Under KoneAgria-mässan höll SLC:s ombudsman Rikard Korkman och ÖSP:s ombudsman Fredrik Grannas under fredagen en marknadsöverblick. I år frågade man sig varför priserna är så låga och hur bonden bör agera på marknaden.
– Vad beror det låga priserna på? Först och främst har skörden lyckats jättebra globalt. Vi väntar endast på att skörden från Sydamerika skall komma in på marknaden i november, och också där ser det bra ut, inledde Korkman, då presentationen drog i gång under fredagseftermiddagen.
– Vi verkar också få en bra kvalitet i år, så nu gäller det bara att följa med marknaden och se hur den utvecklar sig, tillade Grannas.
Marknadskunnande är A och O
Skörden är alltså bra, men priserna är i botten på grund av världsmarknadspriset, höga kostnader och växande slutlager. Finland står för nästan 15 procent av havreproduktionen i Europa och är världens näst största exportör av havre, vilket gör grödan väldigt viktig.
Och här ser utsikterna enligt Korkman inte vidare bra ut för tillfället.
– De globala slutlagren av havre växer med 38 procent. Förra året ökande produktionen med 7 procent, men konsumtionen bara med 1,5 procent. För att hålla lagren på samma nivå måste havreexporten öka med 100.000 ton och veteexporten med 240.000 ton.
I början av året såg priserna betydligt bättre ut – i februari kunde man fortfarande binda priserna till 210 euro per ton.
Enligt Grannas handlar ekvationen om att se när priserna är tillräckliga, men att framför allt förstå sina egna kostnader.
– Det gäller att titta bakåt på prisutvecklingen för att lära sig hur marknaden beter sig. Om man vidare vet vad det kostar att producera så vet man när man gör vinst eller förlust. Man måste också veta vem köparen är, i alla fall till viss del.
– Professionella odlare har vanligtvis mycket bra koll på det här. Den vanligaste strategin är tyvärr dock att vänta och se, och det här är något vi måste komma ifrån, kommenterade Korkman.
Grannas höll med.
– Vi skall vara företagare, och vi måste ha marknadskunskap. Titta bakåt och framåt, se på fakta och gör beslut.
Prisutvecklingen i Finland
Världsmarknadspriset styr marknaden även i Finland, men de nationella priserna fluktuerar både i relation till börspriset i Europa och beroende på vad som gäller inom landet.
Ur ett historiskt perspektiv har basisen, det vill säga skillnaden mellan priserna i Finland och Euronext-noteringarna, kunnat falla till -60 euro. Enligt Korkman är genomsnittet för de senaste 10 åren ungefär -14 euro.
– Det vi ser är att vi ändå har en ganska bra efterfrågan på kvarnvete eftersom basisen ligger på endast -1 euro. När det gäller rybs och raps överträffar de bästa priserna i Finland börspriset med nästan 19 euro.
Priset på råg är också betydligt högre i Finland än i Östersjöhamn, vilket är naturligt då konsumtionen av råg är stor bland finländarna. Andra grödor uppvisar dock betydligt sämre priser.
– Kornpriset är i botten på 138 euro per ton i Nådendal. I Österbotten får man nog ett bättre pris än så, men det är ju klart att ingen kommer att sälja till det där priset, utan då håller man det i lager, framförde Grannas.
– Mycket beror på köparen och platsen. Fodersädspriserna är bättre i Österbotten eftersom där finns en naturlig efterfrågan, kommenterade Korkman.
Hur skall odlaren agera?
Hur skall då odlaren kunna navigera marknaden på rätt sätt? Först och främst gäller det att inse att Finland i egenskap av en global råvaruekonomi styrs av den globala marknaden, samt att det finns ett ständigt behov av att exportera havre och vete för att inte slutlagren inom landet skall växa.
– Man skall odla det som marknaden efterfrågar, vilket för tillfället inte är spannmål. Oljeväxter är intressanta, men riskerna är högre. Så kan vi gå in för specialgrödor som kummin, koriander och kanske oljehampa. Man måste fråga sig vad det går att göra ekonomi på, konstaterade Grannas.
Korkman lyfte fram behovet av kontraktproduktion, samarbete och export.
– ViljaTavastia har exempelvis hittat en exportmarknad för ekologisk havre som har drivit upp priset märkbart. Så har vi också länge talat om att skapa bättre samarbete mellan växtodlingsgårdar och husdjursgårdar.
Grannas poängterade behovet av kvalitetsprissättning.
– Idag får vi betalt för kvalitet, men det är mera för grundförutsättningarna. Om man hade ett kvalitetssystem som garanterade bättre ersättning för bättre kvalitet skulle bönder sporras att odla kvalitet.
– Men som grundregel måste man känna till sina kostnader och läsa in sig på marknaden för att få bättre koll på läget.
Korkman lyfte slutligen konkretionen i detta.
– Varje odlare bör prenumerera på VYR:s viljaviesti och ladda deras prisapplikation. På så vis håller man sig uppdaterad.
VYR:s viljaviesti hittar du här, men enbart på finska.