Markägarnas åsikter måste få större tyngd när målen för älgstammens storlek slås fast i framtiden. Det säger SLC:s styrelse som stöder MTK:s initiativ om krav på en lagändring.
– På de flesta håll i landet fungerar det bra. Men på vissa områden, däribland i Österbotten, har vi en situation som inte är tillfredsställande gällande hur älgstammen regleras. Det vill säga att markägarnas åsikter inte respekteras i de regionala viltråden och därför måste det till en lagändring, säger Mats Nylund, ordförande för SLC.
Förra veckan gav styrelsen ett uttalande om att SLC stöder MTK:s initiativ om krav på lagändring gällande älgstammens stamvård. De båda organisationerna vill att jord- och skogsbruksministeriet omedelbart inleda en lagberedning för att trygga en mera ändamålsenlig förvaltning av älgstammen i hela Finland.
– Markägarnas inflytande måste ökas i de regionala viltråden som slår fast målsättningarna för älgstammen. Det måste också bli möjligt att överklaga viltrådens beslut, säger Nylund.
SLC betonar att jaktlagen entydigt definierar att rätten att bedriva jakt och bestämma om jakten tillkommer områdets markägare. Men trots det är sammansättningen i de regionala viltråden så att jaktvårdsföreningarna har egen majoritet med sex stycken representanter.
Balansen måste ändras
Markägarna representeras av SLC/MTK och skogsvårdsföreningarna, de tre övriga är Finlands skogscentral, landskapsförbunden och NTM-centralen. Under de senaste åren har viltförvaltningen vid hörandetillfället däremot felaktigt definierat markägare som enbart intressegrupper trots att markägarna entydigt äger jakträtten.
Enligt SLC och MTK är det ohållbart.
– Vi vill att ministeriet omedelbart startar översyn av hur man fastställer målen för älgjakten. Balansen i de regionala viltråden måste ändras så att inte jägarna ensamma kan fatta beslut om viltstammarna. Beslutet måste också bli överklagbart, säger Nylund.
Att så är fallet är tydligt efter att de regionala viltråden möttes i mars för att fastställa mål för älgstammens storlek. På en fjärdedel av älgförvaltningsområdena höjdes målen. Dessutom finns det många älgförvaltningsområden där den föregående periodens höga stammål inte sänktes trots krav från intressegrupper.
Problem på Kust-Österbottens område
Störst utmaningar i hur detta förvaltningssystem och älgstammens reglering fungerar har uppkommit i områden i bland annat Egentliga Finland och Österbotten.
– På 17 av 55 regionala områden överskrids det nationella viltrådets rekommendationer. Bland annat på Kust-Österbottens område upplever vi att markägarnas syn på älgstammens storlek inte beaktas, säger Nylund.
Så var fallet i början av mars när Kust-Österbottens regionala viltråd fastställde älgstammens storlek för de tre kommande åren. Då deltog ÖSP i viltrådets intressegruppshörande inför fastställande av älgförvaltningsplanen för de tre kommande åren.
Från markägarhåll ville man sänka gaffeln för älgtätheten med 0,5 älgar per tusen hektar på alla tre älgförvaltningsområden som finns i landskapet. Orsaken till att markägarna ville ha en minskning är att älgskadorna har ökat.
Men åsikterna beaktades inte och efter hörandet körde det regionala viltrådet över markägarna och de övriga intressegrupperna och behöll samma älgtäthet: 3,5-4 älgar per tusen hektar på område 1 och 3 samt 3-3,5 älgar per tusen hektar på område 2.
– Det är egentligen helt onödigt med ett hörande för våra åsikter beaktas inte. Markägarna och de övriga grupperna körs över fullständigt och så har det varit ända sedan den regionala viltråden grundades. Därför är det motiverat med en lagändring, säger Stig Simons, som är ÖSP:s representant i Kust-Österbottens regionala viltråd.
Logiken haltar
Stefan Thölix har mångårig erfarenhet av dylika frågor och uppdrag. Han är också markägare och är älgjaktledare för Tölby jaktklubb.
– En lagändring är motiverad just med hänvisning till hur det fungerar i praktiken, det vill säga att markägarnas åsikter inte beaktas. Det fungerar på många områden men av någon anledning gör det inte det på Kust-Österbottens område, säger han.
Något som ytterligare gör situationen tillspetsad på Kust-Österbottens område är det regionala viltrådets motivering att inte sänka gaffeln för målet för älgtätheten för de tre kommande åren. En motivering är att vargarna behöver mat för att inte ge sig på tam boskap.
– Från ÖSP har vi länge vetat att vargförekomst är en katastrof för både jord- och skogsbruk. Nu vill man alltså säkerställa jaktbar älgstam fastän vargrevir finns på området. Resonemanget saknar logik: mera älgar leder till mera vargar, vilket i sin tur leder till att ännu fler älgar ska sparas för att täcka vargens behov, säger Thölix.