Enligt TNS Kantars färska prognos över odlingsarealen för kommande odlingssäsong i Finland 2026 verkar spannmålsarealen minska – med undantag för råg – till förmån för oljeväxter, baljväxter och olika typer av miljövallar och -trädor.
Till exempel för havre förutspås arealen minska till under 300.000 hektar vilket är det lägsta sedan 2010.
Observera att enkäten har genomförts i januari och februari. Det är långt ännu till sådd, men i regel har enkäten träffat rätt bra.
De verkliga arealerna klarnar när jordbrukets stödansökan är inlämnad och odlingsarealerna fastställda. Då kan vi redan uppskatta hur bra i balans den inhemska produktionen är i förhållande till inhemsk- och exportefterfrågan, det avgör långt hur stort minuset (eller plusset) är i förhållande till världsmarknadspriset.
Odlare verkar reagera på marknaden
I medeltal har basis, eller skillnaden mellan grundpriset för vårt lokala kvarnvete och priset på Parisbörsen varit -14 euro per ton under de senaste tio åren.
Positivt är att vi odlare verkar reagera på marknadssituationen. Speciellt för vete är den inhemska balansen mycket tung i förhållande till den inhemska konsumtionen och någon verklig exportprodukt har vi inte kunnat utveckla av till exempel det finländska vårvetet på samma sätt som finländsk havre.
Intresset för odling av höstvete har också ökat vilket snabbt ökar utbudet av vete på grund av högre skördepotential.
Terminskontrakten för spannmål nästa höst har inte varit speciellt lockande. Till exempel Lantmännen erbjuder idag 180 euro per ton i exporthamn, leverans augusti-oktober 2026 (Nådendal).
Priset på Parisbörsen ligger för decemberfuturen 2026 på 214,75 euro, det vill säga basis är hela -34,75 euro, det känns för mycket.
Gödselpriset oroar
Samtidigt steg gödselpriserna igen på grund av oroligheterna i de oljeproducerande länderna och transportbegränsningarna i Hormuzsundet, vilket minskar på intresset ytterligare för dem som ännu inte skaffat sin gödsel.
På grund av den svaga prisutvecklingen till följd av den starka lagersituationen både globalt och i Finland ligger priset på spannmål under produktionskostnaderna för de allra flesta och intresset för andra odlingsväxter med en bättre marknadssituation har vuxit.
Till exempel priset på rapsfrö på Parisbörsen, som har en nära koppling till oljepriset, har igen spräckt 500 euro per ton.
För odlaren gäller det att vara snabb för att kunna säkerställa sig ett kontrakt för de mest attraktiva grödorna. På minimässan för växtodling som ÖSP arrangerade i Vasa i början på januari, där många av spannmålbranschens företag var närvarande, framkom det bland annat att kontrakten för kummin och sockerbetor redan då var fulla.
Blygsam kontraktsodling
Kontraktsodlingen är fortsättningsvis på en blygsam nivå för spannmål men en aning högre än året förut.
Enligt samma TNS Kantar enkät är det inför kommande odlingssäsong för vete och råg 20-24 procent. Högst för maltkorn (45 %) och havre (34%). För vårraps räknas 41 procent.
Det låga intresset förklaras säkert delvis med terminsprissättningen och kontraktsvillkor. Med tanke på speciellt export av spannmål borde kontrakten uppgöras så tidigt som möjligt för att skapa möjligheter för uppköparna att agera på exportmarknaden.
Enligt en uppköpare på ett odlartillfälle skulle en av de viktigaste åtgärderna vara att höja kontraktsandelen från nuvarande cirka 10 procent före sådd till 20 procent och från 20 procent till 40 procent före skörd.
Notera att marknadskommentaren avspeglar marknadssituationen 11.3.2026.