En kylslagen och vacker dag i slutet av november nåddes vi av budet att landsbygdens talesman Nils-Anders Granvik gått ur tiden. För många kom dödsbudet som en överraskning. Under en relativt kort tidsperiod förde Nils-Anders en kamp mot en allvarlig sjukdom, och ingen kunde tro att beskedet om hans bortgång skulle nå oss så snabbt. Det är med stor värme och tacksamhet som vi minns ÖSP:s hedersmedlem och hans insatser på olika områden i samhället.
Nils-Anders fick samhällsengagemanget med sig redan från barndomen då pappa Ragnar var verksam både i kommun- och rikspolitiken. Från gården i Småbönders med sitt rika kulturlandskap, sina steniga åkrar och täppor, är steget ändå långt för en bonde till Finlands riksdag, som var kulmen på Nils-Anders politiska karriär under åtta års tid.
Redan som 25-åring valdes Nils-Anders 1969 in i Kronoby kommunfullmäktige, ett uppdrag som kom att sträcka sig över nästan ett kvarts sekel. Social- och hälsovården tillhörde ett av de områden som låg honom varmt om hjärtat. År 1992, då han valde att inte ställa upp för omval, hade han ägnat halva sitt liv åt kommunalpolitik och sade i en tidningsintervju att han tänkte att det får räcka.
Hans aktiva tid började ändå långt tidigare, endast 16 år gammal valdes Nils-Anders in i Terjärv lokalavdelnings styrelse av ÖSP. Hans engagemang inom producentrörelsen kom att bli både långvarigt och djupt. Efter att ha varit förbundsstyrelsemedlem i 14 år, valdes Nils-Anders 1995 till förbundsstyrelseordförande för Österbottens Svenska Producentförbund, ett ordförandeskap som varade i 10 år. Under samma tidsperiod fungerade han också som viceordförande i centralförbundet SLC:s styrelse.
I samband med ordförandevalet sade Nils-Anders att han vill företräda landsbygden och jord- och skogsbruket, samt att han inte hade ambitioner att bli riksdagsledamot, men ödet visade sig vilja annat. Nils-Anders blev under många år en av de starkaste förespråkarna av familjebaserat jord- och skogsbruk i Finland.
Under tiden som föregick Finlands omröstning om medlemskap i EU hade Nils-Anders liksom producentorganisationen samlat krafter mot medlemskapet. Då utfallet i omröstningen blev ett annat och framtiden för jordbruket såg oviss ut var Nils-Anders den som myntade uttrycket ”vi ska höra till överlevarna”. Det syntes också då investeringarna i landsbygdsnäringarna i landskapet under en lång tidsperiod efter EU-medlemskapet var på en hög nivå. Österbotten toppade statistiken i jämförelse med andra områden i landet.
Nils-Anders var tydlig med att betona att han gick uppdragsgivarnas ärenden, han var noggrann med att förankra beslut och linjedragningar i organisationen. Hans person och hans sätt ingav ett brett förtroende på den österbottniska landsbygden. Nils-Anders hade en stark vilja och ett brett kunnande, men var samtidigt ödmjuk och visade respekt för andras tankar och åsikter. Då Håkan Malm drog sig tillbaka från riksdagen var den naturliga efterträdaren för landsbygden Nils-Anders Granvik.
Med stabilt förtroende av väljarkåren invaldes han till Finlands riksdag 1999. I hans arbete i riksdagen och i Svenska riksdagsgruppen var han en naturlig bevakare av och förespråkare för landsbygdens och lantbrukets intressen. Detta skedde också över både språk- och partigränser och inte bara i riksdagen utan i alla organisationer där han var verksam.
Hans kunnande och intresse inom socialpolitiska frågor kom också väl till pass i riksdagsarbetet. Nils-Anders hyste också stark empati, vilket visade sig i hans liberala inställning till bland annat flyktingar och övriga utsatta grupper i samhället.
Efter två perioder i riksdagen tackade Nils-Anders 2007 för sig. För sitt gedigna arbete på olika områden i samhället, tilldelades Nils-Anders hederstiteln lantbruksråd av republikens president i december 2006. På sitt lättsamma och ofta återkommande humoristiska sätt, sa Nils-Anders att det nu var slut på åtta år av ”utbyskommendering” och han får mer tid för familjen, intressen och hembygden.
Nils-Anders hade utöver de redan nämnda, en lång rad förtroendeuppdrag i olika organisationer och alla kan inte omnämnas. I unga år fungerade han som ordförande både i lokala ungdomsföreningen och i Svensk Ungdoms lokalavdelning i Terjärv. Han var också under en lång tidsperiod styrelsemedlem i andelslaget Österbottens Kött. Han fungerade också som ordförande i gemensamma kyrkofullmäktige i Kronoby.
Nils-Anders hade många intressen, på hemgården var det förutom jord- och skogsbruket också hästintresset som genomsyrade familjens liv. Nils-Anders insatser för att utveckla travsporten var mycket betydande och han var även initiativtagare till hästklubben i riksdagen, som under hans tid hade cirka 30 medlemmar. Jakten låg också hans hjärta nära, speciellt i yngre år.
Nils-Anders sjöng i Terjärv manskör under en lång tidsperiod. På senare tid kom husbilen in i bilden. Nils-Anders, Ulla-Maj och dottern Frida gjorde många resor med den runt om i landet.
Utgångspunkten och tryggheten för Nils-Anders var familjen, gården och hembygden. Nils-Anders och Ulla-Maj gifte sig 1969 och deras son Jonny föddes 1980 och dottern Frida 1984. Barnbarnen Benjamin och Stella gav mycket glädje åt Nils-Anders.
Under tiden för Nils-Anders långvariga och förtjänstfulla samhällsengagemang var det Ulla-Maj som fick bära ett stort ansvar för jordbruk, hem och barn. Vi upplevde flera gånger att detta gnagde på hans samvete, samtidigt som han visade en stor tacksamhet för och omsorg om familjen.
Nils-Anders sörjs närmast av hustrun Ulla-Maj och sonen Jonny med familj och dottern Frida. Kretsen som med tacksamhet och saknad minns Nils-Anders är stor.
Tomas Långgård
Runar Lillandt