras på bakgrundsarbete (kalkyler, efterfrågan och så vidare) och motivering till varför en viss gröda kunde tänkas vara lönsam. Ska nya grödor börja odlas kommersiellt måste det finnas goda belägg för att någon ska våga satsa, förklarar Sunabacka.
– Det handlar egentligen om vilka grödor som helst förutom de som redan odlas kommersiellt i mindre eller större utsträckning, främst tomat, gurka och paprika.
Lyftkraft vill redan tidigt fokusera på hur projektet ska vara till nytta för växthusklustret även efter projektets slut.
– Vi vill samla information som produceras inom projektet till en webbaserad kunskapsbank och hoppas att den ger ett mervärde åt odlarna.
Vad har du fått för bild av den österbottniska växthusbranschen?
– Även växthusbranschen är som Österbotten överlag – företagen arbetar hårt utan att göra alltför stort väsen av sig. Det är ganska otroligt att i norr ha en så hög självförsörjningsgrad året runt på tomat och gurka som vi har i Finland, något som jag tror att många konsumenter tar för givet. I Norge och Sverige har de betydligt mer import av de här produkterna, så lite mer väsen skulle växthusodlarna allt ha rätt att föra om sitt arbete. säger Sunabacka.